Dagens meriteringssystem ska kunna värdera vetenskaplig skicklighet, pedagogisk skicklighet och annan skicklighet, påpekar Björn Brorström, rektor vid Högskolan i Borås.
– Men vid tillsättningen av forskartjänster eller professurer blir det en väldigt stark orientering mot den vetenskapliga skickligheten, som numera i mycket mäts i kvantitativa termer, i antalet publikationer. I den processen tas det inte tillräcklig hänsyn till annan kompetens hos de sökande, säger han.
Björn Brorström tycker att det har skett en försämring.
– Jag är ju samhällsvetare, och ser utifrån det perspektivet. Det som skett är att monografier har ersatts av artikelproduktion där peer review i sig ska säkra kvaliteten.
Han anser att det krävs monografier för att reda ut samhällsvetenskapliga problem.
– Monografins styrka är att börja med en problemställning, reda ut den med empiri och som avslutning knyta ihop säcken. När samhällsvetenskapliga ämnen börjar publicera sig i sammanläggningsavhandlingar i stället för monografier för att det gynnar meriteringen, då tycker jag det känns fel. Jag menar att en samhällsvetenskaplig problemställning kanske fordrar en monografi på 278 sidor för att reda ut alla omständigheter.
”Eländigt engagemang i samhällsdebatten”
Han vänder sig mot utvecklingen att sakkunniga alltmer ser till var artikeln är publicerad och inte bedömer artikelns innehåll.
– Jag tycker det då faller bort att forskning praktiskt kan påverka, ha betydelse i förhållande till våra studenter och ge avtryck i samhällsdebatten.
– Som samhällsvetare tycker jag det är rätt eländigt beställt med hur våra forskare och lärare engagerar sig i samhällsdebatten. Inte heller på den politiska arenan är vi som samhällssektor särskilt framträdande. Vi är en del i samhället samtidigt som vi är väldigt viktiga samhällskritiker.
Han betonar att all den kompetens som finns på lärosätena måste användas i samhället och att det måste skapas incitament för detta. Ett incitament kan vara att samhällsengagemang väger tyngre än i dag i meriteringssammanhang.
– Jag och många andra anser att vid bedömningar av anställningar och ansökningar för forskningsprojekt så borde man också se till den sökandes förmåga och intresse att förmedla sina resultat och att samverka i bred mening med det omgivande samhället. Vi borde förskjuta meriteringssystemet åt det hållet och bli tydligare med de kriterierna i våra anställningsförordningar och kräva att sakkunniga följer dem.
Här anser Björn Brorström att de stora lärosätena måste gå före.
– Ett mindre lärosäte, som Högskolan i Borås, måste vara väldigt försiktigt så att inte en professor, docent eller lektor hos oss blir något annat än vid de stora lärosätena. Därför måste de stora universiteten, som i Uppsala och Lund, med kraft gå i bräschen för de här förändringarna.
Tre åsikter om meriteringssystemet
Eddy Nehls, etnolog och lektor vid Högskolan Väst.
– Bibliometrin har fått en oproportionerligt stor roll i bedömningen av vetenskapliga meriter, på bekostnad av den subjektiva förmågan att bedöma kvalitet, vilket gör att det intellektuella samtalet utarmas. Vetenskaplig meritering bör utgå från vetenskapligt arbete, inget annat. Pedagogiska meriter, förmågan att dra in pengar eller samverkan med det omgivande samhället är nog bra, men jag förstår inte varför det ska vägas in när vetenskaplig kompetens bedöms.
Mats Alvesson, professor vid Företagsekonomiska institutionen, Lunds universitet.
– Citeringar är viktigt att använda, men måste göras med urskiljning. Medförfattarskap och ”lättciterade” arbeten bör medföra en nedräkning av meritvärde. Bibliometri får aldrig användas som substitut för läsning och kvalitativ bedömning av texter. Det är viktigt att meritbedömningar ej överbetonar forskningsmeritering, utbildningen är viktigare än forskningen inom de flesta ämnen och de flesta högskolor. Problemet är att pedagogik och samverkan är så svårbedömbart.
Ulf Ellervik, professor i bioorganisk kemi vid Lunds universitet.
– Rent generellt värderas utan tvekan forskningen vid tillsättning av de flesta tjänster mycket högre än undervisning, vilken i sin tur värderas betydligt högre än samverkan. Givet den ekonomiska situationen är det viktigt för högskolorna att få in forskare som drar in egna medel som ger overhead, och det gör att forskningsmeriter värderas högst. Jag tycker att det är extremt viktigt att vi forskare kommunicerar vad vi gör, men det värderas inte så mycket.
