Stöter tekniska högskolor bort studenter som inte kan koderna?

Att ha föräldrar med högre utbildning är en avgörande faktor för framgångsrika studier till civilingenjör. Det visar en undersökning från KTH.
– Vi måste studera och ifrågasätta vår egen kultur. Det är något i den som möjligen stöter bort de som inte kan koderna, säger Susanne Engström, lektor vid KTH.
Susanne Engström, lektor vid KTH

Omkring hälften av studenterna på civilingenjörsprogram hoppar av. I en stor enkätundersökning riktad till alla som registrerats på fjärde året har Susanne Engström undersökt vad som bäddar för framgång i studierna.
– Studien visar att det är civilingenjörernas barn och andra studenter med föräldrar som har högre utbildning som klarar sig bäst igenom utbildningarna, säger Susanne Engström.

Av dem som antas till civilingenjörsutbildningarna är det ungefär hälften som har minst en förälder med högre utbildning. Men av dem som når till fjärde året är andelen med minst en förälder med högre utbildning 80 procent.
– Någonting har hänt på vägen, det är alltså fler som hoppar av bland dem som inte har föräldrar med högre utbildning.

Handlar om att få stöd
Att föräldrarnas utbildning, deras yrkeserfarenhet och syskons val av högre utbildning har stor betydelse kan man se på studenternas svar i enkäten.
– De berättar om den stora betydelsen som föräldrar och syskon har för att man ska klara av studierna. Det handlar ofta inte om att man får hjälp men däremot att får man stöd.

Det är viktigt att det finns någon som säger ”det här kommer att gå bra, jag förstod inte heller allt i matematikkursen, men det löser sig”.
– Men om du inte har någon som kan säga så, vad händer då? Då kanske slutsatsen blir att den här utbildningen är inget för mig. Det har visat sig innebära en skillnad.

”Man kan koderna”
Den andra viktiga faktorn för att klara av studierna är att ha studiekamrater och att förstå studiekulturen. Också den faktorn hänger samman med familjebakgrund.
– I enkätsvaren talar studenterna om att de ganska direkt hittat likasinnade. De känner att de har samma bakgrund, de har samma erfarenheter av tidigare skolgång. Mamma eller pappa har läst på teknisk högskola och en bror eller syster har gått här, och så vidare.

Man pratar likadant om sina studier och pluggar tillsammans och kan stötta varandra.
– Man kan koderna, man har samma insikter om högre utbildning, studerar på samma sätt och vet till exempel att man måste ta sig tid att sitta och plugga, gärna tillsammans på kvällar och helger.

Det är också viktigt att kunna göra något trevligt tillsammans på fritiden.
– Det är en helhet. Hittar du direkt ett kamratgäng som tycker om och gör samma saker, då blir det lättare att både studera och trivas. Det har visat sig vara otroligt betydelsefullt.

På tekniska högskolor går generellt betydligt färre kvinnliga studenter än manliga och de väljer ofta vissa ämnen och inriktningar, som exempelvis kemiteknik och bioteknik.

Vilken skillnad är det mellan könen i din undersökning?
– Till viss del är det ganska lika. Det jag beskriver är väldigt typiskt för kvinnliga studenter. De har alla känt behovet att ha en social gemenskap och att studera med andra i en grupp där man känner sig hemma. För en kvinnlig student tycks det vara viktigt att få vara med i en sådan gemenskap, det är en överlevnadsstrategi i en många gånger väldigt manlig värld.
Också för de flesta manliga studenter är det viktigt att hitta likasinnade, att finna en grupp att plugga tillsammans med; kamrater som har samma bakgrund i hem med studievana.

Men det finns manliga studenter som lyckas bra på utbildningen utan att ha högutbildade föräldrar.
– De studenterna upplever sig ha kunskaper i och en känsla för teknik, det kan vara manliga studenter med ett tekniskt intresse hemifrån och som kanske har mekat med bilar. De beskriver sig ha blick för teknik och upplever att de blir positivt bemötta av lärarna på utbildningen.

Den gruppen får Susanne Engström att reflektera över lärosätenas attityd.
– Hur man som student blir bemött av lärosätet kan bli avgörande för framgång i studierna.

Hon funderar på att det knappast kan vara så att nästan hälften av studenterna hoppar av enbart på grund av att de inte klarar de inledande kurserna.
– Det är möjligen inte den enda orsaken, det kan vara något ytterligare som händer i mötet med utbildningen. Det kan vara så att vissa studenter helt enkelt inte trivs i lärosätets kultur.

Susanne Engström konstaterar att kulturen på tekniska högskolor hänger samman med synen på yrkesrollen som ingenjör.
– På vissa inriktningar finns en stark fostran in i en specifik ingenjörsroll. Hur ser den rollen ut och vem står för den och hur pratar man om den? Och vilka exkluderas när man synliggör rollen? Jag undrar om det är något högskolorna kan göra något åt. Eller är det så här vi vill ha det?

Måste titta inåt
Hon anser att de tekniska högskolorna måste försöka minska avhoppen, och se utbildningens egen roll, den egna kulturens betydelse för studenternas framgång i utbildningarna.
– Det är lätt att skylla ifrån sig, att titta utåt och nedåt i utbildningssystemet, säga att unga människor inte verkar vara intresserade av teknik, och att de inte är tillräckligt högpresterande i matematik. Men jag tror att vi också måste titta inåt, och fundera över vilka vi på de tekniska högskolorna är. Och vara beredda att förändra oss.

Hon påpekar att det saknas mycket kunskap om vad som händer i mötet mellan student och lärosäte.
– Vi måste studera det mer. Det är mycket här i den egna kulturen som vi måste ta reda på och analysera.

Nu ska Susanne Engström göra en ny undersökning som ska vända sig både till de som lyckas med studierna och till de som hoppat av. Den studien beräknas bli klar 2020.


Kategorier: Artiklar, Kvalitet, Mångfald, Student, Utbildning
Lärosäten: Kungliga tekniska högskolan