Sverige saknar analys och uppföljning av högskolan

Långtgående reformer i högskolesektorn beslutas utan ordentliga underlag eller systematisk uppföljning. Följden är att svenska högskolan sannolikt fungerar sämre än den skulle kunna. Det skriver Mats Benner i ett underlag till Struten.

Mats Benner, professor i forskningspolitik vid Lunds universitet, har fått i uppdrag av Pam Fredman, utredare i Styr- och
resursutredningen, Struten, att göra en analys av högskolepolitikens kunskapsunderlag.
– Två saker är centrala i rapporten. Det ena är att högskolepolitik i vid mening är svår att bedriva utan någon form av analys eller evidens av vad som händer med de resurser som tillförs och de krav som ställs.
– Det andra är att Sverige inte är bäst i klassen vad gäller analys av högskolesystemet. Andra länder är tydligare både i fråga om vad de vill med högskolepolitiken och hur de analyserar och följer upp, både förutsättningar och effekter av sin högskolepolitik, säger Mats Benner.

”Saker slängdes överbord”
Han gör en historisk tillbakablick.
– I många avseenden är 1990-talet den stora vattendelaren i Sverige. Den stats­finansiella krisen och ett stökigt politiskt och ideologiskt läge gjorde att många saker slängdes överbord. Bland annat det småtråkiga men funktionella sättet vi tog fram underlag och genomförde reformer och följde upp dem.

Till de saker som skrotades hör det nationella och internationella forskarnätverk som var knutet till Universitets- och högskoleämbetet, UHÄ.
– Forskarnätverket följde exempelvis vad som hände med högskolereformen 1977, hur anställningar inom akademin finansierades och hur förutsättningar för social mobilitet kunde främjas. De gjorde det på ett internationellt erkänt och nationellt användbart sätt.

Sedan 1990-talet har man alltså fattat beslut utan ordentliga underlag?
– Det kan man säga. Om man gör något i ena änden av ett system så påverkar det något i en annan ände. Analyser av den typen av konsekvenser har man nästan lustfyllt avstått från att göra. Det har varit mycket experimenterande utan tydlig förberedande eller uppföljande analys.

Vilka har konsekvenserna blivit?
– Jag vågar påstå att omvandlingen av den svenska högskolepolitiken på ett bestickande sätt har sammanfallit med en viss normalisering av kvaliteten i svensk högskolesektor. Vi har gått från att vara en toppnation till att vara en i mängden. Vi presterar inte lika bra som vi en gång har gjort.

Mats Benner preciserar sig om forskning, utbildning och samverkan.
– Min egen evidens är fragmenterad, men man kan konstatera att det svenska vetenskapliga genomslaget är lite sämre än vad man kan kunnat förvänta sig av ett land som lägger ned så mycket pengar och har så goda förutsättningar.
– Det går också att konstatera att vi har ett plottrigt utbildningsutbud, som är överbefolkat på vissa områden och har ett underförsörjt utbud på andra områden. Vi har gått från att ha något som liknar en tydlig nationell plan för hur utbildningen ska utvecklas till en väldigt decentraliserad modell.
– På ett annat område där Sverige varit exceptionellt framstående, samverkan mellan universitet och högskolor och det omgivande samhället, är vi mindre unikt bra i dag.

Vill inrätta ett analysinstitut
Mats Benner föreslår därför ett analysinstitut för högskolesektorn.
– Vi har redan mycket analys av högskolan av bland andra Vetenskapsrådet, UKÄ och Svenskt Näringsliv. Men vi saknar någon typ av samlad analys, som inte är kopplad till en speciell funktion, eller speciell uppgift.

Han påpekar att Vetenskaps­rådets analyser utgår från att universitets- och högskole­världens främsta uppgift är att bedriva forskning som får internationellt genomslag. När UKÄ utvärderar är det ur ett politiskt perspektiv, hur lärosätena presterar utifrån ett antal politiska mått. Svenskt Näringsliv utgår från att lärosätena har en servicefunktion i förhållande till näringslivet.
– Mitt förslag är ett institut som har en oberoende ställning och har i uppgift att smälta samman de olika analyser som görs, men också göra egna, och ta egna initiativ.

Mats Benner håller fram Rathenauinstitutet i Nederländerna som en modellorganisation.
– Den är statsfinansierad men har en självständig ställning och gör analyser av hur väl det holländska forsknings- och utbildningssystemet presterar.

Han framhåller att den sortens institut inte är något främmande i Sverige.
– Det finns ett antal svenska motsvarigheter och förebilder, till exempel IFAU, som är kopplat till Uppsala universitet men är en egen oberoende myndighet.


Kategorier: Artiklar, Kvalitet, Politik