Som icke-författare och man, med låg profil och utan vana vid medial offentlighet tänker Mats Malm att han är motsatsen till vad många, också han själv, såg som ett förväntat inval av efterträdare till Klas Östergren på stol nummer elva i Svenska Akademien.
Stolen intas nu alltså av en professor i litteraturvetenskap, för övrigt SULF-medlem sedan 1989 och med ett förflutet som aktiv i doktorandföreningen och professorsföreningen, ”det behövs en motvikt till arbetsgivarna”.
Hans verksamhet handlar sedan länge om vad som också är Svenska Akademiens kärna, språk och litteratur. För hans del började det i gymnasiet, med en entusiasmerande lärare som väckte intresset för latin och grekiska.
– När jag började vid universitetet ville jag skämma bort mig med att läsa latin några år och upptäckte då skärningspunkten mellan litteraturvetenskap och klassiska språk.
Hans avhandling, Minervas äpple: om diktsyn, tolkning och bildspråk inom nordisk göticism, blev ett uttryck för den skärningspunkten, om hur det fornnordiska på 1600-talet utnyttjades som ideologiproduktion, för att bygga upp en patriotisk svensk kultur.
Föreståndare för Litteraturbanken
På senare år har Mats Malm ägnat sig åt digital humaniora, bland annat i egenskap av föreståndare för Litteraturbanken, en ideell förening där Svenska Akademien och Kungl. Vitterhetsakademien ingår som medlemmar och finansiärer.
– Litteraturbanken arbetar med att digitalt tillgängliggöra det litterära kulturarvet och göra det möjligt att både läsa klassiker i läsplattan och söka i stora textmassor. Vi vänder oss inte bara till litteraturvetare utan även till forskare från andra områden, till skolor och ”vanliga” läsare.
– Min vision är att möjliggöra omläsning av litteraturhistorien och historien – hur vårt förflutna har gestaltats.
Och om den mediala uppmärksamheten kring invalet i Svenska Akademien blev ”en märklig upplevelse” så konstaterar han nöjt att det givit många tillfällen att uppmärksamma Litteraturbanken.
