I Teknikhusets ljusa entré står en liten annonspelare. ”AI för alla – möjligheter, utmaningar och risker” lyder rubriken till den offentliga föreläsning som affischen bjuder in till kvällen därpå. Det är Amy Loutfi, professor i informationsteknologi vid Örebro universitet, som ska föreläsa om hur artificiell intelligens kan hjälpa oss att möta några av de stora utmaningarna som vårt samhälle står inför.
Amy Loutfi har sitt kontor en trappa upp. Som i vilken universitetskorridor som helst har någon en seriestrip, klippt ur en tidning, upptejpad vid sin dörr. En annan har en färgglad teckning, troligen ritad av ett barn. Den lilla whiteboardtavlan utanför Amy Loutfis dörr vittnar om ett späckat schema den senaste månaden, med besök på olika lärosäten och möten.
Amy Loutfi leder Centrum för tillämpade autonoma sensorsystem, AASS, vid Örebro universitet. Centrets forskare, doktorander, professorer och lektorer forskar mest inom artificiell intelligens, AI.
– De flesta av oss är datavetare, och vi är intresserade av hur AI kan tillämpas och integreras med både robotplattformar och andra typer av intelligenta system, förklarar hon.
Ett intelligent system kan vara ett sensornätverk som mäter information, till exempel för att observera vad som händer i ett hem där det bor någon som kan behöva hjälp.
Vi går in i ett rum med stora, öppna ytor. Vid ett bord sitter en doktorand vid en dator.
– Det här är en operativ labbmiljö. Här kan våra studenter, doktorander och postdoks utveckla sina olika forskningsämnen, säger Amy Loutfi.
Förstå företagens utmaningar
AASS samverkar med företag som utvecklar produkter där AI finns med i bilden.
– Vi försöker förstå företagens utmaningar. Vi lyfter upp utmaningarna på en forskningsnivå och utifrån det skapar vi nya forskningsfrågor.
Utbildningsdepartementet har nyligen initierat en satsning på kompetensutveckling inom AI. Syftet är att ge yrkesverksamma möjligheten att ta del av allt som händer inom den stora AI-vågen. Satsningen går under arbetsnamnet AI Sweden, och Örebro universitet medverkar tillsammans med KTH, Chalmers och universiteten i Linköping, Lund och Umeå.
– Vi har ett stort fokus på att vi måste utrusta Sverige kompetensmässigt för framtiden, säger Amy Loutfi.
Vi går vidare till nästa labb som är inrett som en liten lägenhet, med något som liknar ett kök, ett vardagsrum och ett sovrum. Två vita robotar står lutade över en säng, som om de frågar någon i sängen om de kan hjälpa till med något.
– Det är lite stökigt här, säger Amy Loutfi, skrattar och plockar undan några saker.
Simulerad lägenhet
Förutom att lösa problem inom industrin jobbar forskarna vid AASS med de stora samhällsutmaningarna inom hälsa, vård och omsorg.
– Den åldrande befolkningen är så klart en stor utmaning i Sverige och andra länder, speciellt i västvärlden. Där har vi en hel del forskning som har med AI och robotik att göra, med betoning på interaktion. Hur vill människor interagera med dessa system?
I den simulerade lägenheten finns olika sensorer som kan känna av vad som pågår i ”hemmet”.
– Vi mäter inte med en kamera vad den tänkta personen som bor här gör. Men med rörelsedetektorer, och en sensor som känner av om tv:n är på, kan vi resonera oss fram till om någon till exempel sitter i soffan och vilar, säger Amy Loutfi.
Om det händer något i lägenheten, som innebär att personen behöver hjälp, kan man komma in vid rätt tillfälle med en robot.
– Här studerar vi hur vi kan bidra till att tekniken och människan fungerar närmare varandra, säger Amy Loutfi.
Hon berättar också att AASS har ett projekt som syftar till att göra robotar medvetna om kulturella skillnader, och få dem att anpassa sig efter kulturen de befinner sig i. En av centrets 18 doktorander jobbar med det.
– I stort sett kan man säga att vi är väldigt internationella inom AASS. De flesta av oss kommer från andra länder.
Stora länder har haft försprång
Amy Loutfi får ofta frågor om hur starkt AASS egentligen är, sett ur ett globalt perspektiv.
– Det är sant att stora länder har haft ett försprång inom AI. De har gjort stora investeringar och forskarna har stora bolag bakom sig. Men jag skulle ändå vilja hävda att Sverige, och särskilt AASS, har styrkor inom några nischer. En av våra nischer är integrationen mellan AI och robotik, säger hon.
På plats i labbet finns också forskaren Federico Pecora.
– Jag tror att frågan snarare gäller hur starkt Europa är jämfört med till exempel USA och Kina. AASS är en del av en konstellation av europeiska forskare som kompletterar varandra, och vi leder faktiskt det största europeiska AI-initiativet i dag. Det är klart att vi ibland jämför oss med våra bröder och systrar på till exempel KTH, men i det stora hela har var och en av oss en nisch som är viktig i ett större sammanhang. Det är det som gör oss starka i jämförelse med USA och Kina, säger Federico Pecora.
Förebygga rädsla för AI
Två kilometer från Teknikhuset i Örebro ligger Ängens vårdcentral och seniorboende. Där har AASS sedan sju år tillbaka en forsknings- och innovationslägenhet, där de tar emot cirka tusen studiebesökare per år, oftast från den offentliga sektorn.
Amy Loutfi ser lägenheten som ett verktyg för att förebygga rädslan för AI, med kunskap. Många av besökarna är skeptiska till robotar när de kommer dit, men gillar dem när de går därifrån.
– Det handlar inte om att vi vill sälja produkter eller att vi ska försöka tvinga besökarna att tycka att det vi gör är bra. Det handlar om att skapa diskussion och debatt. Om besökarna inte alls håller med oss, så är det på ett sätt också bra. Vi behöver få input, utanför labbmiljön, säger hon.
Hon ser det som en forskares plikt att alltid sikta fem, tio eller 30 år framåt i tiden.
– Det är klart att det folk möter i sin vardag i dag är helt andra problem än de vi ser i framtiden, men vi behöver platser där vi kan mötas och diskutera. Det är då vi kan justera inriktningen på vår forskning och tillsammans med andra avgöra vad framtiden kommer att vara.
Vi går in i en stor hall. Vid några pallar med förpackade livsmedelsvaror sitter två studenter från universitetet i Pisa och sveper in kartonger i plast. De har varit hos AASS i tre månader och ska snart åka tillbaka till Italien.
Federico Pecora, som också kommer från Italien, förklarar problemet som studenterna jobbar med.
– När ett företag får en pall med varor är de oftast inplastade, så att de inte ska ramla omkull. Om man vill automatisera hela processen i ett varulager, måste roboten inte bara kunna plocka upp pallen och ställa den någonstans. Den måste känna igen plasten och räkna ut hur man skär upp den. Det kanske låter enkelt, men det är det inte, eftersom plasten är transparent.
Människans hjärna klarar inte allt
Det finns olika anledningar till varför man kan tänkas vilja ersätta mänsklig aktivitet med artificiell intelligens, och kanske helt isolera människor från det som händer. Alltför stränga och farliga miljöer kan vara en. Svåra eller rentav omöjliga uppdrag kan vara en annan.
– Det finns områden där det är för stor kognitiv belastning för en människa att komma in. Saker vi inte klarar av med våra hjärnor. Då kan tryggheten med ett AI-system vara en anledning att använda en maskin i stället för en människa. Och inom vård och omsorg kan det finnas fall där det känns integritetskränkande att ha en människa med, säger Amy Loutfi.
Federico Pecora berättar att ett av företagen som han samarbetar med, Epiroc, kör jättestora robotar i sina gruvor.
– Problemet är att när människor kör dem, genar de i kurvorna i gruvan och slår sönder maskinerna. Det sker inte om robotarna är helt självgående. Här kan automatiseringen reducera företagets kostnader, säger han.
Tror inte AI ersätter rektorer
Men oftast handlar inte AI om att ersätta människor helt och hållet.
– Jag tror till exempel inte att man kommer att ersätta rektorer med AI. När det gäller ledarskap och annat som kräver djupare kognitiva processer, så behövs det mänskliga. Men samtidigt tycker jag att vi borde vara lite mer nyanserade och prata om AI som ett verktyg, inte som att man antingen har AI eller människan. I ledarskapsfrågor, kanske man kan använda AI för att skaffa fram underlag, för att sedan kunna fatta beslut till exempel om en organisatorisk förändring, säger Amy Loutfi.
Vad gör du här?
Alfred Dahlberg, laboratorieingenjör vid AASS.
– Jag har arbetat här i ett år, bland annat med att implementera ett AI-projekt som angränsar till området mat och hälsa.
Vad går det ut på?
– Jag jobbar med Lomas, ett koncept där en robotarm autonomt sköter en odlingsbädd. Roboten ska kunna göra allting. Till exempel så, rensa ogräs, luckra upp jorden och gödsla. Sensorer mäter ljus, fuktighet och temperatur i odlingen. Systemet kan sedan med data från sensorerna reglera belysning, vattning, och när robotarmen ska arbeta.
Nämn en utmaning framöver!
– Robotarmen har en kamera, den tar flera foton som den pusslar ihop till ett stort foto över bädden. Just nu är den ganska enkel och tittar bara efter var det är grönt och bygger upp ett körmönster utifrån det. Men längre fram kan man lära den att analysera bilderna för att till exempel känna igen angrepp av skadegörare som behöver åtgärdas i odlingen.
Vilka är den här forskningens intressenter?
– Till exempel hemmaodlare, skolor, matvarubutiker och restauranger som vill kunna odla egna fräscha, fina örter eller andra växter som annars förlorar på att fraktas.
