– För att klara uppdraget krävs både gedigen erfarenhet av att leda komplexa och mångfacetterade projekt samt gedigen erfarenhet av själva verksamheten, det vill säga av att designa, bygga och driva strålrör på en synkrotronljusanläggning. Denna kompetens är vad en ny projektledare ska tillföra, säger Marianne Sommarin, styrelseordförande för Max IV.
Det var i augusti som huvudfinansiären Vetenskapsrådet i en rapport kom med omfattande kritik mot ledningen för Max IV efter att det framkommit att utbyggnaden av strålrör försenats kraftigt. Hittills med ungefär 2,5 år.
I den handlingsplan som styrelsen lämnade in den 6 november kan man, förutom att läsa att en projektledare ska anställas, också se att styrelsen föreslås kompletteras med en ledamot som är kunnig i projektledning och att en ny direktör för Max IV ska anställas. På Max IV:s webbplats ska också andelsägare och användare kunna följa hur installationen av strålrör fortskrider.
Varför har ni inte haft en projektledare tidigare?
– Den projektledningsorganisation som finns på Max IV har gjort ett mycket bra arbete men vi konstaterar nu att det måste till fler personer med erfarenhet från anläggningar av den komplexitet som Max IV är i dag. Erfarna projektledare med den kompetens som krävs, särskilt när det gäller att förstå själva verksamheten, är en bristvara och vi konkurrerar här med andra framstående synkrotronljusanläggningar i världen om att kunna rekrytera.
Inte heller beslutskedjor ska ha fungerat. Varför?
– Max IV-laboratoriet har funnits i drygt 30 år och har lång erfarenhet av att bygga och driva en synkrotronljusanläggning. Att bygga och driva en betydligt större och mer komplex anläggning kräver dock ett annat arbetssätt och den omställningen har tagit tid. Det har inte saknats beslutskedjor, ansvarsfördelning eller kommunikation, det har dock inte varit tillräckligt.
Räcker åtgärderna för att hålla budget och tidsplan?
– Max IV-laboratoriet har inte överskridit sin budget. Däremot har den anslagna driftbudgeten inte varit tillräcklig för att kunna rekrytera personal i den utsträckning som behövts för att bygga och driva den komplexa anläggning som Max IV är inom ursprungliga tidsplaner.
”Härskartekniker och översitteri”
Men det finns också andra problem på Max IV. På styrelsemötet i september 2017 så redovisades exempelvis en psykosocial arbetsmiljöenkät där medarbetare bland annat framförde följande: ”Sluta med härskartekniker, översitteri och allt patriarkalt”. ”Mer personal överlag. Saknas personal med korrekt kompetens.”
– Denna analys är i mycket hög utsträckning samstämmig med de övriga analyser och rapporter som belyst Max IV:s utmaningar när det gäller projektledning, beslutsvägar och kommunikation, säger Marianne Sommarin.
Forskare måste vända sig till andra länder
Vetenskapsrådet är huvudfinansiär av Max IV och Björn Halleröd, som är huvudsekreterare för forskningsinfrastruktur vid Vetenskapsrådet, har tidigare sagt att han ser förseningen med installationen av strålrör som allvarlig.
– Förseningen innebär att forskargrupper måste vända sig till anläggningar i andra länder och att det blir svårt att planera om och när de kan använda Max IV. Det innebär också att Max IV riskerat att tappa sitt tekniska försprång i takt med att andra anläggningar moderniseras, säger Björn Halleröd.
Två av de anläggningar som blir framtida konkurrenter är European Synchrotron Radiation Facility, ESRF, i Grenoble och en anläggning i Brasilien som är klar 2020. ESRF är en stor anläggning med 44 strålrör och 9 000 besökande forskare om året. Snart stänger ESRF för att uppgraderas och öppnar igen 2020 och är då lika effektiv som Max IV.
Max IV är i dag världsunik. Men om ett par år kommer det att finnas liknande men större anläggningar. Är det inte en risk att Max IV förlorar det försprång man har i dag genom förseningarna?
– Tekniken för att bygga och uppgradera synkrotronljusanläggningar utvecklas hela tiden. Mav IV kommer alltid att vara den allra första fjärdegenerationens synkrotronljusanläggning och med det följer att vi kommer att ligga i framkant när det gäller att utveckla strålrör och tekniker som tar tillvara det unika ljus som acceleratorerna genererar. Till detta kommer att arbetet med nästa steg i att ytterligare förbättra acceleratorerna redan är påbörjat.
– Behovet av synkrotronljusanläggningar är betydligt större än vad tillgången är, vilken syns i att i stort sett alla utlysningar av stråltid är övertecknade, så det finns absolut ingen risk att Max IV en dag kommer att stå utan användare, säger Marianne Sommarin.
Handlingsplanen som Max IV har föreslagit ska upp i Vetenskapsrådets styrelse i slutet av året.
