”KI:s beslut framstår som en kollektiv bestraffning av forskarna. Uppenbarligen saknas individuella utredningar utan KI synes dra alla över en och samma kam.”
Det skriver Olle Lundin, professor i förvaltningsrätt vid Uppsala universitet, i den juridiska analys som han gjort på uppdrag av Katarina Le Blanc och Karl-Henrik Grinnemo, gällande forskarnas möjlighet att överklaga KI:s beslut.
Bland annat hänvisar Olle Lundin till den nya förvaltningslagen som ger utökade möjligheter att överklaga myndigheters beslut.
Olle Lundin understryker att frågan är komplex, bland annat utifrån högskoleförordningens 12:e kapitel 4:e paragrafen, som innebär besvärsförbud.
”Högskoleförordningens överklagandeförbud är sannolikt ett förbiseende från lagstiftarnas sida då det är osannolikt att en hel sektor, universitets- och högskolesektorn, skulle undandras denna rättighetsreform (den nya förvaltningslagen)”.
Enligt Lundin är det också fullt möjligt att sätta besvärsförbudet åt sidan, med hänvisning till att Europarätten, då både Europakonventionen (om skydd för de mänskliga rättigheterna) och EU:s rättighetsstadga går före svensk rätt i detta avseende.
”Inte respekterat enskildas rättstrygghet”
Olle Lundin tar i sin analys också upp att en ny reglering för hantering av oredlighet föreslås träda i kraft 1 september 2019. Som Universitetsläraren tidigare skrivit om kommer det bland annat att innebära att en oberoende oredlighetsnämnd inrättas, vilket innebär att det inte längre är lärosätenas rektorer som har makt att fria eller fälla fuskanklagade forskare.
Vad gäller KI:s ”dom” mot bland andra Katarina Le Blanc och Karl-Henrik Grinnemo menar Olle Lundin att ”beslutet är behäftat med en mängd processuella felaktigheter”, eftersom det inte kommunicerats med var och en, att motiveringar saknas:
”I detta ärenden är det uppenbart att KI inte förstått eller respekterat ens de mest grundläggande förvaltningsrättsliga regler som syftar till att skydda enskildas rättstrygghet. Ur det perspektivet är det angeläget att beslutet överprövas och hanteras rättssäkert och på ett sätt som är rimligt i en modern västerländsk rättsstat”.
