Mellan läsåren 2010/2011 och 2016/2017 minskade utbudet av distanskurser från 9 982 till 7 332, en minskning med 27 procent. Nedgången i utbudet beror nästan helt på en minskning i antalet fristående kurser. Antalet studenter som läser enbart på distans minskade i motsvarande utsträckning.
Enligt Universitetskanslersämbetet, UKÄ, var andelen studenter som läste fristående kurser i allmänhet läsåret 2016/2017 hela 33 procent lägre än läsåret 2007/2008. Detta om man inte räknar med inresande studenter.
En bakgrund är att i efterverkningarna av den ekonomiska krisen sköt regeringen till extrapengar till lärosätena för att de skulle kunna möta den ökade studentefterfrågan. De tillfälliga ökningarna drogs sedan successivt tillbaka och lärosätena tvingades skära ned. Och det kom framför allt att drabba fristående kurser.
– Fristående kurser fungerar som dragspel för lärosätena. De är inte lika hårt styrda som programutbildningarna, varför det är lättare och snabbare att öka eller minska antalet studenter på fristående kurser, säger Sofia Berlin Kolm, analytiker vid UKÄ.
Mindre lönsamt
Därtill lönar sig fristående kurser i mindre utsträckning för lärosätena. De har lägre genomströmning och om man ser till distanskurser kan de dessutom vara extra arbetskrävande att organisera.
– Minskningen av fristående kurser är också till stor del en effekt av att regeringen menat att lärosätena bör ge hög prioritet åt möjligheterna för studenter att påbörja utbildning som leder till examen. Alla politiska beslut har prioriterat program, säger Sofia Berlin Kolm.
Ett argument för fristående kurser, särskilt på distans, är att de underlättar det livslånga lärandet. Ett argument mot kurserna är att det funnits kritik för att de är så kallade hobbykurser.
– Hur man ser på fristående kurser beror delvis på vilken politisk inställning man har, säger Sofia Berlin Kolm.
