Grafer utskrivna på A4-papper täcker Tomas Kåbergers kontorsdörr som vetter ut mot korridoren på institutionen för rymd-, geo- och miljövetenskap vid Chalmers. Graferna visar den rakt uppåtgående trenden av förnybar elproduktion i världen och de utplanade kurvorna av elgenerering från fossila bränslen och kärnkraft.
Tomas Kåberger missar inte ett tillfälle att sprida viktig kunskap. Listan över hans olika uppdrag är lång.
Han är professor i industriell energipolicy. Arbetande ordförande i Renewable Energy Institute i Tokyo. Medlem i rådet för Climate Knowledge & Innovation Community i EU och senior rådgivare åt Global Energy Interconnection Development and Cooperation Organization i Beijing. Han skriver klimatpolitiska ledare i ETC Göteborg varannan vecka och är styrelseledamot i Vattenfall.
Vid årsskiftet blev han ledamot i det nyskapade Klimatpolitiska rådet, men har insett sina tidsmässiga begränsningar och lämnat sin styrelseplats i Skogsstyrelsen. Han har också nyligen lämnat uppdraget som chefredaktör för den vetenskapliga tidskriften Energy Science and Engineering och avslutat tio år som gästprofessor vid anrika Zhejiang-universitetet i Kina.
Vad i ditt arbetsliv är du mest stolt över?
– Det är inte så att jag tycker att det är viktigt med statusen i jobben, men man kan ju fundera över var man har åstadkommit någonting. Jag tycker att åren 2008–2011 när jag var generaldirektör för Energimyndigheten var en kul och produktiv period då det gjordes stora framsteg på energiområdet i Sverige, säger Tomas Kåberger.
Han berättar att framstegen var oväntat stora eftersom Sverige redan 2012 nådde EU:s mål rörande förnybar energi som var satta till 2020. Det bidrog till att han lämnade Energimyndigheten.
– Jag frågade om regeringen kunde höja målen, eller om jag förväntades administrera stagnation till 2020. Det var inte så lätt för koalitionsregeringen att ändra på något, så då tyckte jag att uppdraget i Japan var svårare och viktigare, och därför roligare, säger Tomas Kåberger.
I Japan var kärnkraftskatastrofen som följde av tsunamin 2011 ett faktum, och han hade blivit tillfrågad att där leda den nystartade tankesmedjan Renewable Energy Institute som främjar policyutveckling för mer förnybar energiproduktion.
– Det finns också många små insatser att vara stolt och glad över. Jag brukar ofta bli barnsligt nöjd när jag ser att mina gamla studenter har gjort stordåd. Det är nästan lika roligt som när ens egna barn gör stordåd, säger tvåbarnspappan.
Ville rädda världen
Tomas Kåberger föddes i Göteborg 1961, men tappade göteborgskan när familjen senare flyttade till Västerås. Han hade aldrig någon klar idé om vad han ville bli när han blev stor, men en tydlig vilja att rädda världen.
– Ibland säger jag raljant att jag snabbare än andra insåg att man då måste ha roligt också. De som drivs av ångest i sitt klimatengagemang brukar inte vara så bra på att åstadkomma något.
Hans hjärtefrågor har varit energirelaterade risker kopplade till klimatförändringar och kärnvapenspridning.
– Det är viktiga globala problem som inte bara är möjliga att lösa teoretiskt och tekniskt, utan också ekonomiskt, säger han.
Efter sitt första år på tekniskt gymnasium i Västerås fick han ett stipendium för att under två år i slutet på 1970-talet läsa på en prestigefull internationell gymnasieskola i Wales, United World College of the Atlantic. Det var en av få platser där kinesiska, sovjetiska och amerikanska studenter utbildade sig tillsammans, kalla kriget till trots.
– Lärdomarna av att samarbeta med folk från olika delar av världen har gjort att jag senare har vågat ta internationella uppdrag, säger han.
Har gått in och ut ur akademin
Tomas Kåberger rör sig också vant mellan olika samhällsaktörer. Han har under hela sin karriär gått in och ut ur akademin, jobbat för företag, miljöorganisationer och i statliga utredningar.
– Genom att jag medvetet och aktivt har satt mig in i de olika aktörernas perspektiv kan jag tolka mellan dem och bidra till att det blir en mer saklig diskussion om energifrågor, säger han.
Det har hänt att han suttit på stolar i organisationer med motsatt syn i en fråga. Till exempel när han var vice ordförande i Naturskyddsföreningen som ville skydda torvmossar och behålla dess kol i marken, och han samtidigt satt i styrelsen för Bioenergiföreningen som var för fortsatt användning av torv som bränsle.
Tomas Kåberger såg inte detta som problematiskt, utan förstod bägge sidors argument och hjälpte organisationerna att skilja det sakliga från det känslomässiga.
– Jag ser detta som en av mina viktiga roller i olika energisammanhang.
Vill vara en förebild
I sin nuvarande tjänst på Chalmers, hans fjärde vända på lärosätet, har han utöver viss undervisning och handledning jobbat med att utveckla samverkan med energiindustrin.
En viktig fråga för honom i de sammanhangen är att skapa relevant forskning med bibehållen vetenskaplig integritet, och att forskargrupper därför ska ha flera finansieringskällor så att de inte blir måna om att vara företagen till lags.
Tomas Kåberger försöker också vara en förebild för andra forskare.
– Jag tillåter mig att offentligt kritisera delar av energiföretagens verksamhet och visar att man kan diskutera sakfrågor i media och samtidigt ha konkreta samtal med företagen om forskningsfinansiering. De kan också förstå värdet av att man bråkar med dem ibland, säger han.
Det senaste kvittot på trovärdigheten han har byggt upp är utnämningen till ledamot i Klimatpolitiska rådet. Det har till uppdrag att självständigt granska regeringens och riksdagens samlade politik utifrån de nationella klimatmålen.
– Viktigast just nu är att förstå att mycket av det som traditionellt har varit klimat- och miljöpolitik också har blivit industripolitik, tack vare den snabba tekniska utvecklingen. Låga kostnader för hållbar, förnybar energi är viktigt för Sveriges konkurrenskraft, säger Tomas Kåberger.
En fråga som han tycker behöver mer uppmärksamhet globalt är hur kärnreaktorerna, kolgruvorna och oljeplattformarna ska hanteras när de nu blir allt mer olönsamma, och företagen som äger dem blir oförmögna att ta hand om miljöskulderna de har byggt upp.
– Det kommer att bli ett stort problem för många länder i världen. Sverige har flest kärnreaktorer per invånare vilket betyder störst kostnad per skattebetalare.
Många vill ha råd
Ju mer etablerad Tomas Kåberger har blivit som expert på de mångfacetterade energifrågorna, desto fler har middagsinbjudningarna blivit i förhållande till paneldebattsuppdragen. Det är många som vill ha hans öra, men också hans råd.
En prognos som han tycker att han har träffat rätt med är sol- och vindenergins kostnadsutveckling och förbättrade konkurrenskraft.
– Men jag hade fel när jag sa att elektriskt flyg var omöjligt. Där har jag definitivt ändrat mig, säger han, samtidigt som mobilen börjar ringa till tonerna av Timbuktus låt med refrängen ”Alla vill till himlen men få vill ju dö”.
På grund av alla sina flygresor till Japan och Kina kallar Tomas Kåberger sig själv för ”en av världens största klimatbrottslingar”.
– Jag var tidigt ute med solceller och elbil, och jag cyklar och åker tåg i Sverige, men det är bara att erkänna: det går inte att vara en internationellt aktiv person på energiområdet utan att orsaka utsläpp som är långt större än majoritetens.
Kanske slutar hans totala rädda världen-konto ändå på plus.
– Det enda jag kan hoppas är att jag bidrar till att skynda på den tekniska utvecklingen så att vi klarar att minska utsläppen snabbt, utan att det kräver sådana ekonomiska uppoffringar att det inte går att få dem gjorda. Ska man lyckas globalt måste det gå att förena det ekonomiska och klimatmässiga, säger Tomas Kåberger
