De två inledningstalarna, Alexander Gerber från Tyskland och Maja Horst från Danmark, båda professorer i vetenskapskommunikation, hävdade att de som ska föra ut forskning måste tänka om.
– Nu finns allt online. Ingen under 40 läser tidningar längre. Att då satsa resurser för att få ut forskningsinformation i traditionella media är felriktad ambition. Vi måste fiska där fiskarna är, sa Alexander Gerber.
Maja Horst instämde.
– Vi måste jobba med de unga och vara där de är, inte där vi tycker att de ska vara, sa hon.
I den avslutande paneldebatten om framtidens forskningskommunikation kretsade allt kring sociala medier, influencers och följare.
Personligt och humoristiskt
Emma Frans, känd för sitt försvar för vetenskap och kamp mot ovetenskap, har 65 000 följare på Twitter.
Hon menar att hennes framgångsrecept är att vara personlig och att twittra humoristiskt om vetenskap. Och att inte underskatta människor.
– Forskarna måste bli duktigare på att använda känslor för att kommunicera och bli bättre på storytelling. Och antingen hitta profiler som har många följare eller föra fram människor som folk kan anknyta till, sa hon.
Elin Östblom från Teknikföretagen berättade att de använder videor med influencern Therese Lindgren för att få tjejer intresserade av teknik i Youtubeserien ”Therese testar teknik”.
Från scenen poängterades att serien har haft två miljoner visningar. Det är något annat än de Youtubeklipp som universiteten lägger ut och som kanske har några hundra tittare.
Kommer att krävas specialkunnande
I en framtidsspaning förutsåg panelen att framtidens forskningskommunikation innebär fragmentisering i fler kanaler och att informationen inte kommer att gå via redaktioner och journalister i traditionella medier.
– Det kommer då att krävas ett specialkunnande hos dem som ska kommunicera forskningen och varje kanal kommer att kräva ett specialiserat berättande, sa Peder Bonnier, vd för Kit som bland annat gör lättsamma videor om forskning på uppdrag av Stiftelsen för strategisk forskning.
