Det är en mörk bild av arbetsgruppen vid Örebro universitet som målas upp. En grupp personer som kallar sig ”De utsatta” vittnar om en person i ledande ställning på en institution som systematiskt trakasserar, hotar och motarbetar personalen – och har tillåtits göra det i minst tio år.
– Det finns ett mönster av systematisk psykisk misshandel i den här arbetsgruppen, säger en av dem som Universitetsläraren talat med.
De utsatta vill vara anonyma då de tidigare utsatts för repressalier. De berättar att arbetsmiljön har lett till att minst fyra personer blivit utbrända och att flera lämnat arbetsgruppen. Personerna uppger att de under de senaste två åren larmat till bland annat institutionsledningen och rektor utan att trakasserierna stoppats.
– ÖU försöker hitta ursäkter för att inte behöva utreda eller ställa skyldiga till svars. De hävdar felaktigt att händelserna är gamla, att de inte går att utreda på grund av anonymitet och att det inte förekommit signaler. Det visar att det inte finns någon vilja att vidta åtgärder mot mobbare, säger en av dem drabbade.
Flera vittnesmål
Jens Ekengren, ordförande för Saco-S vid Örebro universitet, har samlat vittnesmål från flera personer och lämnade i höstas över berättelser från tre av dem till rektor.
– Deras berättelser ger en allvarlig bild, säger han.
De utsatta menar att ledningen inte satte stopp för trakasserierna när ärendet uppmärksammades för första gången 2014.
– Nu försöker de dölja att de inte har fullföljt sina skyldigheter att stoppa trakasserierna. Även i dag ignorerar de vittnesmålen som visar att händelser de senaste två åren inte varit enskilda incidenter utan flerårig mobbning på arbetsplatsen.
Anser att kartläggningen har fel fokus
De är kritiska till den arbetsmiljökartläggning som gjorts vid enheten. Dels eftersom den inte tar upp vittnesmål från personer som upplever att de trakasserats bort från arbetsgruppen, dels eftersom den innefattar hela enheten och inte fokuserar på den specifika arbetsgrupp där problemen rapporterats.
– Det är ett sätt att lägga dimridåer och säga att det finns olika perspektiv på en arbetsmiljö, när det egentligen handlar om två skilda grupper och alltså två olika arbetsmiljöer.
De vill att fallet med den utpekade personen ska utredas och anmälas till personalansvarsnämnden, som kan besluta om disciplinpåföljder. Personerna berättar att de försökt begära ut dokument om den utredning som utlovades när ärendet var aktuellt 2014, men inte fått något svar. Att handlingarna inte lämnats ut är nu anmält till Universitetskanslersämbetet, UKÄ, som har begärt ett yttrande från lärosätet. De utsatta anser att rättssystemet fallerar eftersom facket, UKÄ, Arbetsmiljöverket och JO hänvisar till att arbetsgivaren ska vidta åtgärder.
– Hur ska systemet fungera när cheferna som ska vidta åtgärder är en del av problemet? Det leder naturligtvis till minimala åtgärder och att man försöker tysta ner fallet.
”Behövs ordentlig utredning”
Fackrepresentanten Jens Ekengren håller med om att fackets möjligheter att påverka är begränsade.
– Så är det ju. Vi kan peka på att det bör göras en ordentlig utredning. Arbetsgivaren är skyldig att utreda mobbning, men väljer också var ribban sätts och vilka förklaringar som accepteras. I värsta fall vill arbetsgivaren inte göra en grundlig utredning, och då har vi tyvärr ingenting att säga till om, säger han.
Det var för två år sedan som Jens Ekengren fick de första signalerna om att något inte stod rätt till. Berättelserna gällde både händelser under de senaste två åren och längre tillbaka i tiden. Minst en person upplever sig fortfarande mobbad.
Han menar att universitetet behöver utreda fallet med den utpekade personen en gång för alla. Han tycker att arbetsmiljöutredningen är en bra åtgärd för att se hur läget är i dag. Men menar att den inte säger hur det sett ut tidigare.
– Arbetsmiljölagstiftningen har visat sig vara tandlös. Den riktar sig framåt och syftar till att saker som har hänt inte upprepas, då gäller det att arbetsgivaren vet vad det är som har hänt. Händelser som skett inom två år kan leda till disciplinåtgärder. Men om det är ett pågående beteende kan det som har hänt tidigare användas, om man konstaterar att beteendet fortsatt.
Rektor Johan Schnürer kommenterar: ”Vi har tagit det på allvar”
