I en ny rapport redovisar Universitetskanslersämbetet, UKÄ, hur de som tagit doktorsexamen i Sverige åren 1998–2012 klarar sig på arbetsmarknaden. Uppföljningen har skett tre, fem och åtta år efter examen.
Av alla doktorander som tog doktorsexamen 1998–2012 var 81 procent etablerade efter tre år, 85 procent efter fem år och 87 procent efter åtta år.
Svenska doktorander med utländsk bakgrund har lägre etableringsgrad. Tre år efter examen är 76 procent av dem etablerade. Skillnaden består även åtta år efter examen.
För att räknas som etablerad på arbetsmarknaden ska man ha varit sysselsatt hela november månad, inte ha varit arbetslös under året och ha en årsinkomst på minst motsvarande 224 600 kronor år 2015.
– Man kan säga att begreppet ”etablering” innebär att ha en god ställning på arbetsmarknaden, säger Anna Bengtsson som tillsammans med Anders Viberg författat rapporten.
De allra flesta nydisputerade får alltså snabbt ett arbete.
– Samtidigt, om vi jämför med personer som har en examen på grund- eller avancerad nivå är det inte stora skillnader, säger Anna Bengtsson.
Överlag visar den här rapporten inte på några stora könsskillnader.
– Det finns en viss skillnad mellan kvinnor och män, men vi ser att kvinnor och män gör olika utbildningsval och inom teknik, som få kvinnor väljer, finns bra möjligheter till etablering på arbetsmarknaden.
Störst andel etablerade inom teknik
Tar man med alla nydisputerade som har någon koppling till arbetsmarknaden återstår det enligt rapporten fem–sex procent som inte har någon inkomst av arbete.
Dyker man ner i statistiken uppenbarar sig stora skillnader mellan olika forskningsområden och olika lärosäten.
Andelen etablerade är högst bland dem som avlagt doktorsexamen inom teknik, tre år efter examen är andelen etablerade 88 procent.
Den lägsta andelen etablerade tre år efter examen, 71 procent, finns inom humaniora och konst, och inom naturvetenskap, 73 procent. Men efter åtta år har andelarna ökat till 78 procent respektive 86 procent. Det verkar alltså som att det tar längre tid för examinerade inom vissa ämnesområden att bli etablerade på arbetsmarknaden.
Från de tekniska universiteten går en hög andel av de examinerade till privat sektor, 86 procent av de från Chalmers och 60 procent av de från KTH. Totalt går 49 procent till statlig sektor, 18 procent till kommunal sektor och 33 procent till privat sektor.
– Lite intressant att den privata sektorn är så pass stor, säger Anna Bengtsson.
Mittuniversitetet och SLU har låg mobilitet
Mobiliteten, det vill säga hur många som finns kvar på lärosätet efter examen, varierar kraftigt.
Av de etablerade kvinnorna är totalt 33 procent kvar på det egna lärosätet och 18 procent på ett annat lärosäte, medan 50 procent jobbar utanför lärosätena. För de etablerade männen stannar 29 procent kvar på lärosätet och 14 procent är på ett annat lärosäte medan 57 procent jobbar utanför lärosätena.
Skillnaden mellan könen avspeglar också skillnaden mellan olika vetenskapsområden där teknik skiljer ut sig både med stor andel män och en stor andel som går till privata näringslivet.
Bland lärosäten med låg mobilitet finns exempelvis SLU där 42 procent av kvinnorna och 46 procent av männen stannar kvar på lärosätet efter disputationen.
– En anledning kan vara att SLU är ensamma om många forskningsinriktningar och nydisputerade därför inte har så stora möjligheter att flytta på sig till andra lärosäten, säger Anna Bengtsson.
Flera universitet och högskolor har låg mobilitet.
– Mittuniversitetet har utmärkt sig med en mycket hög andel som är kvar på lärosätet efter disputationen, 57–58 procent. Dåvarande Malmö högskola och Karlstads universitet ligger också högt och man kan göra kopplingen att det är relativt nya verksamheter som håller på att byggas ut, säger Anna Bengtsson.
UKÄ:s analys omfattar också vilka yrken som är vanligast bland de ganska nyligen disputerade.
Universitets- och högskolelärare samt forskare är den vanligaste yrkesgruppen.
Nästan en tredjedel av de doktorsexaminerade finns i denna yrkesgrupp tre år efter examensåret. Den näst största gruppen är läkare med ungefär 15 procent.
Andra vanliga yrkesgrupper är civilingenjörsyrken med olika inriktningar samt de som arbetar som utredare och olika typer av sekreterare, exempelvis departementssekreterare och utredningssekreterare.
