Svenskt Näringsliv, SN, gör en skuggutredning till den pågående Styr- och resursutredningen, Struten.
Skuggutredningen från SN ska bestå av ett antal rapporter, författade av fristående skribenter och först ut är Peter Honeth, mellan 2006 och 2014 statssekreterare i utbildningsdepartementet och tidigare (1990–2006) universitetsdirektör och förvaltningschef vid Lunds universitet.
– Jag hoppas kunna bidra till en ordentlig diskussion om lärosätenas förhållande till staten och behovet av ett system som garanterar långtgående frihet, säger Peter Honeth, som understryker sin fristående roll, att han enbart representerar sig själv, utifrån många års erfarenhet från akademi och inte minst politik.
I sin rapport efterlyser han bland annat förändring av kvalitetsutvärderingssystemet samt förespråkar peer review-utvärdering av forskning (enligt Vetenskapsrådets snabbt skrotade Fokus-modell) och anser inte att indikatorer är ett tillräckligt kvalitetsmått.
Oro för ökad politisk styrning
I Honeths text återfinns en del överensstämmelse med Struten, exempelvis att styrning ska handla om vad lärosätena ska göra, inte hur det ska genomföras och att system för styrningen måste utformas efter akademins mångfald och särart. Han betonar att universitet och högskolor inte enbart ska leverera kunskap och kompetens utan också har uppgifter som inte är nyttoinriktade.
– Akademin har en viktig och speciell roll som fristående granskare av samhället, jag ser här en parallell till medierna.
När det gäller Struten, ser han ”bra utgångspunkter”, men har en rad invändningar mot slutsatser och förslag.
Peter Honeth tror exempelvis inte på fyraåriga överenskommelser mellan lärosäten och regering.
– Kontrakt är en tilltalande idé i teorin, men problematisk i praktiken. Min stora oro är att det, tvärtemot intentionerna, kan leda till ökad politisk styrning eftersom regeringen under överläggningarna skulle bli tvungna att ta ställning till detaljer i lärosätenas verksamhet.
Han påpekar vidare att utbildningsdepartementet varken har tillräckligt med personal eller kompetens för att genomföra överenskommelser som kräver att de behärskar förutsättningarna för varje enskilt lärosäte.
– Förslaget om kontrakt bortser också från att det finns starka intressen från många politikområden som skulle påverka överenskommelserna.
– Det är ofrånkomligt att kontrakten behandlas inom regeringens gemensamma beredning.
”Lydnadsplikt”
Peter Honeth menar också att maktförhållandet mellan regering och kontraktsförhandlande lärosäte aldrig kan bli jämlikt, eftersom universitet och högskolor är myndigheter.
Ett av huvudspåren i Honeths rapport är mycket riktigt myndighetsformen som ett problem, då det innebär ”lydnadsplikt” att genomföra den politik som regering och riksdag beslutat om.
– Min erfarenhet är också att det finns osäkra lärosätesledningar, som söker bekräftelse från utbildningsdepartementet, vilket inte är någon bra utgångspunkt i en förhandling.
Honeth resonerar vidare kring att den generella styrningen av myndigheter passar universitet och högskolor illa, dessutom tillkommer högskolelagen, högskoleförordningen, specialförfattningar för högskolan samt regleringsbreven.
– Sammantaget innebär det att universitet och högskolor tillhör de statliga verksamheter som är mest reglerade, trots att en självständig ställning vore det naturliga för akademisk verksamhet.
Andra organisationsformer
Peter Honeth aktualiserar alltså frågan om att lärosäten skulle kunna ha en annan juridisk form än myndighetens.
Under hans tid i utbildningsdepartementet gjordes som bekant försök att övergå till andra organisationsformer, försök som får betraktas som misslyckade, mest beroende på att sektorn gjorde tummen ner.
Motståndet kom också inifrån regeringen där finansdepartementet är emot att släppa ifrån sig statlig makt och kontroll.
Honeth menar att det skulle vara bra om några lärosäten kunde få en annan juridisk form, men han ser det som mer realistiskt för flertalet lärosäten med fortsatt minskning av detaljregleringen inom nuvarande myndighetsform, för att nå ökade frihetsgrader.
– Den politiska utvecklingen i andra länder som inneburit inskränkningar av den akademiska friheten gör att det gäller att förmå se detta på lite längre sikt, ingen kan veta hur politiken i Sverige ser ut om fem–tio år.
