Pragmatiska politiker räddar LTU:s Konfucius-institut

Efter att Stockholms universitet, Karlstads universitet och Blekinge tekniska högskola avbrutit sina samarbeten med Konfucius-instituten är det bara Luleå tekniska universitet, LTU, som fortsätter att ge kinesiska staten en plattform inom den svenska akademin.
LTU har nyligen förlängt avtalet till 2022, vilket inte enbart är en fråga för universitetet, utan också kommunen som värdorganisation för Luleå Konfuciusinstitut, där universitetet, grundskola och gymnasium ingår.

I samband med förlängningen av avtalet uttalade sig det socialdemokratiska kommunalrådet Niklas Nordström i Norrländska Socialdemokraten (NSD), han anser helt enkelt att ”det är bättre att samarbeta med Kina än att inte göra det”.
Kommunpolitiker från andra partier (MP, M och det lokala Rättvisepartiet) har protesterat, man tycker inte att det är värt priset. Konfucius-institutens globala affärsidé är, som bland annat Universitetsläraren skrev om 2015, att ge lärosäten generösa bidrag.

Nordström hymlar inte med att det är en diktatur Luleå har att göra med, ”det är ingen som är naiv eller okunnig om Kina och den typ av styre som är där” och ”alla insatser från stater som är diktaturer har givetvis ett syfte”.

Det där med diktaturer och deras syften nämns dock inte när gymnasieelever ska lockas till Humanistiska programmet, bland annat med resor till Kina.
I broschyrer beskrivs samarbetspartnern som ”ett icke vinstdrivet institut som genom kurser, föreläsningar, seminarier, publikationer med mera stödjer projekt i många länder”.

Hanban, ”Konfucius-institutets huvudkontor” redovisas som LTU:s partner i Peking, men om man i Nordströms anda inte vill vara ”naiv eller okunnig” kunde man ha förtydligat med att Hanban är ett regeringsorgan.
LTU:s rektor Birgitta Bergvall-Kåreborn försäkrar när jag ringer henne att Niklas Nordström inte bestämmer över universitetet, i den händelse LTU skulle vilja dra sig ur Luleå Konfucius-institut som invigdes så sent som 2012.
Det firades då med stor fest i närvaro av en delegation från Kina som, enligt NSD, vid det tillfället gav LTU ett bidrag på en miljon kronor.

”En stor dag för Luleå tekniska universitet, en dag när vi tar ytterligare ett steg ut på den internationella arenan”, skrev dåvarande rektor Johan Sterte på LTU:s hemsida i samband med invigningen.
Det kanske var därför Sterte blev så bestört när DN:s Niklas Orrenius 2014 skrev en krönika om det uppmärksammade fall då chefen för Kinas Konfucius-institut tillika hög funktionär i kommunistpartiet, censurerade för regimen misshagliga programblad vid en internationell forskarkonferens i Portugal.
Sterte sade då att LTU skulle ”titta närmare på vad som ligger bakom DN:s artikel”. Snarare borde man väl ha tittat närmare på LTU-ledningens förmåga till omvärldsanalys, då rektor (trots sin strävan mot den internationella arenan) inte var medveten om att Konfucius-instituten är del av en regim med obefintlig respekt för akademisk frihet.

DN-krönikan fick hur som helst ingen effekt, frågan om att LTU eventuellt skulle bryta samarbetet lades på is.
LTU har dock genomfört en utvärdering, som konstaterat att LTU inte har haft någon nytta av att vara en del av Luleå Konfuciusinstitut, men också att det kan bli besvärligt och kostsamt för LTU att dra sig ur om Kina kräver tillbaka sina pengar.

Nuvarande rektor Birgitta Bergvall-Kåreborn ärvde alltså frågan. När jag talar med henne betonar hon vikten av att samarbeta med alla länder, eftersom det innebär att man kan påverka en hårdför regim.
Hon är vältaligt övertygad om att demokratiska värderingar bibringas de kineser som verkar i Luleå, samt att de i sin tur kommer att föra med sig nya insikter om frihet, tillbaka till Kina.

Det är förstås en sympatisk hållning att vilja förändra världen till det bättre, samtidigt fascinerande optimistiskt att tro att LTU kan förmå regimen i Peking att förändras i demokratisk riktning.

Och slutsatsen måste nog bli att Konfucius-institutet sitter väldigt säkert i Luleå och som samarbetspartner till universitetet.
Svaret på varför kan sannolikt sammanfattas i det Johan Sterte sa om varför LTU alls gav sig in i samarbetet: ”en av bevekelsegrunderna för att starta Luleå Konfucius-institut är att Kina är en av våra största och viktigaste handelspartners”.

MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se


Kategorier: Krönikor, MarieLouise Samuelsson, Akademisk frihet, Politik, Samverkan
Lärosäten: Luleå universitet