Än en gång har ett svenskt universitet dragits vid näsan av en forskare med falska meriter.
Akademin har svårt att hålla jämna steg med vetenskapens globala fuskindustri, men i det nu aktuella fallet vid Linköpings universitet kunde möjligen fuskaren ha avslöjats för flera år sedan.
2015 slog en masterstudent vid Linköpings universitet larm om att en forskare, verksam vid Institutionen för fysik, kemi och biologi, IFM, skulle ha stulit data från studenter.
Ulf Nilsson, dekan vid Tekniska fakulteten, utredde anmälan, dock utan att kunna bekräfta det studenten hävdat.
– Det var alldeles för svepande anklagelser, det fanns exempelvis inget konkret bevis för plagiering i något dokument.
Misstänkta genvägar
Men nu har anmälan från 2015 alltså blivit högaktuell, som del av de utredningar som Linköpings universitet har inlett med anledning av att forskaren anklagas för oegentligheter och vetenskaplig oredlighet.
Uppgifterna om detta har bland annat framförts på bloggen forbetterscience som beskriver synnerligen tvivelaktiga meriter, falska vetenskapliga tidskrifter och påhittade forskningsinstitut.
– Det finns generellt en marknad för att meritera sig genom att ta genvägar och för att ta betalt för publiceringar, hela den akademiska världen är numera en kommersiell guldgruva, säger Ulf Nilsson.
Sociala medier kokar
Forskaren som var anställd vid Linköpings universitet mellan 2011 och 2015 och ska ha agerat som om han fortfarande var knuten till LiU efter 2015.
Efter att dessa uppgifter framförts har sociala medier kokat av kommentarer och anklagelser och som brukligt när det handlar om fusk har det också bildats ”stödgrupper” som försvarar forskaren.
– Bland det som florerar på nätet finns många seriösa synpunkter, men också sådant som inte är det, det är det som vi nu måste bringa klarhet i, säger Ulf Nilsson, som i egenskap av dekan gör en första utredning, om vetenskaplig oredlighet; en annan utredning pågår samtidigt avseende oegentligheter.
Framstår som egendomligt
Utredningarna är nyligen påbörjade men Ulf Nilsson kan konstatera att forskarens doktorsexamen (från ett indiskt universitet) ”inte ger världens bästa intryck”, då examensbeviset har varit svårt att validera.
– Vad vi redan kunnat fastslå är att det på webbplatser förekommer vilseledande uppgifter om titlar och anknytning (till LiU), säger Ulf Nilsson.
Han medger att det kan framstå som egendomligt att forskaren kunde ”gå under radarn” så länge, utan att det avslöjades att han fortsatt att hänvisa till LiU, också efter 2015 och avslutad anställning.
Frågan (en av flera) är varför forskarens svajiga meriter inte upptäckts tidigare, exempelvis i samband med att han kom till LiU 2011 och fick en forskarassistenttjänst, därefter en tjänst som universitetslektor.
Marie Curie-stipendiat
Eventuell misstänksamhet mildrades sannolikt av att forskaren anlände från Cranfield University i Storbritannien till Linköping med ett av EU:s ansedda Marie Curie-stipendier, som finansiering för två års lön.
Inte minst viktigt är att han också samarbetade med en forskare vid LiU, nu professor emeritus.
Både denne och den nu fuskanklagade forskaren var knutna till Cranfield University.
Den utredning om oredlighet i forskning som nu pågår handlar för närvarande enbart om den fuskanklagade forskaren. Sannolikt kommer styrelsen vid tekniska fakulteten att tillsätta en större utredningsgrupp. Att den anklagade forskaren inte längre är anställd vid LiU innebär givetvis att inga arbetsrättsliga åtgärder kan vidtas.
Fick del av VR-miljoner
Vetenskapsrådet följer ärendet vid LiU med särskilt intresse, eftersom den fuskanklagade forskaren 2016 var medsökande i en VR-ansökan som beviljades ett anslag från VR, på 24 miljoner över en sexårsperiod, en period då den forskare som nu är föremål för utredning hade lämnat LiU, men fortsatt att hävda att han var knuten till universitetet.
