Bör dimensioneringen av forskarutbildningen bekymra oss? Den frågan diskuterades vid en workshop som Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF, och Universitetskanslersämbetet, UKÄ, arrangerade 30 november.
Bakgrunden är att antalet doktorandnybörjare och andelen av den svenska befolkningen som påbörjar en forskarutbildning vid minst 30 års ålder minskar. Som underlag för workshopen hade Ingrid Pettersson och Johan Gribbe, utredare vid UKÄ, tagit fram en rapport.
– Det var en påtaglig minskning i antalet nybörjare mellan 2012 och 2013. En delförklaring är att det fanns en satsning på forskarskolor för lärare 2012 men inte 2013. En annan förklaring till minskningen är att kostnaden för doktorander har ökat när fler har fått doktorandanställning. Sedan 2013 har antalet nybörjare fortsatt minska men i långsammare takt, säger Ingrid Pettersson till Universitetsläraren.
I sin presentation på workshopen nämnde hon också att andelen utländska doktorandnybörjare har legat runt 40 procent de senaste åren. I diskussionerna under dagen återkom man till balansen mellan utländska och svenska doktorandnybörjare.
Resurser har ökat mer än kostnad
Johan Gribbe från UKÄ jämförde kostnader för doktorander med lärosätenas intäkter.
– Vi kan konstatera att forskningsresurserna ökat mer än kostnaden för doktoranderna. Skillnaden motsvarar ungefär 1 200 helårsdoktorander, sa han.
Även Paul Borenberg, ordförande för SFS doktorandkommitté, betonade att minskningen inte kan förklaras av att doktoranderna blivit för dyra.
– Kostnaderna för doktorander har från 1996 ökat med 35 procent medan anslagen för forskning och forskarutbildning under samma period har ökat med 53 procent.
Han fortsatte med att försöka besvara frågorna: Är det här ett problem? Är den akademiska återväxten säkrad?
– Svaret beror helt på ämnesområde, sa han.
Enligt Paul Borenbergs siffror ligger andelen doktorandnybörjare inom naturvetenskap, teknik och medicin på mellan 24 och 35 procent av all forskande och undervisande personal. Men inom samhällsvetenskap utgör de 14 procent, inom humaniora fem procent och inom lantbruksvetenskap och veterinärmedicin en procent.
– Det här pekar på att det finns problem med återväxten, framför allt inom samhällsvetenskap och humaniora och eventuellt inom lantbruksvetenskap och veterinärmedicin, sa Paul Borenberg.
SLU:s prorektor Karin Holmgren påpekade senare under konferensen att återväxten inom lantbruksvetenskap och veterinärmedicin bara delvis är problematisk.
– Vi på SLU bör inte generellt vara oroade över den framtida tillgången på lärare och forskare. Men för enskilda ämnesområden finns det en befogad oro. Vi har många yrkesinriktade program som kan få brist på lärare eftersom arbetsmarknaden nu är så god att våra färdigutbildade på grundutbildningen saknar tillräckliga incitament för att börja forskarutbildningen, sa hon.
Forskarutbildning stor del av verksamheten
Mer specifika exempel på skillnader mellan olika ämnesområden gav Staffan Edén, vicerektor vid Göteborgs universitet. Han började med en översikt av forskarutbildningen vid lärosätet.
– Forskarutbildningen är en mycket stor del av verksamheten, minst 25 procent av hela omsättningen om man inkluderar omkostnader och handledarkostnader, uppskattade han.
Göteborgs universitet har 1 746 doktorander, varav 829 med doktorandanställning, det totala antalet anställda är 5 500.
– Det totala antalet doktorander har varit relativt stabilt under en längre period, men det ser olika ut inom olika ämnesområden. Antalet doktorander ökar inom medicin och hälsovetenskap, som står för 50 procent av GU:s forskarutbildning. Antalet ökar också inom IT, men det är en liten fakultet. Alla andra vetenskapsområden har minskat sin antagning de senaste åren.
Kan drabba lärarutbildningen
Staffan Edén demonstrerade problematiken med exemplet utbildningsvetenskap. Han berättade att problemet är att uppdraget för grundutbildning av lärare ökar dramatiskt. Det innebär att fakulteten måste rekrytera lärarutbildare och omprioritera sina resurser från forskarutbildning till mera seniora lärare.
– Om det fortsätter på det här viset kommer vi inom några år inte att kunna rekrytera tillräckligt många kompetenta universitetslärare till lärarutbildningen.
Ett annat exempel är naturvetenskapliga fakulteten där en stor del av forskning och forskarutbildning finansieras genom externa konkurrensutsatta medel vars användning mycket styrs av de forskargrupper som får anslagen.
– Forskargrupperna anser att doktorander med anställning blir väldigt dyra och anställer postdoks i stället. När doktorandtjänster infördes 2010 minskade därför antagningen till forskarutbildningen dramatiskt.
Men fakultetsledningen beslöt av strategiska skäl 2012–2013 att satsa fakultetsmedel för att öka antalet doktorander.
– Det är ett exempel på hur vi kan jobba för att skapa ett tillräckligt underlag för framtida rekrytering och tillräckligt bra miljöer för forskarutbildningen, sa Staffan Edén.
Behöver mer kunskap
Vid workshopens avslutning funderade SUHF:s generalsekreterare Marita Hilliges på vilka beslutsunderlag om dimensioneringen av forskarutbildningen som behövs inför framtiden.
– Det finns inte en enkel bild. Vi behöver veta mer och vi behöver diskutera vad vi behöver veta.
Ingrid Petterson understryker att det behövs mer kunskap.
– Det skiljer så mycket mellan olika ämnen och mellan olika lärosäten. För vissa finns ett problem men inte för alla så det går inte att säga något generellt.
Därför fordrar workshopen en fortsättning.
– Vi på UKÄ kommer att träffa den forskningsadministrativa gruppen på SUHF och diskutera hur vi ska gå vidare och det kan mynna ut i att vi i analyserar frågan djupare och också fortsätter att diskutera frågan med lärosätena, säger Ingrid Pettersson.
