På vilket sätt jobbar du med digital storytelling?
– Det handlar om att få fram en personlig berättelse, inte bara fakta. När jag jobbar med forskare så gör jag en vanlig intervju och sedan skriver jag ett manus där jag omformar intervjun till en berättelse på ungefär tre minuter, som jag bollar med forskaren och sedan spelar vi in den. Jag anlitar också en professionell fotograf som bildsätter. Det har blivit mer och mer film, men jag försöker att hålla kvar stillbilder för det ger mer utrymme för reflektion.
Hur började du med storytelling om vetenskap?
– Som journalist har jag alltid skrivit om forskning. När jag började jobba med digital storytelling var min första tanke att jag skulle hålla workshops där forskarna fick göra sina egna berättelser. Men jag insåg snart att de inte har tid till det och kanske inte lust heller. Så jag började göra berättelser om forskarna i stället.
Varför storytelling inom vetenskap?
– I dessa tiden när vi talar om faktaresistens räcker det tyvärr inte bara med fakta för att nå ut. Det behövs personliga berättelser eftersom forskning visar att berättelser som berör dig känslomässigt aktiverar andra och större delar av hjärnan än bara fakta. Vi människor minns berättelser och vi för dem vidare. Jag är övertygad om att alla forskare har en spännande historia att berätta. Och jag tycker det är extra angeläget att lyfta fram de forskare som inte alltid syns.
