Wilhelm Widmark tecknar en bakgrund till dagens situation.
– Vi har ju under lång tid byggt upp ett publiceringssystem där universiteten och forskarna lämnat iväg sin forskning till de kommersiella förlagen som ser till att artiklarna kvalitetsgranskas, ofta gratis av forskare vid universiteten, och publicerar dem. Forskarna skriver över sin upphovsrätt till förlagen som säljer tillbaka tidskrifterna till universiteten via biblioteken.
I och med digitaliseringen gick förlagen över till att sälja elektroniska licenser till universitetsbiblioteken.
– Det blev väldigt bra för forskaren att kunna komma åt allting enkelt och snabbt via internet. Men det blev allt dyrare för universiteten att köpa tillbaka all forskning som vi har publicerat.
Som en reaktion mot de stora kostnaderna startades en open access-rörelse, det vill säga att forskning ska publiceras fritt på internet. Öppen tillgång är numera den svenska termen. Sedan har det utvecklats tankar om att vetenskap som har producerats med allmänna medel bör publiceras öppet.
– I dag är det många myndigheter och företag som inte har råd att köpa vetenskapliga artiklar. Läkare har inte tillgång till den senaste forskningen. Globalt skulle exempelvis epidemier som zikaviruset bättre begränsas om inte artiklar låg bakom betalvägg. Det är viktigt att forskningen är tillgänglig, med öppen vetenskap skulle vi kunna eskalera forskningen och förbättra samhällsutvecklingen, säger Wilhelm Widmark.
Blandning av system
Dagens situation är en förvirrande blandning av olika system. Dels finns det gamla publiceringssystemet där förlagen äger forskningen och säljer licenser till biblioteken. Dels finns renodlade open access-förlag, där forskaren betalar för publicering och att alla kan läsa artiklarna fritt.
Dessutom finns den gröna vägen till öppen tillgång, att forskaren får rätt att fritt publicera det sista manuskriptet, med olika embargotider.
De stora förlagen som vill fortsätta att licensiera har infört så kallade hybridtidskrifter där forskaren kan köpa loss enstaka artiklar för publicering med öppen tillgång.
I Sverige är det Bibsamkonsortiet som förhandlar med förlagen om avgifter och licenser. Wilhelm Widmark är vice ordförande i styrgruppen.
– Vi försöker förhandlingsvägen nå öppen tillgång. I alla förhandlingar med förlagen kräver vi att förhandla både licenser och författaravgifter i samma avtal så att vi kan få en samlad kostnadsbild.
Bibsam har fått ett avtal med det stora förlaget Springer där allt som publiceras från svenska forskare blir direkt öppet tillgängligt.
– Ett sådant avtal blir relativt dyrt, men det ger mycket open access.
Förhandlingar med Elsevier
Just nu pågår förhandlingar med det dominerande förlaget Elsevier, men var de förhandlingarna landar är en obesvarad fråga.
Wilhelm Widmark anser att man måste vara öppen för nya lösningar och titta på flera olika alternativ.
– I Storbritannien har exempelvis Welcome Trust byggt upp en egen publiceringsplattform. Bill Gates Foundation har också gjort det, alla som får medel från dem kan snabbt publicera sig i open access. Även EU vill genom Open Science Cloud bygga en sådan plattform.
Men Wilhelm Widmark varnar för att gå alltför snabbt fram. Risken finns att dagens system kan bryta samman.
– Hela publiceringssystemet håller på att dallra, det finns i dag tendenser att hela den vetenskapliga publiceringen rubbas av plattformar som illegala Scihub och även Researchgate.
Driver man på för kraftigt mot öppen tillgång kan det bli ett resultat som ingen önskar.
– Då kan de stora förlagen gå under innan vi har hunnit bygga upp något nytt varvid vi står utan ett fungerande publiceringssystem. Men att hålla kvar dagens system som kan vara på väg att kollapsa är ingen lösning. Vi måste arbeta framåt. Den enda naturliga lösningen är open access.
Kungliga biblioteket utreder hur övergången ska gå till
I princip alla offentliga aktörer arbetar för öppen tillgång, både i Sverige och i EU. Kungliga biblioteket har tillsatt flera utredningar om hur omställningen ska ske.
Kungliga biblioteket startade redan 2006 programmet Openaccess.se för att driva frågan.
– 2009 var det många finansiärer som bestämde att från 2010 ska det vara krav på open access för artiklar från de forskningsprojekt man beviljar pengar till. Vi är i dag många, men inte alla, forskningsfinansiärer som har krav på öppen tillgång, säger Lisbeth Söderqvist, analytiker på Vetenskapsrådets avdelning för forskningspolitik.
2012 gav EU-kommissionen alla medlemsstater ett uppdrag att skapa nationella policyer för open access. Vetenskapsrådet fick då i uppdrag från regeringen att föreslå riktlinjer för Sverige.
– Då gjorde vi en utredning om öppen publicering och öppna forskningsdata. Då började man också kalla open access för öppen tillgång, vilket är det begrepp som används av regeringen, säger Lisbeth Söderqvist.
Vetenskapsrådets förslag till nationella riktlinjer lämnades till regeringen i januari 2015. I forskningspropositionen som kom 2016 fick Kungliga biblioteket i uppdrag att samordna arbetet med öppen tillgång till publikationer och Vetenskapsrådet fick samordningsuppdraget för öppen tillgång till forskningsdata.
Open science vidare begrepp
EU-kommissionen har omfamnat open science som är ett vidare begrepp.
– Öppen tillgång är en grund för open science. Har vi inte öppen tillgång till forskningsresultat blir det väldigt svårt att genomföra open science, säger Lisbeth Söderqvist.
I maj förra året behandlades frågan i EU:s så kallade Konkurrenskraftsråd, KKR. Där var alla EU-länder överens om att röra sig mot open science.
– Det är en viktig markering för medlemsstaterna. Det har gett en stabil grund för oss andra under ministernivå. Vi har fått klart för oss vad som gäller, säger Lisbeth Söderqvist.
Kungliga biblioteket, KB, har nu tillsatt ett antal utredningar om hur övergången till öppen tillgång ska gå till. Utredningarna startar hösten 2017 och pågår under hela 2018.
De behandlar bland annat:
- Meriterings- och medelstilldelningssystemet i förhållande till incitament för öppen tillgång.
- Hur man ska finansiera omställningen från ett prenumerationsbaserat till ett öppet tillgängligt publiceringssystem.
- Hur man kan ge stöd till tidskrifter som omvandlas till öppen tillgång, samt hur man ska följa upp myndigheters och finansiärers krav på öppen tillgång.
KB avser att sammanställa resultaten och presentera dem för regeringen under 2019.
Vinstmarginal på 35–40 procent
Kungliga biblioteket arbetar också med att skapa överblick och kontroll över svenska lärosätens totala kostnader för vetenskaplig publicering, i dag finns ingen sådan helhetsbild.
– För att hitta en väg framåt i att begränsa prisökningarna måste vi få en överblick över de totala kostnaderna. Vi vet hur många hundra miljoner som går till de vetenskapliga förlagen när det gäller licenser, prenumerationsavgifter, men vi saknar överblick när det gäller avgifter för att få publicera artiklar med öppen tillgång, så kallade APC:er (article processing charge) eller författaravgifter, säger Beate Eellend, samordnare av KB:s arbete med öppen tillgång.
Hon poängterar att det är problematiskt att de stora internationella vetenskapliga förlagen har en vinstmarginal på 35–40 procent, en vinst som i huvudsak kommer från de offentliga medel som finansierar forskningen.
– De fyra största förlagen står för över 50 procent av den vetenskapliga publiceringen, så vi befinner oss i ett oligopol. Och de slutar inte ta ut prisökningar för prenumerationer när forskarna betalar för att artikeln ska släppas fri, utan de har hittat ett sätt att ta betalt två gånger för samma artikel, säger Beate Eellend.
En del prenumerationsbaserade tidskrifter erbjuder forskaren omedelbar publicering med öppen tillgång mot betalning. En springande punkt i att stödja forskarna i omvandlingen till ett öppet publiceringssystem handlar om hur ett framtida meriteringssystem ska utformas.
– Det saknas i dag tydliga incitament för forskarna att göra sina resultat öppet tillgängliga. Det här behöver vi titta på i Sverige och det görs också internationellt.
Förlaget försvarar sina
kritiserade vinstmarginaler
Det största vetenskapliga förlaget Elsevier ser en framtid som fortsatt stark aktör inom vetenskaplig kommunikation.
Sveriges målsättning att all forskning publiceras med öppen tillgång senast 2026 antas innebära en minskande roll för de kommersiella vetenskapliga förlagen.
Men förlagen tänker sig absolut inte en sådan utveckling. Det marknadsdominerande förlaget Elsevier hävdar att man inte alls är någon motståndare till öppen tillgång, utan att tvärtom är ledande inom området.
Enligt förlaget har det 170 open access-tidskrifter och 1 850 tidskrifter med hybridpublicering. Med 20 000 publicerade OA-artiklar under 2016 är företaget den nästa största aktören inom öppen tillgång.
Elseviers främsta argument för att fortsätta att spela en stor roll, och fortsätta att ta bra betalt, är att de garanterar kvalitet i publiceringssystemet. Och deras främsta vapen i förhandlingarna är att forskare för sin meritering behöver publicera sig i deras high impact-tidskrifter.
Via mejl svarar Elseviers kommunikationsdirektör Harald Boersma på Universitetslärarens frågor.
Vad anser du om att Sverige vill minska de vetenskapliga förlagens roll och gå från licensierade tidskrifter till OA?
– Som världens näst största open access-utgivare kan Elsevier hjälpa till att stödja Sveriges ambitioner att nå 100 procent år 2026. Vi erbjuder öppna åtkomstalternativ i alla våra tidskrifter och arbetar nära med regeringar, finansiärer och institutioner runt om i världen för att stödja öppen tillgång. Företag som Elsevier är fortfarande avgörande för att forskare och forskningsinstitutioner ska få tillgång till högkvalitativt innehåll, innovativ teknik och synlighet. Om tillgång till innehåll tillhandahålls via affärsmodellen med öppen åtkomst eller genom prenumeration spelar ingen roll, vi erbjuder båda alternativen.
Många kritiserar Elseviers höga vinstmarginaler. Kommentarer?
– Den nuvarande vinstmarginalen är ett resultat av vår kostnadseffektivitet, inte av höga priser – vårt pris per artikel ligger under branschgenomsnittet. Oberoende forskning från National Academy of Sciences visar att ”av de stora kommersiella förlagens tidskriftspaket är Elseviers mest kostnadseffektiva”. Vidare beror forskningens framtid på investeringar i teknik. Elsevier utvecklar i dag teknik som hjälper institutioner, forskare och professionella att utveckla vetenskapen, förbättra vården och höja forskarnas prestationer. Vår ekonomiska styrka gör det möjligt för oss att göra nödvändiga investeringar.
Vilken roll kommer vetenskapliga förlag som Elsevier att spela i framtiden?
– Eftersom Elsevier utöver ”traditionella” publiceringsaktiviteter har utvecklats till ett informationsanalysföretag fokuserar vi alltmer på att utveckla teknik som hjälper forskare att få större impact, förbättra institutionens rankning, hitta finansieringsmöjligheter och locka till sig talanger i världsklass. Vi hjälper också forskningsbibliotek att på mer intuitiva sätt sköta sina uppgifter.
Tre åsikter om öppen tillgång
Anders Kastberg, professor i fysik vid Université Nice Sophia Antipolis
– Personligen tycker jag att de negativa effekterna av open access överväger. Det kanske mest negativa är att det sänker kvaliteten på vetenskapliga artiklar. En annan besvärlig effekt är att det i praktiken blir finansiärer och/eller institutionsprefekter som bestämmer om vad som får skickas till publicering. En smula komiskt är att OA-rörelsen började som en protest mot stora förlag. Nu är dock de stora förlagen vinnare, medan små tidskrifter som utges av lärda samfund slås ut.
Johan Svedjedal, professor i litteraturvetenskap vid Uppsala universitet
– Open access är bra, men obligatorisk open access är förkastligt. Svenska förlag, som Bonnier och Norstedts, ger ut viktiga verk av forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Förlagen kommer att sluta göra det om man tvingar forskaren att omedelbart ge bort digitala versioner av böckerna gratis. Kärnan är att man alltid måste respektera forskarens upphovsrätt och rätt att själv bestämma publiceringsväg. Det är till sist en fråga om den akademiska friheten.
Jonas Ludvigsson, professor vid Örebro universitetssjukhus och Karolinska institutet
– I grunden är jag positiv till open access. Men man kan inte blunda för att så länge impact factor tillämpas vid tjänstetillsättning och tilldelning av anslag så kommer forskare att publicera sig i high impact-tidskrifter. De tar betalt för open access. Jag fick nyligen betala 50 000 kronor för att publicera mig i British Medical Journal. Och systemet att publicera manus på preprint-servrar är inte utbyggt inom medicin och många medicinska tidskrifter accepterar det inte.
