Regeringens ändring ska ge färre stipendiedoktorander

Regeringen begränsar användningen av stipendier för doktorander och förbättrar samtidigt villkoren för de kvarvarande stipendiedoktoranderna. SULF:s förhandlingschef gläds men hade önskat ett totalförbud.

De ändringar i högskoleförordningen som regeringen nu beslutat om innebär flera förbättringar för doktorander som finansierar studierna med stipendier. Forskarkarriär­utredningen uppger att det 2014 fanns 975 stipendie­doktorander. De nya reglerna gäller för dem som antas från den 1 juli 2018.
– Den här reformen är en viktig del i vårt arbete med att ge bättre villkor för unga forskare och också få bättre kvalitet i forskningen, säger Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning, till Universitetsläraren.

I högskoleförordningen fastställs att alla statliga lärosäten ska teckna en försäkring genom Kammarkollegiet, den utvidgas nu något. Försäkringen ska ge ersättning om doktoranden blir sjuk eller föräldraledig.
Huvudregeln blir nu att doktorander inte ska kunna finansieras med stipendier mer än under ett år. Lärosätena ska nämligen bli skyldiga att anställa dem när det återstår tre år på heltid till doktorsexamen. Dessutom ska nivån på stipendiet motsvara lönen för en doktorand efter skatt.

Undantag en ”rimlig avvägning”
Forskarkarriärutredningen, som gjorts under ledning av Ann Fust och ligger till grund för ändringen i högskoleförordningen, anger ett skäl till att inte avskaffa stipendier helt och hållet.
Vissa lärosäten, som Lunds universitet och Uppsala universitet, har fonderade icke-statliga medel avsedda för stipendiefinansiering som inte skulle kunna användas om möjligheten till stipendie­finansiering helt togs bort.

Men det finns undantag från ettårsgränsen, fortfarande kommer vissa doktorander att kunna finansieras med stipendier under hela studietiden.
Det gäller bistånds- och kapacitetsuppbyggnadsprogram och EU-program, där stipendier är en vedertagen finansieringsform.
– Vi ser att för de doktorander som finansieras via bistånd eller via EU-program kan det bli ett hinder för antagningen om vi inte skulle ha ett undantag. Samtidigt säger vi ju att doktoranderna ska ha goda villkor med ersättning motsvarande en anställning, säger Helene Hellmark Knutsson.

Att inte stipendier helt och hållet tas bort anser hon är en rimlig avvägning enligt utredarens förslag.
– Det är ändå många som kommer att reagera och tycka att det här är en väldigt tuff åtgärd. Men jag är övertygad om att det långsiktigt kommer att stärka kvaliteten både på forskarutbildningen och forskningen och att vi i slutänden kommer att få fler som disputerar eftersom man exempelvis inte behöver ha ett jobb vid sidan om för att klara ekonomin.

Ett steg mot avveckling
SULF:s förhandlingschef Robert Andersson har både ris och ros för regeländringen.
– SULF har under lång tid agerat för att stipendier för doktorander ska avvecklas. Det är glädjande att regeringen äntligen lyssnat på oss och våra argument, säger han.

SULF menar dock att det här bör vara ett första steg mot att avveckla doktorand- och postdoktorsstipendier helt och hållet.
– Regeringen borde gått hela vägen och förbjudit all användning av stipendier som ersättning för arbete. Det är självklart att statliga myndigheter inte ska ha personer som arbetar hos dem utan att vara anställda. Förutom ojämlikhet mellan olika doktorander skapar det en rad problem med arbetsgivaransvar, skatter, försäkringar och sociala skyddsnät, säger Robert Andersson.

Postdoktorer drabbas?
Han befarar också att begränsningen av användningen av stipendier för doktorander kan förskjuta problemet till ett senare stadium i forskarkarriären.
– Det finns en uppenbar risk att stipendieproblematiken flyttar över från doktorand­nivån till postdoktornivån. I dag har vi ingen bra överblick över hur utbredd användningen av postdoktorsstipendier är. Det problemet behöver också snarast ses över och åtgärdas, säger Robert Andersson.


Kategorier: Artiklar, Doktorand, Karriär, Politik, SULF, Villkor