#metoo-kampanjen har fått många kvinnor att berätta om sexuella trakasserier. Är kvinnor inom akademin extra utsatta?
– Nej, det är något som sker oavsett verksamhet. Men det kan finnas skillnader i vilket utrymme kvinnor har att säga nej, protestera eller lyfta sexuella trakasserier som ett arbetsmiljöproblem. Det finns olika slags tystnadskulturer på olika arbetsplatser.
Hur ser tystnadskulturen ut inom akademin?
– Forskning handlar om att skapa nätverk och samarbeta med rätt personer. Kollegialitetskulturen gör folk beroende av andra människor för sin karriär. Om en kvinna lyfter sexuella trakasserier riskerar hon att bli utfryst, hamna utanför nätverket, få svårt att publicera sig och få forskningspengar. Jag har intervjuat personer som velat ägna sig åt forskning, men som blivit utsatta av personer i sin närhet och slutat inom akademin. Det är inget litet problem, det finns ett stort mörkertal.
Vad ska den som blir utsatt göra?
– Prata om det. Det är lagstadgat mot sexuella trakasserier, det ska inte förekomma och arbetsgivaren kan bli skadeståndsskyldig om den inte tar anmälningar på allvar. Prata med din närmaste chef, känner du inte att det är rätt person, vänder du dig till en annan person med överordnat ansvar. Skriv ner det som hänt, det kan användas som bevis om arbetsgivaren gör en utredning.
