– Man kan hoppas att vi börjar arbeta mer strategiskt med utvecklingen av våra forskningssamarbeten, säger Hans Pohl, programchef vid Stiftelsen för internationalisering av högre utbildning och forskning, Stint.
I rapporten Sveriges internationella forskningssamarbeten – hur bör de utvecklas? analyserar Hans Pohl den nya akademiska världskartan.
– Analysen är gjord både för att underlätta strategiska beslut och för att visa på behovet av att göra analyser innan man binder upp sig för samarbeten, säger han.
Nya länder kliver fram
Rapporten synliggör en ny akademisk världsbild där länder som inte betraktats som stora forskningsnationer kliver fram.
– Även vi som jobbar med det här dagligdags är överraskade över vissa länders tillväxt, säger Hans Pohl.
Bland de 47 länder som har relativt omfattande forskning har Iran, Malaysia, Indonesien, Saudiarabien och Pakistan snabbast ökning i antalet publikationer. Sverige hamnar på plats 31. Tar man hänsyn inte bara till kvantitativ tillväxt utan också till tillväxt i kvalitet toppas listan av Saudiarabien, följt av Iran, Pakistan och Kina.
Räknat i absoluta tal i antal forskningsartiklar är USA i topp men Kina närmar sig starkt. De två nationerna ligger volymmässigt i en klass för sig, långt över övriga länder.
– Analysen visar i första delen att det är en mycket snabb förändring i världen. Det är många länder som kommer in på spelplanen som vi inte räknat med.
Saudiarabiens position kontroversiell
Den andra delen i analysen handlar om vilka länder som Sverige har akademiskt samarbete med.
– De vi framför allt samarbetar med är länder som precis som Sverige har hållit på med forskning under lång tid och som nått en mogen fas med inte så mycket tillväxt i forskningsvolym och kvalitet.
Svenskt samarbete med de nya forskningsländerna finns, men på en låg nivå. Det är talande att samarbete med det snabbväxande Saudiarabien finns på 47:e och sista plats i listan över de större forskningsländerna.
Hans Pohl påpekar att just Saudiarabiens position i forskarvärlden är kontroversiell.
Sedan 2008 har landet haft specifika program för att få världsledande forskare att lägga till en anknytning till ett saudiskt lärosäte i sina publikationer. Ibland finns det inga större krav på att forskaren ska närvara på lärosätet i Saudiarabien.
– Jag tror inte att den här sortens samarbeten har påverkat volymen så mycket som den påverkar kvaliteten i de artiklar som registreras som saudiarabiska. Förfarandet är omdiskuterat, en del tycker att så kan man absolut inte göra, medan andra tycker det är nästan okej, säger Hans Pohl.
Fordras eftertanke
Tittar man på de snabbväxande forskningsnationerna kan många av dem karakteriseras som föga demokratiska, som Saudiarabien, Iran, Pakistan, Rumänien, Egypten och Ryssland. Rapporten påpekar att flera av de här länderna kan vara särskilt utmanande att samarbeta med.
– Här fordras det eftertanke. Men ett forskningssamarbete kan göra dubbel nytta. Sverige kan få kontakter med ett land som har tillväxt och många duktiga forskare. Och Sverige kan bidra med goda värderingar. Det är ju känt att internationella utbyten ökar förståelsen mellan länder. Så länge forskning bedrivs enligt god forskningssed bör ett samarbete inte vara ett problem.
Men för den enskilde forskaren är det i praktiken svårt att veta hur man ska hantera olika situationer som kan uppkomma vid kontakten med länder med bristande demokrati.
– Det talar för att man på ledningsnivå på lärosätena ska tänka till och ha en tydlig policy och ge stöd till forskare för hur man ska samarbeta, säger Hans Pohl.
