Katarina Winka, lektor vid Umeå universitet, har på uppdrag av Göteborgs universitet gjort en kartläggning av pedagogiska meriteringsmodeller vid Sveriges högskolor och universitet.
Hon konstaterar i rapporten att 49 procent av de svenska lärosätena har infört en pedagogisk karriärväg och cirka 70 procent av lärosätena använder så kallade pedagogiska portföljer för att dokumentera pedagogisk skicklighet. Över 500 lärare har hittills utnämnts till meriterade eller excellenta lärare.
– Grundtanken med pedagogisk meritering är att det ska vara värt för läraren att investera sin tid på att bedriva god undervisning, säger Katarina Winka.
Seriös bedömning
Pedagogiska karriärvägar är på frammarsch.
– Förhoppningen är att de pedagogiska karriärvägarna på sikt ska bli fullständigt integrerade i lärosätenas befordringsstruktur och tjänstetillsättningsrutiner. I det här skedet ser jag meriteringsmodellerna som ett sätt att öva på pedagogisk meritering och visa att det går att bedöma pedagogisk skicklighet.
Frågan är vad läraren har för drivkraft att bli pedagogiskt meriterad.
– Jag tror att den primära anledningen inte är att man får ett lönepåslag, vilket de flesta lärosäten ger, utan att man erbjuds en seriös bedömning av sin pedagogiska skicklighet och i många fall får tillgång till nya arenor; nämnder, kommittéer, nätverk – forum att diskutera pedagogiska frågor med människor som är lika intresserade som en själv.
Men här finns en inbyggd motsättning.
– Det finns farhågor att ju skickligare pedagog du blir desto mer kommer du att sitta i nämnder och pedagogiska utvecklingsgrupper och desto mindre kommer du att få tid att jobba som lärare på golvet.
Katarina Winka menar att det inte räcker att pedagogisk meritering drivs lokalt vid enskilda lärosäten.
– Det är dags att lyfta upp frågan på nationell nivå genom något centralt organ, kanske SUHF, säger hon.
