Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Tjuvknep och misstro mellan forskningsområden

Dragkampen mellan styrelse och akademi är – åtminstone i fiktionen – värd att mörda för.

16 november, 2017
MarieLouise Samuelsson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Leif Lewins Ogiltig frånvaro definieras som roman, men kan nog också placeras på deckarhyllan, eftersom berättelsen börjar med ond bråd död och att vi i slutet får veta vem som är mördaren.
Ogiltig frånvaro inleds dessutom med en personförteckning som är frekvent i så kallade pusseldeckare, här presenteras bland andra Leonard Schinkler, dekanus för Humanistiska fakulteten, Clara Höjne Adlerkrook-Olofsdotter, universitetslektor i genusvetenskaplig didaktik samt inte minst Eva-Lena Ancker, ordförande i universitetsstyrelsen.

Handlingen utspelar sig i huvudsak vid Uppsala universitet och lärosäten är av hävd en populär miljö för deckarförfattare, för att nämna några exempel Dorothy Sayers, i Sverige Maria Lang och på senare år Kristina Appelqvist.

När universitet och högskolor utgör spelplats är det tacksamt att använda sig av akademiska intriger. I Maria Langs produktion, som En skugga blott från 1952 vimlar det av litteraturvetare som, förutom att mörda, sätter käppar i hjulet för sina forskarkolleger och fuskar sig fram i konkurrens om en hägrande docentur.

Också i ”Ogiltig frånvaro” finns tjuvknep samt gott om misstro mellan forskningsområden, Lewin låter sina karaktärer tala om ”de sura och avundsjuka humanisterna” som ägnar sig åt negativ nominering; ”vem som helst bara inte den rumsgrannen eller den ämneskollegan”.

Naturvetarna tillskrivs ”korta, stilistiskt undermåliga uppsatser på osmält jargong” och ”citeringsraseri”
Humanisterna, ”de mest komplexfyllda”, försöker hävda sig och likna samhällsvetarna som i sin tur försöker efterlikna naturvetarna. Endast medicinarna står utanför denna ”cirkel av komplex”, ”suveränt vilande i sin egen självbild” håller de varandra om ryggen.

Deckargenren generellt är en etablerad arena för samhällskritik, från Bo Balderssons fryntliga folkhemssatir till Stieg Larssons blodiga dystopier.
Hos Leif Lewin (som alltså möjligen inte skrivit en deckare, utan en roman) märks kritiken i sådant som att en USA-född doktorand med idealiserade uppfattningar om svenska välfärdsstaten uttrycker vantro och förundran över universitetslärarnas otrygga villkor, med mängden vikariat och tidsbegränsade förordnanden.

Samhällskritiken går framför allt att utläsa av bokens undertitel – ”när universitetet förlorade sin frihet”, en frihet under attack från bland andra förutnämnda Eva-Lena Ancker.
Det behövs ingen spoilervarning när man avslöjar att det är Ancker som blir mördad, det framgår i bokens inledning. Hon skildras också som ett lämpligt mordoffer, en osympatisk sifferfanatiker utan förståelse för det akademiska. Ordförandeposten har hon förlänats som plåster på såren efter att ha avpolletterats som statsråd och som ordförande får hon ta itu med stundande rektorsval.
Givetvis vill hon ha en lydig rektor, som är beredd att bli en myndighetschef som alla andra, lojal med ordförandens planer att ”effektivisera” universitetet.

I kulisserna applåderar Eva-Lena Anckers externa nätverk, en grupp bestående av representanter för LO, Svenskt Näringsliv och andra politiknära lobbyister som fyndigt döpt sin grupp till NPM; vilket ska utläsas Nio Politiska Mästarmätare.

Leif Lewin, professor emeritus i statsvetenskap är inte bara sedan många år väl förankrad i Uppsala universitet och dess akademiska omnejd, med ett förflutet som SULF-ordförande och regeringsuppdrag som utredare har han rimligen många inspirationskällor också utanför det egna universitetet.
Förmodligen kan den som känner Uppsala universitet väl lista ut vilka som fått stå modell för Lewins fiktiva figurer. Men de ofta hårdhänt karikerade huvudpersonerna är sannolikt sammansatta av egenskaper från flera personer.
Och mer intressant än att gissa exakt vem det är som Lewin parodierar, är att politiken för högre utbildning och forskning och dragkampen mellan universitetsstyrelser och akademi, åtminstone i fiktionen, tillåts vara så pass spännande att det blir värt att döda för.

MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

MarieLouise Samuelsson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023