Det är något sensuellt över Institutionen för kulturvård i Mariestad, det man sysslar med går att ta på, vare sig det är dahlior, tomater, hus i skiftesverk eller murspisar. Institutionen är fylld med dofter, i en korridor luktar det starkt av lövverk när trädgårdstudenterna ska lära sig känna igen 80 olika växtsorter. Bland raderna av hyvelbänkar i snickeriet luktar det färskt trä och sågspån, vid planteringarna i Universitetsparken fuktig jord och i växthusen fylls näsan av en närmast tropisk doft.
Verksamheten består både av praktiskt hantverk med traditionella metoder, och teoretiska studier och metodutveckling samt forskarutbildning och forskning.
Kunskaper i traditionella metoder är nödvändiga om man ska bevara gamla byggnader, trädgårdar och kulturmiljöer. Men traditionellt hantverk är mycket sällan dokumenterat utan har förmedlats från generation till generation, en tradition som nu försvunnit. Den luckan försöker institutionen fylla.
– Vi skiljer på vetenskap om hantverk och vetenskap i hantverk. Det finns hur mycket som helst skrivet om hantverk, men inte mycket i hantverk, säger Göran Andersson, universitetslektor och lärare på bygghantverkprogrammet, medan han visar runt i lokalerna.
Dokumenterar hantverksmetoder
Studenterna lär sig hantverket, men redan från början får de träna på att dokumentera hantverksmetoder och att reflektera över dem. Det fortsätter under hela utbildningen för att mynna ut i examensarbeten med titlar som Hamlingsmetoder, Hassel i gotländska ängen och Lyft av liggtimmerhus.
Kombinationen av traditionellt hantverk och akademisk metod är utbildningens styrka men samtidigt finns det en inbyggd motsättning. Det finns farhågor vid institutionen att det akademiska förhållningssättet ska tränga ut hantverksperspektivet.
– Vi är livrädda för att programmen blir uppslukade av de traditionellt akademiska kurserna, minskar vi hantverkskurser och -moment i utbildningarna så kan vi lika gärna lägga ner, säger Göran Andersson.
Men än så länge verkar balansgången vara framgångsrik. För närvarande finns två program med vardera två inriktningar, där många teoretiska moment är gemensamma. Trädgårds- och landskapsvårdsutbildningen har inriktningarna trädgård eller landskapsvård. Byggutbildningen har inriktningarna trä eller murning.
Utbildningarna är inte yrkesutbildningar utan leder till en generell kandidatexamen.
Studenterna kan bygga på med en master i kulturvård.
I lokalerna finns också kurser i traditionellt måleri som utvecklats av Göteborgs universitet men som i brist på finansiering går som YH-utbildning.
Institutionen håller till i en ståtlig gammal folkskola centralt i Mariestad, ett stenkast från det vackra residenset på en holme i Tidan.
Skolan har en pampig trappuppgång, vackra golv, långa korridorer och högt i tak. Snickeriverkstäderna ligger på andra sidan skolgården i den före detta matsalen. Tvärs över Tidan ligger trädgårdsutbildningens planteringar, växthus och murarnas hus. Kommunen bygger nu en gångbro, Universitetsbron, som förkortar vägen mellan campus delar. Byggutbildningen har sin timmergård i en annan ände av stan, men den är på väg att flyttas närmare resten av skolan.
Ställer höga krav
Könsfördelningen bland studenterna är ojämn, på byggsidan är en fjärdedel kvinnor, på trädgårdssidan är fördelningen den omvända.
De flesta studenterna är lite äldre, genomsnittsåldern ligger på 27–28 år.
– Åldern är en stor fördel. Vi är bortskämda med att studenterna har bestämt sig för vad de vill göra och verkligen vill lära sig, men samtidigt ställer det höga krav på oss lärare, säger Göran Andersson.
Med cirka 20 lärare och 150 studenter fördelade på tre årskurser och två program med två inriktningar vardera blir det få studenter i varje grupp.
– Eftersom det är en hantverkarutbildning måste man öva och göra det här. Nästan hela dagarna är schemalagda, studenterna är här hela veckorna, från tio på måndag morgon till femton på fredag eftermiddag.
Känner alla
Det blir lärarintensivt och nära mellan studenter och lärare.
– Vi känner alla studenter, säger Göran Andersson.
När vi går runt på institutionen hejar han på studenterna med namn och gärna med några skämtsamma ord.
En stor del av lärandet sker från person till person.
– Vi uppmanar studenterna att alltid ha en anteckningsbok i benfickan. Det är inte så att läraren föreläser och sedan går man ut och jobbar, utan mycket av kunskapsförmedlingen sker medan man håller på och jobbar.
Lärarna validerades
Verksamheten i Mariestad var inte en universitetsutbildning från början. Den startade som KY-utbildningar inom Hantverksskolan Dacapo med Mariestads kommun som huvudman.Men för att få stabilitet i utbildningarna blev man en del av Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet 2005, efter en ingående kvalitetsgranskning.
Göran Andersson påpekar att institutionen har ett mycket gott samarbete med Mariestads kommun som uppskattar att ha ett universitet i stan, om än en liten filial.
När universitetet tog över verksamheten validerades lärarna, en del blev lektorer, som Göran Andersson. Han är byggnadsarbetare från början, utbildade sig till antikvarie vid Göteborgs universitet 1982–1985, har jobbat på universitetet sedan 2005 som bland annat lärare och utbildningsansvarig för institutionens sex program och har publicerat en lång rad skrifter, främst om sin specialitet, knuttimring.
Merparten av de lärare som inte blev lektorer utan adjunkter går på forskarutbildning och en del av dem är klara med sin lic-avhandling. En av dem disputerar nu i vinter på en avhandling om murning. Lärarna här är praktiker, alla kommer från yrkeslivet. Göran Andersson kallar dem kärleksfullt för ”tokar”.
– De är inte lätta att hitta, människor med många års yrkeserfarenhet som kanske vidareutbildat sig eller drivit företag och som i många fall fått gå ner i lön för att undervisa i något de brinner för.
Samarbetar med Riksantikvarieämbetet
En särskild avdelning vid institutionen är Hantverkslaboratoriet, som är ett nationellt centrum för kulturmiljövårdens hantverk. När vi kommer in i lokalerna känns en tydlig doft av tjära; en av Hantverkslaboratoriets samverkansdoktorander har nyligen skrivit om hur man kvalitetssäkrar trätjära.
Föreståndaren Linda Lindblad, som har gått både antikvarie- och bygghantverkprogrammet vid institutionen, berättar att verksamheten vilar på flera ben, varav forskning och utveckling är en. Man samarbetar med hantverksföretag, branschorganisationer och myndigheter som Riksantikvarieämbetet.
En del av verksamheten består av samverkansprojekt, där man hjälper exempelvis Svenska Kyrkan och Fastighetsverket att lösa hur de ska vårda sina historiska byggnader och miljöer. Ofta jobbar Hantverkslaboratoriet i seminarieform med människor som aldrig varit i akademiska sammanhang tidigare.
– Vi samlar professionella för att skapa en kritisk massa av experter, både akademiker och hantverkare, säger Linda Lindblad.
Glömd kunskap i nytt klimat
Ofta handlar arbetet om att återuppväcka glömd kunskap och anpassa den till ett förändrat klimat och moderna kemikalielagar. Det kan vara att återutveckla lokala metoder att bränna kalk för bruk och puts. Eller hur man kan få färg på järn hållbart, nu när man inte kan använda blymönja. Ett annat exempel är att en samverkansdoktorand från Gunnebo slott forskar på hur man slår gräsmattor med lie i stället för att använda gräsklippare.
Hantverkslaboratoriet finansierar också olika gästhantverkare som under några månader får tid att dokumentera sitt hantverk.
Dessutom producerar Hantverkslaboratoriet en lång rad skrifter om olika hantverksmetoder och även videofilmer som ligger på Youtube. Allt material är fritt tillgängligt på nätet. Man utvecklar också nya dokumentationsmetoder som 3D och augmented reality.
Sammantaget har Institutionen för kulturvård i Mariestad en stor nyproduktion av kunskap genom lärares och doktoranders forskning och i Hantverkslaboratoriets utåtriktade verksamhet. Och inte minst lär sig studenterna både hantverk och akademiska metoder och även förmåga att förmedla sina kunskaper vidare.
– Det handlar om traditionell kunskap inom ramen för ett akademiskt förhållningssätt, i ett ständigt ifrågasättande, säger Linda Lindblad.
Vad gör du här?
Maria Henje, lektor vid Göteborgs universitet, Institutionen för kulturvård i Mariestad.
– Jag undervisar i huvudsak studenter som utbildar sig till trädgårdsmästare i gestaltningsämnen och biotopstudier. Att förstå hur olika växter samverkar i natur- och kulturmiljöer blir en utgångspunkt i gestaltning. På de gemensamma kurserna undervisar jag i undersökning och dokumentation i kulturmiljöer, färg, form och presentation.
Vad har du för bakgrund?
– Jag är konstnär, utbildad fyra år på konstskola och har en fil kand i miljö- och hälsoskydd. Jag har undervisat på hantverksutbildningarna i Mariestad sedan år 2000 och mot universitetet sedan Göteborgs universitet tog över och validerades till universitetslektor vid halvårsskiftet.
Hur är det att jobba här?
– Jag älskar mitt jobb. Det är utmanande att arbeta med lärandeprocesser och att möta nya studenter. Hantverksämnen i kombination med traditionella teoretiskt inriktade universitetsämnen ger studenterna en fördjupad förståelse för kulturella samband och ekologiskt hållbara villkor.
