Rapporten är den första i sitt slag som jämför akademikers arbetsvillkor i Europa.
Inledningsvis ställer rapporten frågan: En akademisk karriär är en enorm investering för den enskilde. Men är den värd det?
Frågan besvaras inte, utan blir hängande i luften som en varning.
– Det finns en trend i Europa mot minskad anställningstrygghet med fler korttidsanställningar. Analysen i rapporten är att trenden till stor del beror på ökad externfinansiering av forskning, säger Karin Åmossa, SULF:s chefsutredare.
Värst i klassen är Tyskland med över 80 procent visstidsanställningar, följt av Estland, Österrike och universitetssektorn i Finland.
Bäst i klassen med cirka 30 procent visstidsanställningar är Frankrike, Malta och Sverige.
– Vi i Sverige tycker att 30 procent är en väldigt hög andel, vilket det är jämfört med övriga arbetsmarknaden. Men i många länder i Europa är villkoren ännu sämre, säger Karin Åmossa.
Deltid och hög press
Deltidsarbete är också ett stort problem i akademin i Europa, vilket hänger ihop med osäkra anställningar. Enligt den här rapporten är andelen deltidsanställningar inom akademin i Sverige hela 28 procent.
– Det är visserligen högre andel deltider i de flesta andra länder men att den var så hög i Sverige visste jag inte, säger Karin Åmossa.
Arbetspressen är också stor med arbetstider över 40 timmar i veckan under terminerna. De seniora jobbar mest, i genomsnitt cirka 45 timmar i veckan, professorer ofta ändå mer.
– Det finns egentligen ganska dåliga incitament att gå in i akademin för unga som har andra alternativ. Man jobbar jättemycket och man har inte jättebra betalt, till det kommer i ökande utsträckning osäkra villkor. Risken är att unga begåvade personer väljer en annan bana än den akademiska.
Karin Åmossa påpekar att på Europanivå görs mängder av policys om vikten att konkurrera med kunskap och att vara världsledande inom forskning.
– När man jobbar fackligt på Europanivå kan det vara frustrerande med det stora glappet mellan verkligheten och visionerna.
