Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Stor skillnad i arvode för forskare i rättegång

Noll kronor eller 80 000 kronor, vad är rimligt att begära för ett expertutlåtande? Så olika summor begärde forskare för sina vittnesmål när Svenskt Växtskydd stämde Coop för vilseledande marknadsföring.

26 oktober, 2017
Lisa Beste

Det saknas tydliga riktlinjer inom högskolevärlden för vad som kan anses vara rimliga arvoden när forskare agerar sakkunniga vid till exempel en rättegång. Nyligen anlitade de tvistande parterna i ett mål hos patent- och marknadsdomstolen vid Stockholms tingsrätt forskare som expertvittnen. De arvoden som de universitetsanställda begärde för sina insatser sträckte sig från 0 kronor till 80 000 kronor.

Svenskt Växtskydd, en av parterna i målet, reagerade på detta. När parterna gjorde sina kostnadsyrkanden framkom det att Svenskt Växtskydds motpart Coop Sverige AB hade mycket stora kostnader för utlåtanden från sakkunniga, medan den forskare tillika sakkunnige som Svenskt Växtskydd själva anlitat inte begärt någon ersättning alls.
– Vi tyckte att det lät oskäligt med en så stor ersättning för ett kortfattat sakkunnig­utlåtande och vittnesmål. Den universitetsanställde sakkunnige som vi anlitade valde att som oberoende forskare inte ta något betalt alls, vilket kanske är extremt åt andra hållet. Därför blev vi väldigt förvånade över summan 80 000 kronor och började fundera på vilka regler som gäller, säger Ida Björling vid Svenskt Växtskydd.

Expertutlåtandet, som väckte Svenskt Växtskydds undran, var skrivet på Sveriges lantbruksuniversitets, SLU:s, brevpapper.
– Det tolkade vi som att expertvittnet gjorde utlåtandet i sin roll som anställd vid SLU. Ett brevpapper från ett lärosäte ger ju också en viss tyngd åt utlåtandet, säger Ida Björling.

Svenskt Växtskydd skrev ett brev till SLU:s rektor. De ville veta om SLU har någon policy rörande utlåtanden och debiteringar av det här slaget.
Enligt SLU:s rektors chefsjurist är normalfallet att institutionen som arbetsgivare ska ta betalt för uppdragets fulla kostnad, när en anställd gör utredningar eller utför konsultuppdrag av olika slag. ”Emellanåt kan det dock förekomma att institutionen betraktar en begäran på ett sådant sätt att man som ren service till allmänheten avger utlåtanden utan att ta betalt. Att SLU ibland utför konsultarbeten mot eller utan betalning innebär inte att forskare är förhindrade att på privat basis ta uppdrag, såvida inte uppdraget är att betrakta som en otillåten bisyssla.” Detta framgår av det svar som Svenskt Växtskydd fick från SLU. I samma brev görs det också tydligt att utlåtanden som avges inom ramen för en bisyssla inte ska ges på lärosätets officiella dokumentmallar.

Maria Wivstad, verksamhetsledare vid Centrum för ekologisk produktion och konsumtion, Epok, som yrkat 80 000 kronor för sitt vittnesmål på uppdrag av Coop Sverige AB berättar att det inte är klarlagt ännu, om pengarna kommer att betalas till henne som privatperson eller till den institution där hon är anställd.
– Jag hade ingen möjlighet att ta uppdraget inom min ordinarie arbetstid, så antingen kommer jag att få ta ut det som övertid eller så kommer jag att få ersättning för det privat, som bisyssla. Innan jag tog uppdraget diskuterade jag olika möjliga ersättningsalternativ med närmaste chefer och fick klartecken för båda alternativen. Summan är inte heller slutgiltigt fastställd mellan mig och Coop, säger hon.

Maria Wivstad poängterar också att Svenskt Växtskydd saknar kunskaper om den arbetsinsats hon gjort inom uppdraget.
– För att seriöst, utifrån ett omfattande vetenskapligt material, kunna analysera kunskapsläget vad gäller något så komplext som miljöpåverkan av olika sätt att producera livsmedel krävs ett noggrant och gediget arbete som tar tid, säger hon.

Ylva Aversten är rådman vid Patent- och marknadsdomstolen. Hon förklarar att det inte finns någon gräns, från domstolens sida, för hur mycket expertvittnen kan yrka i ersättning när det är parterna i målet som anlitat experter för att lägga fram bevisning för sin sak.
– Det är inte staten som betalar ersättning till partssakkunniga, det är den part som anlitar experten. Det är den som förlorar målet som ska betala motpartens rättegångskostnader, varav utlägg för partssakkunnig är en del. Motparterna i ett tvistemål kan bestrida yrkandena och överlåta till domstolen att bedöma om arvodena är skäliga. Det finns inga exakta riktlinjer för det, domstolen gör en helhetsbedömning i varje enskilt fall för vilka poster som är skäliga för tillvaratagande av partens rätt. Komplexiteten av det som den sakkunnige vittnar om är en del i den bedömningen, förklarar Ylva Aversten.

Lisa Beste
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Oskar MacGregor

kronikapuff-oskar

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 3, 2024
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023