Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

En akademisk dröm i kras

Det är först efteråt som Štefan Konečný har förstått att han har varit skugg­doktorand. Just då verkade allting vid Örebro universitet bra och han hade sin drömkarriär framför sig.

23 oktober, 2017
Kajsa Skarsgård
Illustration: Robert Hilmersson

Efter fyra och ett halvt år som doktorand i Sverige flyttade Štefan Konečný förra sommaren tillbaka till Slovakien, hem till föräldrarna och pank efter att ha lagt sina besparingar på att försöka nå disputation. Pengarna räckte inte dit, och Štefan Konečný har inte bara gett upp Örebro universitet utan hela akademin.
– Jag har inte längre något att förlora, så jag berättar gärna om det kan hjälpa andra, säger Štefan Konečný.

Fem år tidigare är forskarkarriären hans dröm. Han har precis byggt på sin master i datavetenskap med en master i artificiell intelligens när han ser doktorandtjänsten som Örebro universitet utlyser. Den utlovar forskning i världsklass, det handlar om hur man ska få robotar att analysera en situation och planera sitt agerande utifrån det.

Štefan Konečný söker tjänsten och i ett mejl den 24 november 2011 får han beskedet han hoppats på: professorn och huvudhandledaren Alessandro Saffiotti erbjuder honom doktorandtjänsten och föreslår ett nytt Skype-möte dagen därpå för att tala om villkoren.
Under det mötet pratar de om allt det praktiska, om lönen och hur snart Štefan Konečný kan komma till Sverige. Han känner sig utvald, och imponerad av professorns vetenskapliga framgångar och charm.

Senare samma kväll får Štefan Konečný ett mejl: ”One more practicality which I forgot to mention on Skype: in order to speed-up the administrative procedure, we plan to make an initial contract of three months, and after that the full contract as ’doktorand’. The duties, salary and social benefits for the two types of contract are the same, so you will not notice any difference.”

Nekas kontrakt och personnummer
Štefan Konečný landar i Örebro en snöfri dag i januari 2012. Stolt går han runt och presenterar sig som den nya doktoranden på institutionen för naturvetenskap och teknik. Han börjar läsa in sig på litteratur och lära sig tekniken som används i det EU-finansierade forskningsprojekt han ska verka inom.
Efter tre månader får han däremot inte kontraktet som doktorand som utlovat, utan forskningsassistentjänsten förlängs. Såvitt Štefan Konečný vet är han doktorand och tjänstetiteln bara en formalitet på pappret, så han lägger ingen vikt vid det förrän Skatteverket nekar honom ett personnummer.

Efter samtal med huvudhandledaren blir Štefan Konečný formellt antagen till forskarutbildningen. Beslutet är daterat till den 8 juni 2012, men i universitetets intyg till Skatteverket står det att doktorandtjänsten började den 12 januari och ska fortgå i tre år.

Štefan Konečný har alltså arbetat vid Örebro universitet i fem månader, och både i sina egna och institutionens ögon varit doktorand, men utan att vara antagen.
Inte heller detta tänker Štefan Konečný på då, eftersom han har fullt förtroende för sin handledare och dennes navigering i byråkratin.

Den 31 augusti signerar de en första individuell studieplan, knapphändigt ifylld, och enligt Štefan Konečný avfärdad av huvudhandledaren som ytterligare en formalitet.
– Forskningsplan var något som nämndes i början, men jag hade ingen under mina första tre år.

Han menar att arbetet han gör under större delen av sitt andra år i institutionens forskningsprojekt inte är direkt relaterat till hans egen forskning.
– Jag hade inget emot att bidra för jag trodde att jag skulle bli kompenserad för den tiden och väntade på att vi skulle börja med det i projektbeskrivningen som rörde min forskning.

Öppen konflikt
Men Štefan Konečný inser sedan att han inte borde tagit sina två handledares positiva uppmuntran till intäkt för att han var på rätt väg mot disputationen.
I två och ett halvt år har han varit doktorand vid Örebro universitet utan att ha publicerat något av vetenskaplig tyngd, och med bara ett halvår kvar på sitt kontrakt saknar han egen forskning att skriva om. Han känner sig lurad.

Det blir en öppen konflikt med handledarna och situationen påverkar allt mer Štefan Konečnýs sömn och hälsa.
När han får veta att doktorander ska arbeta högst 20 procent med annat än sin avhandling börjar han argumentera för att få ytterligare förlängning av sin tjänst.

Universitetsjuristen kopplas senare in och kommer till slutsatsen att bristande handledning inte är en grund till förlängning. Hon menar att även doktoranden, trots sitt underläge, har ett ansvar att agera om handledningen inte fungerar, men uppmanar också institutionen att utreda hur liknande situationer ska förhindras i framtiden.

Den 14 mars 2015 tar Štefan Konečnýs kontrakt som doktorand vid Örebro universitet slut. Det är tre år och två månader efter att han först anställdes där, men bara drygt två år och nio månader efter att han formellt blev antagen.
– De räknade startdatumet utifrån vad som passade dem bäst, säger Štefan Konečný.

Satt i system
Att doktorandtjänsten bara hade utlysts på tre år menar han handlar om att institutionen satt i system att minska finansieringsbördan genom att få doktoranderna att försöka tillgodoräkna sig ett års tidigare studier, fast han själv till exempel inte tyckt att alla kurser ifråga varit relevanta.
Detta går inte universitetsjuristen närmare in på i sitt uttalande, men en undersökning som SULF har gjort ger stöd för påståendet. 2015 hade tio av elva personer i pågående forskarutbildning i datavetenskap ansökt om att tillgodoräkna sig 60 högskolepoäng. SULF konstaterar också att många doktorander vid institutionen inte blev klara i tid.

Štefan Konečný står nu i den svenska senvintern utan lön och utan förtroende för sina handledare, men fast besluten att disputera för egen maskin. Han får fortsätta använda sitt kontor och bor i en studentkorridor för att hans besparingar ska räcka så länge som möjligt.

När sommaren kommer året efter är både hans sparkonto och hans lust att verka inom akademin uttömda.
Han lämnar Örebro universitet och drömmen om att disputera.

En kultur av att tänja på regler
Under alla år har tillsynsmyndigheten för högskolan bara fått in sju anmälningar från personer som ansett sig vara skuggdoktorander. Att det finns ett mörkertal av skuggdoktorander råder inga tvivel om.

För en del skuggdoktorander går det helt enkelt bra sedan, andra vågar inte anmäla av rädsla för att det ytterligare ska försvåra deras akademiska karriär och för många är begreppet skuggdoktorand obekant eller inte något man identifierar sig med när man känner sig utvald av en professor som säger sig försöka hjälpa en in i akademin.

Det är först i efterhand som Štefan Konečný har förstått att hans rekrytering till forskarutbildningen inte gick rätt till.
– Min största invändning mot detta är att det skapar en kultur av att handledare och universitet kan tänja på reglerna och bryta mot dem som de vill. Min erfarenhet är att det också öppnar för slarvig och ansvarslös handledning, vilket raserade karriärutsikterna för mig, säger Štefan Konečný.

Bild att Sverige håller sig till reglerna
Av de sju anmälningarna ledde fyra till att tillsynsmyndigheten riktade kritik mot lärosätena. Tre av fallen rörde utländska forskare.
– Som utländsk kan det vara svårare att veta vilka regler som gäller. Jag kom dessutom med bilden av att Sverige är ett land där man kan lita på att universiteten håller sig till reglerna, säger Štefan Konečný.

Han vet inte riktigt varför hans faktiska tid som doktorand började fem månader innan han blev formellt antagen.
– Hade vi haft en stor konflikt under den tiden hade jag nog inte blivit antagen som doktorand, men jag tror upplägget mer handlade om att de behövde folk som kunde arbeta med forskningsprojektet, och att de inte brydde sig om hur det passade ihop med vår forskarutbildning.

Vad är en skuggdoktorand?

Skuggdoktorand är ett begrepp som uppstod efter 1998 års reform av forskarutbildningen. Det syftade på dem som deltog i forskarutbildningen utan att vara formellt antagna, och som därmed varken omfattades av det nya kravet att finansieringen skulle vara ordnad vid antagningen eller av de stärkta rättigheterna som reformen gett doktoranderna.

Högskoleverkets definition från 2006 är fortfarande den rådande och enligt den är en skuggdoktorand ”en person på ett lärosäte, som inte är antagen till forskarutbildningen, men som befinner sig i en situation som motsvarar en antagen doktorands”.

Det finns fyra typexempel, men de omgärdas av en gråzon:

1. Man har en annan anställning inom vilken man förutsätts arbeta med sin avhandling, projektbeskrivning, individuella studieplan eller delta i forskar­utbildningskurser.

2. Man har en predoktorandanställning under vilken ens lämplighet för forskarutbildningen prövas.

3. Man bedriver forskning vid ett lärosäte men har en annan arbetsgivare.

4. Man bedriver forskarstudier utan någon anställning eller studiefinansiering från lärosätet men genom kontakter där som senare kan leda till att man antas som doktorand.

Universitetskanslersämbetet ser regelbrottet som en allvarlig inskränkning i personens rättssäkerhet.

Källor Hur kan förekomsten av skuggdoktorander förhindras?, Högskoleverket, 2006. UKÄ.

Kajsa Skarsgård
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023