Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut. Vi ber om överseende med detta.

Social bakgrund inte skälet att studenter hoppar av

Social bakgrund påverkar inte avhopp från högskolan. Den viktigaste förklaringen är i stället bristande förkunskaper. Det visar en ny rapport från UKÄ.

12 oktober, 2017
MarieLouise Samuelsson

I rapporten ”Tidiga avhopp från högskolan” konstaterar Universitetskanslersämbetet att låga gymnasiebetyg är den enskilt viktigaste faktorn när studenter väljer att hoppa av en påbörjad utbildning.
UKÄ har analyserat genomströmning och avhopp på de tio största yrkesexamensprogrammen för nybörjare höstterminen 2012 till och med vårterminen 2014. Detta har gjorts med två olika mått, tidiga avhopp samt kvarvaro termin ett till termin sex.
Resultatet visar att social bakgrund i princip inte spelar någon roll, trots att sådant som föräldrars utbildningsnivå och studenters uppväxtmiljö annars tillskrivs stor betydelse.
– Vi hoppas därför att rapporten kan bidra till att problematisera den tankemodell som utgår ifrån att studenters sociala bakgrund skulle innebära ett problem, säger Fredrik Svensson, analytiker vid UKÄ:s analysavdelning som tillsammans med Sofia Berlin Kolm har genomfört studien.

Slarv i debatten
Rapporten anknyter till att debatten om breddad rekrytering och breddat deltagande mycket kommit att handla om studenters förmåga att tillgodogöra sig högre utbildning och om hur lärosätena skulle tvingas anpassa sig till nya studentgrupper genom att sänka kraven på studenterna.
Det är en debatt som, enligt Fredrik Svensson, saknar förmåga att hålla isär två begrepp och egenskaper, nämligen ”förkunskaper” och ”social bakgrund”.
– Jag kan tycka att det är slarvigt av företrädare för akademin och andra som för diskussioner om breddad rekrytering genom sätta likhetstecken mellan social bakgrund och problem med sådant som genomströmning.

– Det blir en oreflekterad, icke-analytisk diskussion som trots de bästa avsikter är elitistisk och stigmatiserande, då utgångspunkten är att det innebär ett problem för studenter att ha lågutbildade föräldrar.

Bör ses som positivt resultat
”Social bakgrund” har som bekant i övrigt en stor betydelse relaterat till utbildning, det påverkar exempelvis gymnasiebetyg, övergång till högre studier och val av utbildning.
Men när någon väl påbörjat en högskoleutbildning saknar det betydelse, studenter som kommer från icke-akademikerhem klarar sig lika bra som alla andra när det handlar om att fullfölja sin utbildning.

Fredrik Svensson framhåller att lärosäten och universitetslärare bör kunna se detta som ett positivt resultat.
– Högskolan gör ju därmed ”rätt”, i förhållande till dessa studenter, medan det är skolan som misslyckas med sitt uppdrag att fungera kompenserande för elevernas sociala bakgrund.

Dåliga gymnasiebetyg större faktor
Han menar, med stöd av rapporten, att insatser för att ”behålla” studenter från icke-akademisk bakgrund blir tämligen överflödiga och efterlyser därför mer diskussion om betydelsen av behörighet.
– Aktörer som bekymrar sig för studenternas förkunskaper borde intressera sig för behörighetsreglerna snarare än att oroa sig för effekterna av breddad rekrytering.

Väldigt enkelt uttryckt, den som har dåliga betyg i gymnasiet klarar sig sämre på högskolan och tenderar att hoppa av. Diskussionen om behörighet måste därför utgå ifrån att avhoppsrisken så att säga är inbyggd i att dagens krav för både grundläggande och särskild behörighet är låga, då det räcker att studenterna har uppnått som högst betyget E på gymnasiet, alltså det lägsta godkända betyget på den sexgradiga skalan.

Många hoppar av ämneslärarutbildning
Därmed kan ingen förvänta sig att nybörjarstudenterna har högre kunskaper och färdigheter än vad som krävs för att få just E i gymnasiet. Vilket i sin tur innebär att studenter med sämre förkunskaper återfinns inom högskoleutbildningar där det är liten konkurrens om platserna. Enligt resultaten i UKÄ:s analys leder detta till avhopp, tydligast märks detta på ämneslärarutbildningarna. Resultaten visar att avhoppsbenägenheten inte är större eller mindre vid vissa lärosäten, utan knuten till vissa program, som alltså ämneslärarutbildningen, där avhoppsfrekvensen är 35 procent, att jämföra med läkarutbildningens åtta procent.
– Eftersom den högre utbildningen tar vid på en annan nivå än den gymnasiet erbjuder, samtidigt som det inom vissa utbildningar räcker med betygsnivå E kommer problemen med tidiga avhopp att fortsätta, vilket är särskilt allvarligt när det handlar om utbildning till ett bristyrke som lärare, säger Fredrik Svensson.

– Om man vill ändra på det måste man antingen sänka nivån på högre utbildning eller höja behörighetskravet.

När det gäller åtgärder för breddad rekrytering föreslår rapportförfattarna att man bör fokusera mer på potentiella studenter som kommer från studieovan miljö och som har goda förkunskaper, det vill säga bra gymnasiebetyg.
– Det kan ju tänkas att gymnasieelever med goda betyg och icke-akademisk bakgrund avskräcks från högre studier om de blir medvetna om att deras föräldrars utbildningsnivå och därmed de själva uppfattas som ett problem för högskolan.

Män på kvinnodominerade utbildningar
Även om ”social bakgrund” är huvudspåret i rapportens resultat belyses givetvis också avhopp i förhållande till aspekter som exempelvis utländsk bakgrund, ålder och kön.

En avhoppsrisk som sticker ut handlar om manliga studenter på kvinnodominerade utbildningar.
Fler män än kvinnor hoppar av oavsett vilken utbildning man valt, men mest märks det på förskollärar-, grundskollärar-, socionom- och sjuksköterskeprogrammen, som är de som har flest andel kvinnliga studenter.
Avhoppsfrekvensen kan inte förklaras med att kvinnor i genomsnitt har högre gymnasiebetyg.

Könsskillnader i avhopp märks omvänt inte alls inom de mansdominerade ingenjörsutbildningarna, där kvinnor alltså inte hoppar av i högre utsträckning än vad de manliga studenterna gör.
– I våra analyser har vi inte möjlighet att undersöka vad de könsrelaterade skillnaderna kan bero på, men man kan tänka sig att det länge funnits en medvetenhet om vikten av att också kvinnor ska trivas och vilja fullfölja ingenjörsutbildningar och att lärosäten och utbildare har ansträngt sig i förhållande till de kvinnliga studenterna, säger Fredrik Svensson.

– Kanske kan de som ansvarar för kvinnodominerande utbildningar lära sig något av detta och göra motsvarande insatser för att få manliga studenter att stanna. Precis som med lärarutbildningarna handlar det om bristyrken och därmed extra viktigt att öka genomströmningen.

Också gällande detta hoppas UKÄ att rapporten kan bidra till den i princip ständigt pågående diskussionen om breddad rekrytering och breddat deltagande.

MarieLouise Samuelsson
Universitetsläraren utformas enligt journalistiska principer och följer mediebranschens publicitets- och yrkesetiska regler. Tidningen har en fri och självständig ställning gentemot sin ägare, fackförbundet SULF.
Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

Per-Olof Eliasson

Per-Olof Eliasson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 2, 2024
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023