Innebörden i regeringens beslut 6 juli i år kan sammanfattas: Den gamla typen av meriteringstjänster, biträdande lektor och forskarassistenter, tas bort och ersätts av en ny anställning, som också kallas biträdande lektor. Den ger rätt till prövning för vidareanställning som lektor efter fyra till sex år, med i förhand fastställda krav. Anställningen kan förlängas upp till två år på grund av sjukdom, föräldraledighet eller andra särskilda skäl.
Den som har disputerat för högst fem år sedan kan söka tjänsterna, tiden kan förlängas om det finns särskilda skäl som sjukdom eller föräldraledighet
Fördelaktig anställningsform
Det biträdande lektoratet ska ge möjlighet att meritera sig forskningsmässigt och även pedagogiskt. Efter 1 oktober får lärosätena använda de nya bestämmelserna, och efter 1 april 2018 måste de göra det.
– Det här är jättebra. Fördelarna med de nya anställningarna som biträdande lektor är uppenbara. Det är en del i en karriärväg som är mer transparant, så att man kan dra till sig goda forskare, även internationellt. Det bör vara en väldigt attraktiv anställning, kommenterar SULF:s chefsutredare Karin Åmossa.
Men hon anser att det finns ett antal frågetecken kring regeländringen.
– Det är väldigt mycket upp till lärosätena vad de väljer att göra. För att de nya bestämmelserna ska spela någon roll måste lärosätena välja att anställa enligt den nya förordningen, säger hon.
Lärosätena får inga nya anslag
Frågan är hur många biträdande lektorat som kommer att inrättas. De meriteringstjänster som nu fasas ut uppgår till 537 biträdande lektorer och 484 forskarassistenter. Några nya anslag följer inte med de nya biträdande lektoraten utan de måste finansieras via lärosätenas forskningsbudget.
– Och lärosätena har låga basanslag för forskning, särskilt mindre lärosäten har inte mycket forskningsmedel att ta av. Lärosätena måste också kunna planera framåt så att de har råd att behålla de biträdande lektorerna efter att de befordrats till lektorer, så att de inte måste sägas upp på grund av arbetsbrist.
Ytterligare ett frågetecken är vad de biträdande lektoraten innebär för mobiliteten.
– Det är otroligt viktigt hur lärosätena väljer att rekrytera folk till de biträdande lektoraten. De attraktiva tjänsterna kan dra in folk utifrån, men om lärosätet väljer att anställa sina egna doktorander som biträdande lektorer så lär det minska mobiliteten och det kan bli en inlåsningseffekt. Lärosätena måste vara noga med att rekrytera och annonsera de här tjänsterna brett.
Skev könsfördelning
Karin Åmossa menar också att det finns ett frågetecken kring vad de nya bestämmelserna innebär för könsfördelningen.
– De mesta forskningspengarna ligger på fakulteter med många män, som tekniska fakulteter. Däremot är det lite forskningsmedel på fakulteter med många kvinnor, som inom vård och utbildning. Därför blir det en skev könsfördelning på den här typen av anställningar som finansieras med forskningsmedel.
Ytterligare ett problem men genusanknytning är att tiden för anställningen som biträdande lektor är fyra till sex år med möjlighet till förlängning i två år på grund bland annat föräldraledighet.
– SULF anser att begränsningen till två år är ett problem. En kvinna kan föda flera barn under en sexårsperiod. Då blir tidsgränsen en diskriminering mot de som är föräldralediga.
SULF kommer att bevaka hur reformen faller ut.
– Vi kommer att följa det här noga och se hur många som kommer att anställas enligt de nya bestämmelserna. Vi kommer också att följa rekryteringarna, om det är öppna utlysningar eller om de i praktiken riktar sig till de som redan finns på lärosätet.
Postdok regleras genom avtal och berörs inte av regeländringen.
