Att KI i december 2014 fick klartecken från Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning (S), att dra igång arbetet med att med hjälp av donerade medel etablera ett forskningscenter i Hongkong innebar inte att projektet var i hamn.
Det finns åtskilliga hinder för ett svenskt lärosäte (det vill säga en myndighet) att öppna filialer utomlands.
Flera försök (från bland annat KI) har tidigare gjorts, men då fått nobben från regeringshåll, bland annat beroende på att de enda myndigheter som får anställa utomlands är ambassader.
Inom KI är man medveten om detta och skrev förra året på KI.se, inför att utlandsfilialen skulle invigas:
”Omfattande ansträngningar har också gjorts för att säkerställa att KI faktiskt får genomföra etableringen i Hongkong.
KI tog tidigt kontakt med utbildningsdepartementet för att söka tillstånd, och har bland annat genomfört en rättsutredning med hjälp av en advokatbyrå för att klargöra eventuella lagliga hinder.
Senare lämnades en ny begäran in till utbildningsdepartementet, om tillstånd att få lokalanställa medarbetare utomlands. I augusti kom beskedet: begäran lämnas utan åtgärd. En myndighet anses själv ansvara för att verksamheten bedrivs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut.”
Inget klartecken från regeringen
Medan KI trycker på och väntar på besked begär utbildningsdepartementet in en så kallad ”riskanalys”,
som KI besvarar genom att försäkra att donationen följt etablerade riktlinjer. Dessutom vidhåller man att pengarna inte har något illegalt eller ”olämpligt” ursprung. Detta säger sig KI ha undersökt, bland annat via sitt informella nätverk i Hongkong.
Med det låter sig uppenbarligen departementet nöja.
Dock utan att ge det klartecken som KI väntar på.
Och i april 2016 reagerar Riksrevisionen och menar att man inte kan ”avgöra om KI har formell rätt att bedriva den verksamhet som nu är under etablering i Hongkong”.
Rubriken i revisionsrapporten är ”Oklarhet i regelverk om etablering utomlands”.
Riksrevisionen har granskat ”myndighetens mottagande av donation från givare baserad i Hongkong”.
Man noterar att donationen (drygt 400 miljoner kronor) har betalats ut till KI och uppmärksammar att ”ett av villkoren (i avtalet) är att KI ska bedriva forskningsverksamhet även i Hongkong, där med lokalt anställd personal och utsänd personal från KI”.
Riksrevisionen konstaterar också att KI i november 2015 registrerats i Hong Kong som non-Hong Kong Company, med tillstånd att bedriva verksamhet.
Men gällande svenskt tillstånd råder alltså oklarheter och Riksrevisionen påminner om att regeringen beslutar om förutsättningarna för varje myndighets verksamhet, genom instruktion (i KI:s fall högskolelagen/högskoleförordningen), regleringsbrev och särskilda beslut om uppdrag”.
”Riksrevisionen konstaterar att det varken i dessa regelverk eller i annan reglering för statliga myndigheter eller specifikt för KI lämnas formell rätt till myndigheten att bedriva verksamhet på det sätt som nu är aktuellt”, detta eftersom ”något formellt uppdrag eller beslut från regeringen att bedriva denna verksamhet finns inte i dagsläget”.
Otydligt besked från regeringen
Riksrevisionen rekommenderar därför KI att ”fortsätta sina ansträngningar för att få ett tydligt bemyndigande av regeringen i frågan om att etablera och bedriva verksamhet i Hongkong”.
Och i slutet av juli 2016 kommer besked från regeringen som gör ett möjligen inte alltför tydligt tillägg i KI:s regleringsbrev.
Man vidtar helt enkelt ingen åtgärd, ”eftersom de frågeställningar som omfattas av KI:s begäran utgör inte frågor som regeringen måste pröva. Som utgångspunkt ansvarar en myndighet själv för att dess verksamhet, t e x vid en etablering, bedrivs i enlighet med gällande föreskrifter och beslut för myndighetens verksamhet”.
I samma beslut heter det att ”Regeringen har idag, genom en ändring i regleringsbrevet för 2016 avseende Karolinska institutet, beslutat att myndigheten ska redovisa hur en etablering i Hongkong har fortskridit.”
Ming Wai Lau Centre finns därmed otvivelaktigt inskrivet i KI:s regleringsbrev. KI och Hongkong tolkar det rimligen som det tydliga bemyndigande som krävs.
Huruvida Riksrevisionen är nöjd återstår att se.
