Kan regeringen outsourca ansvaret för KI:s Hongkong-filial?

Svenska regeringen tycks inte ha problem med KI:s samröre med Pekingtrogne regeringschefen.

Kan en myndighet få helt fria händer att outsourca verksamhet till andra länder?
Knappast. Skandalen på Transportstyrelsen är en färsk påminnelse om vikten av att regeringar har koll på vad myndigheter har för sig.

Men när KI etablerar Ming Wai Lau Centre i Hongkong har regeringen helt överlåtit till universitetet att själva bestämma om denna unika utlandslokalisering.
Vilket kan jämföras med att Helene Hellmark Knutsson inte gick med på att ledningarna för Blekinge tekniska högskola och Högskolan Dalarna skulle få avgöra var deras verksamhet ska bedrivas. Detta eftersom högskolornas beslut inte stämde med regeringens politik.

En förklaring till de olika måttstockarna kan givetvis vara att en etablering i Hongkong framstår som mer storslagen jämfört med en flytt av ett mindre högskolecampus.
Det kan vara så att regeringen i KI:s Hongkong-filial ser föredömlig och eftertraktad ”internationalisering”. Dessutom handlar det ju om regenerativ medicin och stamcellsforskning, som alltid alstrar höga förväntningar.

Vidare slipper regeringen betala för KI:s utlandsfilial, eftersom verksamheten ska bekostas med donerade pengar, drygt 400 miljoner, från affärsmannen Ming Wai Lau, som beskrivs som en generös och forskningsintresserad ”Sverige-vän”. Vilket säkerligen stämmer, men det är knappast hela bilden.
Som Universitetslärarens genomgång av mejltrafik mellan KI och Hong Kong visar (se separat artikel) var också pappa Lau inblandad, det vill säga Joseph Lau, som dömts för korruption och penningtvätt.

En mer komplett bild visar också att Ming Wai Lau inte bara är affärsman, utan även har politiska uppdrag i Hongkong samt Peking.
Och framför allt finns Hongkongs regeringschef CY Leung med i bilden, i rollen som fundraiser för KI:s räkning.

Så medan svenska regeringen låter myndigheten bestämma på egen hand agerar samtidigt ett annat lands regering häpnadsväckande nära KI:s förra ledning och dåvarande rektor Anders Hamsten.

Kan det tänkas att utbildningsdepartementet efter hand insett att detta är så egendomligt att man väljer att sticka huvudet i sanden och därför överlåter till KI att bestämma?
För på departementet känner man väl till korruptionsmisstankarna och vidare är det ju inte osannolikt att svenska statsråd som träffat CY Leung insett att han är KI:s man.

Ja, det är begripligt att regeringen utvecklat viss beröringsskräck med Hongkong-etableringen, man dröjer med besked när KI vill ha tillåtelse att göra lokala anställningar (annars förbehållet ambassader).
Till saken hör att pengarna sedan december 2015 finns på KI:s konto, utan att KI har formell rätt att bedriva verksamheten. Detta påpekar Riksrevisionen (se separat artikel) i april 2016 och menar att KI måste få regeringens bemyndigande.

Resultatet blir att Helene Hellmark Knutsson i juli 2016 gör ett tillägg till regleringsbrevet som överlåter till KI att bestämma.
Regleringsbrevsändringen mitt i sommaren är förmodligen resultat av att departementet insett att något måste göras.
För hur skulle det se ut om KI måste bryta avtalet och betala tillbaka pengarna? Några månader innan Ming Wai Lau-centret ska invigas?

Ja, det går att begripa att utbildningsdepartementet helst inte vill ha med saken att göra. Ansvarig minister Helene Hellmark Knutsson (S) avböjer exempelvis att för Universitetsläraren kommentera KI:s Hongkong-satsning, med motiveringen att ”det där får myndigheten klara själv”.

Kanske menar utbildningsdepartementet att KI får stå sitt kast och hantera potentiella risker med beroende av och närhet till den politiska makten i Hongkong samt Kina.
Jodå, avtalet är skrivet så att Ki:s regler ska gälla och att det är KI som bestämmer, men avtalet ger också den regeringsnära donatorn inflytande samt plats i centrets styrgrupp.

Det finns inget skäl att tro annat än att KI:s nuvarande ledning nu jobbar hårt för att verksamheten i Hongkong ska fungera, också etiskt klanderfritt.
Men det förutsätter att KI kan lita på att också makten i Hongkong (samt Peking) respekterar etik och forskningens frihet.

Skulle några problem uppstå kring Ming Wai Lau-centret, forskningsrelaterat eller med den politiska makten i Hongkong, hjälper det inte att utbildningsdepartementet markerat distans.
Hur regeringen än ser det så är också KI en myndighet, för vars verksamhet utbildningsdepartementet har det högsta ansvaret.

MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se


Kategorier: Krönikor, MarieLouise Samuelsson, Politik, Utland
Lärosäten: Karolinska institutet