Svenska lärosäten har i uppdrag av regeringen att arbeta med jämställdhetsintegrering. De har nu lämnat in sina planer för hur varje del av verksamheten ska komma att genomsyras av jämställdhet. Planerna har analyserats av Nationella sekretariatet för genusforskning.
Enligt analysen visar alla lärosäten stort engagemang och mycket kunskap. Flera har gjort nyanserade problembeskrivningar som tar upp normer, strukturer och värderingar.
Men när det kommer till åtgärderna handlar det mesta om utbildningar, kartläggningar, representation och förändringar i styrdokument. Om akademins jämställdhetsproblem ska lösas behöver ambitionsnivån för åtgärderna höjas. Det säger Boel Kristiansson som är projektsamordnare inom regeringsuppdraget Jämställdhetsintegrering i högskolor och universitet, Jihu, på Nationella sekretariatet för genusforskning.
– Om problemet handlar om normer, strukturer och värderingar kan det inte lösas genom enstaka utbildningsinsatser eller genom att kartlägga bort problemet. Du kommer inte heller att lösa det med ett ensidigt fokus på antalet kvinnor och män. Då finns en kultur som lämnas oproblematiserad, säger hon.
Åtgärderna ska vässas
Men vilka specifika åtgärder som saknas är för tidigt att säga, menar hon. I höst håller sekretariatet tre träffar med fokus på några av de problemområden som framträder tydligast i planerna: resursfördelning, bedömningsprocesser samt utbildning.
Här tar lärosätena upp problem som snedfördelning av resurser, att föreställningar om kön kan smyga sig in i bedömningar samt brist på jämställdhetsperspektiv i utbildningens innehåll och utformning. I det gemensamma mönstret syns också karriärvägar, könsbundna studieval och genomströmning.
På träffarna ska genussekretariatet tillsammans med bland annat lärosäten och forskare diskutera hur åtgärderna kan vässas och förverkligas.
– Vi ser det som en uppgift att tillsammans bli kreativa kring vad vi egentligen förfogar över för verktyg för att få till stånd förändring på ett strukturellt plan. Att bara finjustera lite i befintliga system räcker inte, det behövs mer genomgripande åtgärder och modigare aktiviteter, säger Boel Kristiansson.
Enighet en framgång
Ett sätt att åstadkomma det, menar Boel Kristiansson, är att i högre grad utgå ifrån akademiska kärnvärden som opartiskhet, objektivitet, vetenskaplig kvalitet och meritokrati.
– De kunde ha utgått ifrån att okej, nu ska vi jobba med karriärvägar: om det finns partiskhet i systemet med ojämställda följder fungerar inte meritokratin som det är tänkt. Då har vi ett problem som angår hela akademin. Ett hot mot det system vi värnar.
Samtidigt ser sekretariatet att uppdraget med jämställdhetsintegrering innebär ett stort lyft, enligt Boel Kristiansson.
– Det är en stor framgång bara att lärosätena har en enad bild, är överens om vilka problemen är. Det märks också att ledningsgrupperna är engagerade i arbetet.
Sammanblandade perspektiv
En fråga som fortfarande är olöst är hur lärosätena ska organisera uppdraget om jämställdhetsintegrering i relation till andra uppdrag. Om det till exempel ska samordnas med lika villkor. Det första är styrt av mål satta av regeringen, det andra regleras av diskrimineringslagen och högskolelagen.
På vissa håll har lika villkors-fokus smugit sig in i planen för jämställdhetsintegrering.
De planer som har blandat samman perspektiven har en mer individbaserad och kvantitativ förståelse av ojämställdhet, snarare än ett strukturellt maktperspektiv, enligt Boel Kristiansson.
– Insatserna kan handla om att förhindra diskriminering av enskilda individer eller stödja underrepresenterade grupper, i stället för att rikta in sig på de underliggande normer och strukturer som är grunden till problemet. Det blir mer reaktivt, att försöka undvika diskriminering, i stället för proaktivt, att utmana sådant som reproducerar ojämställdhet.
I höst ska Nationella sekretariatet för genusforskning rapportera resultatet av sin analys av lärosätenas planer för jämställdhetsintegrering till utbildningsdepartementet.
