Vi lever i en tid då ordet ”faktaresistens” har myntats för att beskriva en trend där människor avvisar fakta som talar mot deras åsikter. Som doktorander känner vi oss fast beslutna att försvara de vetenskapliga principer som säkerställer att kunskapen om världen förblir faktabaserad. Endast odemokratiska krafter har något att vinna på att Vetenskapsrådets riktlinjer för god forskningssed inte följs. Det är just dessa riktlinjer som ligger till grund för den tilltro som akademin uppbär när det gäller formulerandet av kunskap.
Vi i Göteborgs universitets doktorandkommitté har via ett allvarligt plagiatfall upptäckt att det är otydligt vem som egentligen bär ansvaret för att se till att doktorander följer forskningsetiska principer. För att värna om forskningsetiken behöver regelverket skärpas för att tydligare reflektera doktoranders särskilda position.
Ett regelverk som brister
Det har visat sig att det formella regelverket brister. Vi doktorander har en särställning eftersom vi är studenter samtidigt som vi förväntas meritera oss som forskare. Trots detta gäller samma regelverk för doktorander som för övriga studenter. Enligt högskoleförordningen kapitel 10 kan disciplinära åtgärder endast vidtas i de fall ett plagiat sker under en examination. Doktorander förväntas presentera sin forskning både skriftligt och muntligt i vetenskapliga tidskrifter, på vetenskapliga konferenser samt förmedla sin forskning till allmänheten. Trots att dessa moment är centrala i forskarutbildningen är de inte examinerande.
Att doktorander enligt det gällande akademiska reglementet är friskrivna från ansvar att följa forskningsetiska principer utanför examination är problematiskt och speglar inte den värld vi rör oss i. Här måste det till en ändring av högskoleförordningen för att forskarutbildningens kvalitet inte ska urholkas och doktoranders ställning som skapare av tillförlitlig kunskap ifrågasättas.
Vi välkomnar det förslag på en ny myndighet som utreder forskningsfusk som nyligen presenterats (SOU 2017:10) och hoppas även på ett skarpare regelverk kring doktoranders plagiering utanför examination.
Denna regeländring är särskilt viktig i fall doktorander är antagna till en forskarutbildning men inte anställda vid samma lärosäte. Är doktorander anställda kan de nämligen disciplineras för brott mot forskningsetik vid lärosätets etiknämnd. Många antagna doktorander saknar dock anställning och kan kalla sig själva doktorander utan att aktivt bedriva forskarstudier. I dessa fall blir det otydligt vem som bär ansvaret för eventuella disciplinära åtgärder när brott mot forskningsetiska principer uppdagas.
Att personer kan titulera sig doktorander utan att aktivt doktorera, kombinerat med att det råder tvetydigheter kring vem som bär ansvaret för att upprätthålla forskningsetiska principer för dessa doktorander, riskerar att undergräva doktoranders legitimitet att uttala sig om forskning.
Därför är det viktigt att få till ett skarpare regelverk.
Vilket ansvar bär handledare?
Vid en översyn av regelverket måste man ha förståelse för att trots att doktorander förväntas meritera sig som forskare gör de detta inom ramen för en utbildning. Det är således angeläget att handledarens roll i att upprätthålla god etisk standard förtydligas.
Eftersom doktorander ansvarar för en stor del av den forskning som produceras i Sverige är det särskilt viktigt att de följer etiska riktlinjer. Samtidigt är det minst lika viktigt att doktorander ges goda förutsättningar att följa forskningsetiska normer, bland annat via god handledning.
Vilket ansvar bär externa aktörer?
Den del av forskarutbildningen som inte är examinerande sker ofta i relation till externa aktörer. Det handlar bland annat om vetenskapliga tidskrifter, konferensanordnare och medier.
Vetenskapliga tidskrifter har i regel tydliga interna system för att garantera att materialet de publicerar följer etiska riktlinjer. Så även om regelverket för doktorander brister kan doktoranders brott mot forskningsetik disciplineras eftersom tidskrifterna då tar ansvar för att upprätthålla kvaliteten i deras publikationer.
När det gäller arrangörer av vetenskapliga konferenser eller publikationer i media råder det större tveksamheter kring hur forskningsetiska principer ska upprätthållas. Det kan i många fall vara svårt att helt förebygga att en plattform används för att presentera plagierat material. Vi anser dock att alla som gör anspråk på att sprida information som baserar sig på forskning också har ett ansvar att värna om forskningsetiska normer. Bryter doktorander mot forskningsetiken är det viktigt att dessa aktörer även markerar att det inte är acceptabelt.
Vi måste upprätthålla forskningsetiska normer
Plagiat är det vanligaste brottet mot god forskningssed. Plagiat innebär enligt Vetenskapsrådet ”att en forskare använder ett forskningsmaterial (texter, idéer, hypoteser, ’design’, metoder, data, resultat eller slutsatser) medvetet eller av oaktsamhet på ett sådant sätt att denna användning ger en vilseledande föreställning om forskarens insatser i det aktuella forskningsprojektet”.
Om denna forskningsetiska princip råder ingen tvekan. Det finns en grundläggande norm som genomsyrar all högre utbildning som handlar om att andras vetenskapliga insats skiljs från den egna. Bortom formella processer som sviker, anser vi att det är oacceptabelt att somliga doktoranders arbete utnyttjas för andra doktoranders meritering. Bortom ett bristande system, anser vi att det är oacceptabelt att doktorander kommer undan med att plagiera andras arbeten. De etiska principerna är tydliga, fundamentala och måste upprätthållas.
Gró Einarsdóttir
Ordförande, Göteborgs universitets doktorandkommitté
Houman Sadri
Vice ordförande, Göteborgs universitets doktorandkommitté
Malin Podlevskikh Carlström
Sekreterare, Göteborgs universitets doktorandkommitté
