I november startade forskare och bibliotekarier vid University of Pennsylvania, Upenn, projektet Data Refuge. Med hjälp av volontärer över hela landet har de laddat ner data och handlingar om klimatet från federala myndigheters webbplatser, som en akut säkerhetsåtgärd inför risken att det skulle tas bort från hemsidorna eller försvinna genom budgetnedskärningar.
– Det är ett väldigt ineffektivt sätt att samla in data, säger Steve Van Tuyl som är bibliotekarie med ansvar för digital förvaring vid Oregon State University, OSU.
I mars bjöd han själv in till en workshop för att spara ner forskning från US Forest Services hemsida, men som bibliotekarie ser han problem med att ad hoc-insatserna inte fullt ut hanterar frågor om den nedsparade datans tillförlitlighet och tillgänglighet.
– Vi flyger planet samtidigt som det byggs, säger han.
Forskningsbibliotek söker långsiktiga lösningar
Steve Van Tuyls oro är delad, inte bara med andra bibliotekarier och forskare utan också med medborgare och federala myndigheter. Biblioteket vid Upenn har därför skapat nätverket Libraries+ som träffas i Washington DC andra veckan i maj för att hitta långsiktiga lösningar på den myndighetsproducerade vetenskapens sårbarhetsproblem.
Upenn-bibliotekarien Margaret Janz hoppas att mötet ska föra samman kunskap och diskussioner som under flera år förts inom olika grupper.
– Myndigheterna gör bra säkerhetskopior, men datan sparas på de egna servrarna och de tänker inte på vad som sker med den om något händer själva myndigheten. Organisationer som jobbar för öppna data har gjort ett fantastiskt arbete med att göra information tillgänglig, men tänkt mindre på hur data kan sparas säkert.
Universiteten kan få viktig roll
Margaret Janz poängterar att det finns många olika vägar framåt nu.
Ett förslag är att genom lagändringar ålägga myndigheterna att göra planer för hur de ska tillgängliggöra och långtidsbevara sina vetenskapliga data, vilket forskare som får statlig finansiering redan måste göra.
Ett annat förslag är att ge bibliotek i uppdrag att bevara säkerhetskopior av myndigheters digitala data och tillgängliggöra den. OSU är ett av fyra universitet som ska börja testa hur det skulle kunna gå till.
– Vi har redan viss infrastruktur för att göra detta, men storleken och mängden av data är ett bekymmer i nuläget, säger Steve Van Tuyl.
Tanken är att varje bibliotek ska få specifika ansvarsområden, och att dessa inte ska spegla uppdelningen mellan myndigheterna utan baseras på definierade ämnen. På så sätt skulle till exempel den som söker data relaterat till havsfiske kunna vända sig till OSU:s bibliotek för att få tillgång till samtliga myndigheters information på området.
Svårlöst fråga
Den största farhågan Steve Van Tuyl har är att viss data kommer att falla mellan stolarna.
– Jag kommer att bjuda in forskare inom havsfiske för att höra vilka myndighetsdata som är viktiga enligt dem. Men vad händer med det som de inte tycker är viktigt, men som kanske är det för någon annan, eller som kanske blir det om tio år?
Frågan om långtidsbevaring och tillgång till vetenskapliga data är komplex och svår, men de inblandade är överens om att det är positivt att universitetsbiblioteken tagit tillfället i akt för att driva den framåt.
Margaret Janz uppmanar forskningssamhällena i andra länder att fundera på hur problemen i USA relaterar till deras egen verklighet.
– Vi måste alla tänka på vad det innebär att så mycket av vårt data ligger på internet och hur vi kan skydda den.
Svensk arkivlag minskar sårbarheten
I Sverige ger arkivlagen ett viktigt skydd för data som produceras på myndigheter.
– Det finns ingen myndighet som har finansiering garanterad i all oändlighet, men vi kan luta oss mot att vi har en arkivlag som det skulle vara svårt för en enskild regering att rucka på. Däremot kan den nuvarande ambitionen att tillgängliggöra data ändras fort, säger professor Max Petzold som är föreståndare för Svensk Nationell Datatjänst, SND.
Med finansiering från Vetenskapsrådet utvecklar SND system för att stötta lärosäten att långtidsbevara digitala forskningsdata och göra dem sökbara, men de flesta andra myndigheter sköter de uppgifterna själva.
– Datans kvalitet och dokumentation skiljer sig mellan myndigheter. Jag kan bara hoppas att alla sköter sina data på ett bra sätt, säger Max Petzold.
