– Vi behöver ha en bättre dimensionering av lärarutbildningen och regeringen ser en risk med dagens system som innebär att varje högskola bestämmer över sin studentefterfrågan.
Det säger högskoleministern, som vill förtydliga avsikten med det som utbildningsdepartementet lanserade som en ”Ny satsning på skolforskning” och som Universitetsläraren uppmärksammade i en krönika i senaste nyhetsbrevet. Satsningen innebär bland annat att universiteten i Göteborg, Karlstad, Umeå och Uppsala fått i uppdrag att bedriva praktiknära skolforskning och tillförs sammanlagt 125 miljoner.
Tre av de fyra lärosätena anmälde 2015 intresse för att utveckla ett nationellt samverkande skolforskningsavtal, en ”ULF-modell” med hälso- och sjukvårdens ALF-avtal som förebild, något de fått i uppdrag att utarbeta som försöksverksamhet.
Främst satsning på samverkan
Ministern klargör nu att det som lanserades inte primärt handlar om skolforskning.
– Det är i första hand en satsning på samverkan, i nästa omgång kommer också medel att fördelas utifrån hur de fyra lärosätena har samverkat med andra lärosäten, mera samverkan ska ge mera pengar.
När det gäller det som presenterades och frågan om framtida modeller och samverkan på lärarutbildningsområdet som helhet framhåller Helene Hellmark Knutsson dock särskilt den utredning som ska ledas av Cecilia Christersson, vice rektor vid Malmö högskola, som ”det viktigaste” i satsningen.
Tyngre uppdrag
I nyhetskrönikan skrev jag att tillsättandet av Christerssons utredning framstod som att uppfinna redan rullande hjul, men det är uppenbarligen ett betydligt tyngre uppdrag.
Helene Hellmark Knutsson tycker inte heller att det är helt fel att uppfatta utredningen som ett slags satellit eller förtrupp till den kommande styr-och-resursutredningen som sannolikt kommer att belysa frågan om dimensionering, av lärarutbildning och annat.
Vill se ”storregional samverkan”
Ministern hänvisar när det gäller behov av mer samverkan och bättre dimensionering till Lars Haikolas utredning ”Högre utbildning under tjugo år” där utredaren efterlyser samverkan i form av obligatorisk diskussion om dimensionering, mellan lärosäten och arbetsliv, men också mellan lärosäten (se Universitetsläraren 22 juni 2015).
– Jag vill se mer av storregional samverkan, eftersom det blir problematiskt om varje lärosäte ska kunna ha hela utbudet av lärarutbildning, som exempelvis ämneslärarutbildningen, säger Hellmark Knutsson, och understryker samtidigt att det inte är en fråga för politiker att exakt bestämma var och vilka lärarutbildningar som ska ges, eftersom UKÄ avgör utbildningskvalitet, och studentefterfrågan i hög grad styr utbildningsutbudet.
Men det innebär givetvis inte att en regering som är bekymrad över lärarutbildningens dimensionering behöver avstå från att göra något åt saken och en del av den tänkta lösningen heter alltså samverkan mellan lärosäten inom ”storregioner”.
I samband med lanseringen av uppdraget till Göteborg, Karlstad, Umeå och Uppsala har Helene Hellmark Knutsson fått kritik för urvalet av lärosäten från högskolor som inte är med i projektet, men tanken är att flera ska komma i fråga, genom att de fyra lärosätena ska samverka med andra.
Skolforskningsinstitutets roll
Det har vidare ifrågasatts varför regeringen, när det kommer till praktiknära forskning, inte involverar Skolforskningsinstitutet.
– Från början var det tänkt att Skolforskningsinstitutet skulle vara ett skolans svar på SBU (Statens beredning för medicinsk och social utvärdering) och samla och sprida forskningsresultat, i efterhand fick de också i uppdrag att finansiera forskning.
– Det är viktigt, men inte så omfattande och som vi skriver i forskningspropositionen vill vi på sikt undvika att ha alltför många forskningsfinansiärer, säger Helene Hellmark Knutsson.
Att ministern inte ser att Skolforskningsinstitutet har någon given roll i arbetet med en ny samverkansmodell är möjligen en logisk konsekvens av att det regeringen vill åstadkomma alltså inte primärt handlar om forskning, utan om just ”samverkan”.
Då åtgärder och ambitioner avseende samverkan i stort och lärarutbildningarna i synnerhet återstår också att se vilken roll de fyra lärosätenas arbete med att ta fram en nationell samverkansmodell (ULF-modell med ALF-avtalen som förebild) kommer att spela.
Detta med tanke på att också Christerssons utredning ska tänka i ULF-modell och enligt direktiven använda sig av ”kunskap och erfarenheter” från modellen för ALF-avtal.
Christersson ska dessutom presentera utredningen (med förslag på samverkansmodell) redan i november i år, medan lärosätenas försöksverksamhet med ULF-modell ska slutredovisas först 2022, föregått av årlig avrapportering, den första i mars 2018.
Försöksverksamheten som bedrivs av de fyra lärosätena blir därmed färdig först fyra år efter att Christersson har lagt fram sitt förslag.
En för all del lättköpt poäng är att konstatera att det kommer att krävas mycket av samverkan också mellan utredare och försöksverksamheter. Åtminstone om målet är en enhetlig nationell modell och inte flera olika parallella modeller.
