Signalerar regeringen en stor reform för lärarutbildning?

Senaste satsningen på praktiknära skolforskning förbryllar.
Krönika

Varför blev det just universiteten i Göteborg, Karlstad, Umeå och Uppsala som i mars fick regeringens uppdrag att bedriva praktiknära skolforskning?
Frågan har inget givet svar och uppdraget kom till och med som en överraskning också för några av de utvalda som nu måste fundera över hur de ska använda de oväntade pengarna (15 miljoner redan i år).

Tilldelningen av uppdrag och medel har alltså inte föregåtts av någon utlysning och därmed inte fördelats i konkurrens.
Tre av de utvalda (Göteborg, Karlstad och Uppsala) uppvaktade visserligen under 2015 departementet med ett förslag på en försöksverksamhet för att utarbeta ett nationellt skolforskningsavtal, ett ”ULF”, med hälso- och sjukvårdens ALF-avtal som förebild.
Men i det nu aktuella uppdraget nämns ingenting specifikt om att skapa en ULF-modell.

Än mer förvånande är kanske att inga hänvisningar görs till Skolforskningsinstitutet, den myndighet som regeringen inrättade 2015 och vars uppgift är att finansiera samt sammanställa praktiknära forskning.
Ministern motiverar uppdraget till de fyra lärosätena med att Sverige har ”legat efter när det kommer till att koppla ihop den senaste skolforskningen med själva undervisningspraktiken”. Det är lätt att få intrycket att den sortens koppling saknas, men det är sedan länge gott om praktiknära forskning och samverkan mellan akademi och skolans huvudmän.

Helene Hellmark Knutsson, minister för högre utbildning och forskning (S) behöver inte heller gå särskilt långt för att få detta bekräftat. När hennes statssekreterare Karin Röding var rektor för Mälardalens högskola inrättades 2013 Mälardalens Kompetenscentrum för Lärande, MKL. Andra exempel är Högskolan Dalarna som inrättat en forskningsfond, i Skåne finns Fou Skola, en samverkansorganisation mellan 33 kommuner och regionens universitet och högskolor, Stockholms universitet ingår i plattformen Stockholm Teaching and Learning Studies, STL, och Högskolan i Halmstad arbetar sedan drygt tio år med att utveckla praktiknära forskning i samarbete med region och kommuner.

Intrycket av att satsningen liknar det där att på nytt uppfinna redan rullande hjul stärks av att regeringen också tillsätter en utredning, Cecilia Christersson, vice rektor vid Malmö högskola, ska bland annat föreslå hur samverkan kring praktiknära forskning ”kan skapas”.

Att utbildningsdepartementet glömmer bort Skolforskningsinstitutet och inte heller noterar den samverkan kring praktiknära forskning som redan finns kan förstås tolkas som att man är missnöjd med vad som hittills har åstadkommits (av myndigheten och lärosätena) och därför vill ha något annat och bättre.
Eller också kan det handla om att uppdraget helt enkelt var slarvigt formulerat, det ständiga flödet av utspel på politikområdet skola/lärarutbildning grundar sig ju inte givet på djupgående analyser. Denna och föregående regeringars iver att visa handlingskraft i förhållande till lärarförsörjning och skolkvalitet har snarare skapat en snårskog av kvalitetshöjande och svårutvärderade satsningar.

En helt annan och för all del tämligen konspiratorisk tolkning är att den praktiknära forskningen inte är regeringens huvudfokus, utan att satsningen är en förvarning om att lärarutbildningen kommer att koncentreras till betydligt färre lärosäten än de 28 som gäller i dag.

Den sortens omvälvande reform skulle självfallet kräva att också ett bantat lärarutbildningsutbud erbjuds på ett sätt som kan ses som geografiskt rättvist.
Ser man till vilka regeringen valt ut när regeringen satsar på praktiknära forskning (Umeå, Karlstad, Uppsala, Göteborg med utredningsuppdraget förankrat i Malmö) blir det hyfsad spridning över landet.

I så fall är satsningen inte alls slarvig, utan till och med strategiskt avancerad, där lokaliseringen av den praktiknära forskningen (som måste finnas där lärarutbildningar ges) får fungera som förebud.

Ja, det förutsätter en konspiratorisk tolkning, men det skulle åtminstone ge svar på frågan som förbryllar så många inom skolforskningen, varför medel till praktiknära forskning inte fördelades i konkurrens och varför departementet glömde bort sin stolt lanserade myndighet.

MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se


Kategorier: Krönikor, MarieLouise Samuelsson, Politik