Det kan kännas oroväckande, till och med alarmerande, att det brister i människors tilltro till experter och forskningsresultat. Men det finns också en hälsosam skepsis mot auktoriteter. Till och med när forskarvärlden är överens kan ifrågasättanden vara berättigade eftersom enigheten kan vara ett resultat av sociologiska, psykologiska eller politiska mekanismer som inte spårar sanningen. Med det resonemanget inledde moderatorn Folke Tersman, professor i filosofi, seminariet ”Har vi blivit mer faktaresistenta?” inför 193 åhörare i den fullsatta kyrksalen i Citykonditoriet i centrala Stockholm den 23 februari.
Det finns förstås flera, djupgående och nyanserade svar på frågan om vi blivit mer faktaresistenta.
Finns inga alternativa fakta
Åsa Wikforss, professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet, förklarade i sitt föredrag skillnaden mellan faktaresistens och kunskapsresistens, och varför hon föredrar att tala om det senare begreppet. Det finns inga alternativa fakta, bara alternativa sätt som världen skulle ha kunnat vara på. Det finns massor av fakta som vi inte har tillgång till, och i den bemärkelsen är vi faktaresistenta.
– Det som är oroande nu, i den här utvecklingen, är inte att det finns en massa fakta som vi inte har kunskap om, utan att det finns kunskap som vi inte tar till oss, förklarade hon.
Orsaken till att vi inte tar till oss kunskap är dels våra egna kognitiva fördomar och ”konfirmations-bias”, tendensen att vi söker efter bevis som bekräftar det vi redan tror, och undviker källor som talar emot vår uppfattning. Dessa kognitiva begränsningar förstärks av filterbubblor på nätet och utplanterad desinformation. Dessutom hävdar forskare inom psykologi att vi människor i första hand baserar våra åsikter på känslor, och konstruerar intellektuella resonemang i efterhand med känslorna som utgångspunkt. Önsketänkande blockerar acceptansen av evidens.
Stort utbud av falsk information
Kan vi motverka kunskapsresistensen i samhället?
Åsa Wikforss poängterade vikten av att människor får en solid kunskapsbas redan i skolan.
– Det är avgörande att det blir rätt från början för det är väldigt svårt, mycket svårare än man kan tro, att få folk att ändra sina övertygelser, sa hon.
Vi har tillgång till mer kvalificerad information nu än någonsin förr. Samma sak gäller tyvärr utbudet av falsk och missvisande information.
Informationsmiljön har förändrats
Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation vid Göteborgs universitet, beskrev i sitt föredrag det nya medielandskapet och förutsättningarna för en fungerande demokrati.
Vi har alltid haft våra kognitiva begränsningar, varit fakta- och kunskapsresistenta. Människans psykologiska mekanismer och kognitiva ofullkomlighet är ingenting nytt.
– Det som har förändrats är den informationsmiljö vi befinner oss i. Det som har förändrats är medielandskapen och därmed samspelet mellan oss som individer och som kognitiva varelser och informationsmiljön, förklarade Jesper Strömbäck.
Viktigt med mötesplatser
Han poängterade vikten av att det finns platser där människor kan mötas över olika gränser baserade på åsikter, erfarenheter, perspektiv och klass.
– Om vi bara isolerar oss med likasinnade får vi aldrig någon förståelse för de andra. Och det finns aldrig någonstans där de olika åsikterna, perspektiven och erfarenheterna kan brytas mot varandra och leda till en utveckling framåt.
Efter de två föredragen välkomnade moderatorn Folke Tersman upp frilansjournalisten Jack Werner, ärkebiskop emeritus Anders Wejryd, och Lina Nordquist, forskare och regionråd (L) i Uppsala, till en paneldiskussion med professorerna.
En serie seminarier
Seminariet ingår i serien Offentliga samtal – forskare möter praktiker som Institutet för framtidsstudier anordnar tillsammans med Vetenskapsrådet. Serien syftar till att minska faktaresistensen i samhället. Därför handlade det första samtalet om just fenomenet faktaresistens som sådant.
