Kära akademi, vi behöver prata. Det är nämligen så att du har ett synsätt som bygger på att vetenskap alltid består av discipliner, vilket innebär problem för en del av dina nya akademiker. Därför behöver detta ses över.
Problemet relaterar till den så kallade tvärvetenskapen, som har kommit att bli ett modeord inom forskningsvärlden, och som lyfts fram som en viktig motpol till den disciplinära forskningen. Den tituleras som nytänkande, problematiserande, nyanserande och mindre traditionell. Samtidigt ökar intresset för tvärvetenskap utanför akademin och i regeringens senaste forskningspolitiska proposition, Kunskap i samverkan, är tvärvetenskap ett ledord. Trots all denna uppmärksamhet genomsyras du ändå av disciplinära strukturer som inte nödvändigtvis välkomnar ett nytt slags akademiker; tvärvetaren.
En stor del av litteraturen som berör tvärvetenskaplig forskning behandlar olika definitioner av tvärvetenskap som begrepp, där utgångspunkten är att sådan forskning bedrivs av flera forskare i grupp. Dessa forskare antas komma från olika forskningsdiscipliner, och anledningen till att de träffas för att bedriva tvärvetenskap är att de har stött på ett problem som kräver kompetens och expertis från flera discipliner. Detta angreppssätt förutsätter alltså att flera forskare möts för att tillsammans ta sig an problem eller frågeställningar. Vad vi däremot vill framhäva är att en forskare i sig kan vara tvärvetenskaplig. Det här perspektivet lyfts fram ytligt i en del av tvärvetenskapslitteraturen, men någon djupgående diskussion framförs sällan.
Att se tvärvetenskaplig forskning som enbart bestående av möten mellan olika forskare bygger på antagandet att varje enskild forskare har en disciplinär hemvist; en disciplin som denna tillhör och känner sig hemma i. Den disciplinära hemvisten delas av forskare som har samma ontologiska utgångspunkt, som ser världen på ett visst sätt och bygger sin forskning därefter. I ljuset av framväxande tvärvetenskapliga kandidat- och masterprogram är dock en disciplinär hemvist inte längre vare sig en truism eller nödvändighet. Utexaminerade studenter från tvärvetenskapliga program kan inte med enkelhet placeras i disciplinära fack utan bildar en ny typ av akademiker – tvärvetare. Dessa tvärvetare kontrasterar bilden av tvärvetenskap som ett grupprojekt i och med att enskilda individer innehar en tvärvetenskaplig bakgrund utan bas i någon traditionell akademisk disciplin. Frågan är: vad innebär detta för tvärvetenskapliga akademiker i en framtida karriär?
I vår mening handlar denna fråga framför allt om evaluering och värdering av tvärvetare. Till följd av dessas okonventionella bakgrund kan hinder uppstå exempelvis i relation till behörighet till akademiska utbildningar och uppfyllande av krav som följer traditionella disciplinära strukturer i arbetsplatsannonser. Här bör universiteten gå i bräschen vad gäller öppnare behörighetskrav till masterprogram där studenterna ges möjlighet att argumentera för varför deras kompetens är tillräcklig och värdefull för programmet i fråga. Detta innebär inte att behörighetskraven till utbildningar ska sänkas eller urholkas, utan att de dominerande, disciplinära bedömningsramarna bör kompletteras för att inkludera även tvärvetenskapliga bakgrunder. Detta gäller också sökandet efter jobb utanför akademin där en traditionell, disciplinär bakgrund hos en arbetssökande kan utgöra en sorts trygghet hos arbetsgivaren i och med att ”man vet vad man får”.
Kära akademi, med tanke på den relativa enigheten om tvärvetenskapens bidrag till lösandet av samhälleliga problem är det också av största vikt att akademiker skolade inom tvärvetenskapliga program inte missgynnas. Du som hemvist för forskning och forskare av alla de slag har en viktig uppgift i att leda arbetet med att på ett mer rättvisande sätt värdera tvärvetare, och vi har stor tilltro till att du kommer att driva denna utveckling i det omgivande samhället.
Med vänliga hälsningar,
Två tvärvetare
Emelie Fälton
Doktorand Tema Miljöförändring, Linköpings universitet
Utbildningsbakgrund: kandidatexamen i turismvetenskap och masterexamen i miljövetenskap
Maria Jernnäs
Doktorand Tema Miljöförändring, Linköpings universitet
Utbildningsbakgrund: kandidatexamen i miljövetenskap och masterexamen i internationella och europeiska relationer
