Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.
Bevakar högskolan
Sök
Stäng denna sökruta.

Politisk närkontakt har blivit normaltillstånd för akademin

Få höjer på ögonbrynen när KI-ordförande Mikael Odenberg aspirerar på ministerpost.

2 mars, 2017
MarieLouise Samuelsson

Detta är en krönika. Åsikterna är skribentens egna.

Hur nära politiken kan en styrelseordförande agera, utan risk för misstänkliggörande om att partirelaterade intressen kan påverka lärosätet?

Som bekant är det många som sett det som djupt problematiskt med Carola Lemnes dubbla roller, som ordförande för konsistoriet vid Uppsala universitet och vd för Svenskt Näringsliv.
Däremot blev det inga reaktioner när Karolinska institutets ordförande Mikael Odenberg på DN Debatt 5 februari gav sig in i den inrikespolitiska hetluften med förslag på både reformer och kommande regeringsbildning.

Beror de uteblivna reaktionerna på att Odenbergs debattartikel avrådde från SD-samarbete och att avståndstagande från det partiet uppskattas inom KI och akademin i allmänhet?
Ja, det tål att fundera på hur det hade mottagits om KI:s ordförande omvänt pläderat för att SD borde bjudas in i den etablerade partivärmen.

En annan förklaring är att eventuell politisering av lärosätena helt enkelt har blivit en icke-fråga, åtminstone jämfört med uppståndelsen kring Göran Perssons doktorshatt och återkommande upprördhet över politikerinflytandet i universitetens och högskolornas verksamhet, inte minst dess styrelser.
Det bör påpekas att de flesta inser att före detta politiker kan besitta kompetens och nätverk som passar utmärkt i lärosätesstyrelser. När Mikael Odenberg utsågs till KI-ordförande var det nästan tio år efter att han avgick som moderat försvarsminister och hans avstånd till partipolitiken betryggande.

Det avståndet krympte dock raskt genom förutnämnda debattartikel som väckte stor uppmärksamhet.
I intervjuer fick Odenberg den givna frågan om artikeln signalerade att han var på väg tillbaka till politiken, vilket han förnekade. Men i SVT:s Agenda deklarerade han dock muntert att om den som bildar regering 2018 ringer, ja då är han intresserad.
KI har därmed en ordförande som är sugen på en ministerpost efter nästa val och som redan nu diskuterar inrikespolitiska reformer.

Att det jämfört med Lemne-frågan inte ifrågasätts kan alltså bero på att tillräckligt många uppskattar att Odenberg markerar avstånd mot just SD.
Men det skulle också kunna förklaras med att ”politisering” har förvandlats från problem till normaltillstånd.

Regeringen har otvivelaktigt flyttat sig närmare akademin, bland annat genom att betona lärosätena som genomförare av ett växande antal politiska mål.
När man stoppade Högskolan Dalarnas planer på att avveckla campus Borlänge motiverade Helen Hellmark Knutsson det med att högskolehögskoleledningens beslut inte överensstämde med regeringens ”nationella politik”.

Och som Universitetsläraren tidigare skrivit om framgår det i forskningspropositionen att lärosätena liksom inte bör agera för mycket på egen hand. Det heter bland annat att ”genomförandet av högskole- och forskningspolitiken i vissa fall riskerar i alltför stor utsträckning lämnas till respektive universitet och högskola”.

En annan aktör som vill styra upp akademin är TCO:s ordförande Eva Nordmark som när hon intervjuas om fortbildning i DN 23 februari konstaterar att ”universitet och högskolor värnar om sin autonomi och vill själva kunna bestämma över sitt kursutbud. Men det måste kunna utmanas”.

Vilket är lätt att tolka som att lärosätenas rätt att bestämma över sin verksamhet blivit ett bekymmer, något som står i vägen för mer eller mindre politiska mål, det vill säga samma ståndpunkt som regeringen intog i förhållande till Högskolan Dalarna.

Och acceptansen av uttryck för politisering verkar tämligen utbredd, även inom akademin.
Men det innebär att man rimligen inte heller kan klaga om fler styrelseordföranden skulle ge sig in i den inrikespolitiska debatten med en mer svårsmält agenda än Odenbergs.
Eller om nästa regering (där SD kan vara största parti) gör precis som S-MP-regeringen och kör över det lärosäte som står i vägen för politiska mål, också sådana som inte har med forskning och högre utbildning att göra.

MarieLouise Samuelsson, journalist och mångårig medarbetare på Universitetsläraren som med jämna mellanrum återkommer med nyhetskrönikor på universitetslararen.se

MarieLouise Samuelsson

Håller du med eller inte? Skriv till redaktionen.

Ämnen i artikeln:
Dela:
Debatt och krönikor

MarieLouise Samuelsson

MarieLouise Samuelsson-kronika

Skicka din debattartikel till redaktionen@universitetslararen.se

Senaste numret
Tidningsarkiv
Nummer 1, 2024
Nummer 6, 2023
Nummer 5, 2023
Nummer 4, 2023