Klockan är 12.25, måndagen efter president Donald Trumps dekret om omedelbart inreseförbud för personer från sju muslimska länder. Det väller in personer i lokalen där vykort, pennor och frimärken ligger på borden tillsammans med adresser till kongressledamöter och presidenten.
Det är fackföreningen Coalition of Graduate Employees som bjudit in sina medlemmar vid Oregon State University till aktivistlunch. Många av de som har kommit är iranier och direkt drabbade av inreseförbudet. Den iranska studentföreningen vid universitetet har drygt 100 medlemmar.
Några börjar skissa på ett gemensamt brev till universitetsledningen medan andra skriver personliga vykort till politikerna. Den ovissa framtiden med Trump som president är ett stort orosmoment.
– Jag ska snart disputera och hade en jobbintervju på Google härom veckan. Nu är jag osäker på om de kommer att våga satsa på mig, säger en 33-årig datavetare som läste sin master vid Chalmers tekniska högskola.
Han har själv blivit osäker på om han vill fortsätta investera i en framtid i USA. Han hade planerat att besöka familjen i Iran i sommar, men det ser inte ut att bli av nu.
Började gråta
Många av iranierna här har inte sett sina familjer på flera år. Lämnar de landet måste de söka studentvisum på nytt, och risken för avslag var reell även innan Trumps inreseförbud.
En 33-årig civilingenjör som inte har lämnat USA på sex år berättar att han velat besöka sin familj i Iran de senaste två somrarna, men att hans projektledare inte vågat släppa iväg honom. Familjen skulle i stället ha kommit till USA i vår för att delta på disputationen.
– Jag har drömt mycket om den dagen och därför började jag gråta när jag hörde om Trumps order.
Under helgen gjorde rektorn vid Oregon State University ett uttalande där han uttrycker sin ilska och besvikelse över inreseförbudet. Universitetet har omkring 140 studenter och anställda från de utpekade länderna. De får nu rådet att ta hjälp av migrationsjurister om de behöver lämna USA. Universitetet kommer också att hålla informationsmöten om rättigheter och migration.
– Det mest akuta är att nå ut med verifierad information om vad som gäller och skapa forum för att dela våra känslor och vårt stöd. Vi tar en dag i taget för det händer nya saker hela tiden och vi vet inte vad som kommer att hända framöver, säger Grace Atebe som är chef på universitets internationella kontor.
Den iranska studentföreningen blickar däremot redan framåt och räknar inte med att allt blir som vanligt efter inreseförbudets 90 dagar.
Föreningen vill att universitetsledningen tar fram policyer för att förhindra att personer från de utpekade länderna väljs bort i forskningsprojekt på grund av osäkerheten kring den framtida migrationspolitiken. Ifall möjligheterna att arbeta i USA efter examen försämras vill föreningen att universitetet förlänger uppdragen för drabbade personer som närmar sig slutet för sina studier.
Tror inte på bojkott
Runt om i världen diskuterar forskare hur de bäst kan stödja sina drabbade kollegor och ett upprop om bojkott av USA-baserade konferenser hade drygt 4 500 underskrifter den 31 januari.
Även i Sverige har det pågått diskussioner ett nationellt upprop om bojkott, men personerna som stod bakom det bestämde sig sedan för att ansluta till det brittiska initiativ som redan cirkulerade.
Den 33-årige datavetaren från Chalmers tror inte på bojkott som metod eftersom det isolerar människor i stället för att föra dem samman.
– Jag tror att det bästa är att stödja de grupper som jobbar direkt med att upphäva förbudet, till exempel American Civil Liberties Union, säger han.
Universitetet jobbar också genom sina partnerorganisationer för att påverka besluten på federal nivå. Där är det inte bara denna fråga som är av stort intresse för Oregon State University.
I sitt uttalande om inreseförbudet upprepade rektorn att lärosätet är en fristad för papperslösa. Bara några dagar tidigare utfärdade Trump en order om att strypa federal finansiering till jurisdiktioner som inte följer de nationella migrationslagarna. Vad Trumps order kan leda till i praktiken är oklart, men inte hans intention.
Fler röster från iranska doktorander i Oregon
”Jag har sökt jobb som assistant professor vid ett universitet i Georgia. I torsdags skickade de mig ett formulär där jag fyllde i nationalitet och migrationsstatus. I lördags fick jag ett mejl från dem om att de inte kan utfärda visabehörighet till mig.”
Civilingenjör, 31 år
”Jag hade planerat att ansöka om green card men om jag inte får träffa min familj så lämnar jag det här landet, oavsett om jag skulle få det bästa jobbet med den högsta lönen”.
Civilingenjör, 29 år
”Min pappa har ansökt om visum för att besöka mig men när jag ringde och hörde mig för i dag fick jag veta att alla ansökningar har fått avslag. Om min pappa inte får ett visum så lämnar jag USA.”
Elektisk ingenjör, 24 år
”Min kille är här som min medföljare. Nu har han också blivit antagen som doktorand med start i vår, men han behöver då åka till en amerikansk ambassad utomlands och ansöka om ett nytt visum. Vi valde det här landet för att det var känt för mänskliga rättigheter, men nu diskrimineras vi bara för att vi är från ett specifikt land”.
Civilingenjör, 32 år
