Universitetsläraren fälld av Pressens Opinionsnämnd

Universitetsläraren borde ha gett en prefekt vid Göteborgs universitet möjlighet att bemöta tidningens uppgifter i en artikel som publicerades i februari i år. Att inte ge denna möjlighet var ett brott mot god publicistisk sed, fastslår Pressens Opinionsnämnd.


Hela beslutet finner du på PO.se. Här kan du även göra en anmälan.

Uttalande av Pressens Opinionsnämnd, PON, dnr. 53/2016, exp.nr 73/2016

Universitetsläraren fälld av Pressens Opinionsnämnd
Brutit mot god publicistisk sed

Pressens Opinionsnämnd klandrar tidningen Universitetsläraren för en artikel där en prefekt vid Humanistiska fakulteten vid Göteborgs universitet anklagats för att försöka tysta kritiker och efterforska uppgifter till pressen. Båda händelserna var möjliga grundlagsbrott. Opinionsnämnden anser att tidningen borde ha kontaktat prefekten inför publiceringen och gett henne tillfälle att bemöta uppgifterna i artikeln. När det inte skedde har tidningen brutit mot god publicistisk sed.

Artikeln publicerades i Universitetsläraren den 25 februari 2016 under rubriken Göteborgsprefekt anklagas för grundlagsbrott. Bakgrunden var att dekanen (A) vid Humanistiska fakulteten skulle gå i pension. Hen anställdes då som seniorprofessor vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori där anmälaren av artikeln, Christina Thomsen Thörnqvist var prefekt. Motiveringen var att A skulle kunna fortsätta som dekan. Carl Falck, förbundsjurist på fackföreningen Sveriges universitetslärare och forskare, SULF, ansåg att det var ett märkligt förfarande. Fakulteten borde, enligt honom, inte ha några problem att låta någon annan ta över som dekan.

Tidningen beskrev händelsen som en ny ”affär” som delvis tilldrog sig vid samma institution där 95 fall av brott mot LAS och anställningsförordningen hade skett. Universitetsrektor Pam Fredman klargjorde i artikeln att det inte fanns något samband mellan dessa anmälningar och anställningen av A.

Det hade också under 2012 varit en infekterad strid vid fakulteten om nedläggning av undervisning i italienska. Då var A dekan och Christina Thomsen Thörnqvist vicedekan. Debatten om detta hade då pågått i Göteborgs-Posten och i GU Journalen. Tidningen Universitetsläraren hävdade i den aktuella artikeln att såren inte var läkta efter detta. I en Facebookgrupp fick händelsen en rad kommentarer, somliga på temat vänskapskorruption. Christina Thomsen Thörnqvist mejlade då prefekten på fakultetens språkinstitution och försökte få hen att förmå de som lagt ut de kritiska synpunkterna på Facebook att ta bort inläggen. När detta uppdagades av Göteborgs-Posten under rubriken GU-chef jagar kritiker på Facebook mejlade Christina Thomsen Thörnqvist den andre prefekten och försökte enligt Universitetsläraren få reda på hur hennes första mejl nått pressen.

Affären rullade vidare när tio anonyma anställda vid Humanistiska fakulteten i GU Journalen uttryckte att de hade rätt att vara kritiska och att chefen måste tåla kritik. Också Enrico Tiozzo, professor i italienska, tog del i debatten och varnade för att tjänsten som seniorprofessor var en korruptionsrisk. Därefter uttalade rektor Fredman att hon skulle låta utreda frågan om ett eventuellt brott mot grundlagen begåtts av Christina Thomsen Thörnqvist.

Ett genmäle skrivet av dekanen A och prodekanen B publicerades därefter i Universitetsläraren. Där påpekades bland annat att enbart en av två prefekter namngivits och att de 95 anställningarna inte hade något med A:s anställning som seniorprofessor. Tidningen svarade bland annat att namnpubliceringen hängde samman med att det namnet redan var offentligt i andra medier samt att man skrivit om den tidigare ”affären” som ett sätt att sätta den senare händelsen i ett sammanhang.

Anmälaren: Utpekande och kränkande
Publiceringen anmäldes till Pressombudsmannen av Christina Thomsen Thörnqvist. Hon påpekade också att endast hon av de två prefekterna hade namngivits i artikeln. Denna särskiljning var utpekande och upplevdes kränkande. Man kallade ärendet ”den här nya affären”, varvid man lät påskina att det fanns minst en motsvarande tidigare ”affär”. Redan ordet affär antydde att det låg oegentligheter i bottnen. Hon framhöll också att hon enbart varit inblandad i en bråkdel av de 95 anställningarna som anmälts till Universitetskanslern tidigare.

Thomsen Thörnqvist ansåg också att det hon försökt få bort på Facebook inte var de kritiska synpunkterna gällande tjänsteutövningen utan grova påhopp på henne och dekanen som personer. När det gällde uttalande om misstankar mot henne om brott mot yttrandefriheten och meddelarskyddet, påpekade hon att åtal inte väckts och dom inte fallit. Därför var också detta uttalande kränkande och utpekande.

Thomsen Thörnqvist menade också att hon inte fått någon chans att ge sin bild av skeendet. Universitetsläraren hade inte kontaktat henne. Den sammantagna bilden var, enligt anmälaren ogrundad och insinuant. Det var smutskastning, som riskerade att leda till konsekvenser för henne, både privat och karriärmässigt.

Tidningen: Ärendet ett uppenbart allmänintresse
Tidningen svarade genom sin ansvarige utgivare att anmälaren ingenstans anfört att innehållet inte skulle vara sant samt att ärendet hade ett uppenbart allmänintresse. Tidningen behandlade inte anmälaren i annat än hennes yrkesroll. En ”affär” behövde inte innebära att personer hade begått eller fällts för brottslighet. Enligt nationalencyklopedin var en affär en ”anmärkningsvärd händelse ofta av pol. el. jur. natur”. Någon rättelse hade inte heller begärts av anmälaren. Tidningens ambition hade varit att sätta in de händelser, som ledde till en anmälan om brott mot grundlagen, i ett sammanhang. Därav skrev man om de 95 anmälda anställningarna, och om nedläggningen av italienska språket, som skapat oläkta sår på fakulteten.

Vidare menade tidningen att vad intervjupersoner uppgav inte var upp till ansvarige utgivaren att avgöra, såvida det inte handlade om förtal eller liknande. Så var inte fallet här. För att respektera att anmälaren tagit time-out lät tidningen Universitetet avgöra vem som skulle uttala sig, vilket resulterade i att Pam Fredman gjorde uttalandet.

Anmälaren återkom på flera punkter och hävdade att det fortfarande återstod för tidningen att påvisa hur ärendet med de 95 anmälningarna hade något med anmälan om eventuellt tryckfrihetsbrott att göra. Hon menade också att tidningen borde ha kontaktat henne, inte rektor för en kommentar. Detta upplevde hon som direkt kränkande och knappast förenligt med god journalistisk sed. Tidningen konstaterade i sitt svar att när det gällde den uteblivna direktkontakten med anmälaren hade uppenbarligen universitetsledningen och tidningen gjort samma bedömning.

PO: Anmälaren borde getts tillfälle bemöta uppgifterna
Pressombudsmannen konstaterar att hans uppgift är att bedöma om enskilda utsatts för en oförsvarlig publicitetsskada av uppgifter som publicerats. Att bli anmäld för brott mot yttrandefriheten och meddelarskyddet är en allvarlig anklagelse, som onekligen innebär att anmälaren åsamkas en publicitetsskada. Det är dock, skriver PO, i detta fall motiverat att publicera anmälarens namn med hänsyn till hennes ställning som prefekt vid Göteborgs universitet samt då det framgår att ärendet är under utredning på hennes arbetsplats och då anmälan till Justitiekanslern inte avskrivits i sin helhet.

Anmälarens kritik mot att tidningen i artikeln lyft tidigare händelser anser PO vara okontroversiellt. De 95 anmälda anställningarna har inget direkt samband med den aktuella händelsen, men PO klandrar inte tidningen för att den väljer att lyfta en tidigare uppmärksammad händelse på universitetet. Eftersom anmälaren inte kopplas till denna händelse i texten finns ingen anledning att kritisera tidningen när den gör detta som en del av bakgrundshistorien.

Uppgifterna i artikeln handlar om hennes professionella agerande, inte hennes person. Vid angrepp på en persons karaktär, har den angripne rätten till samtida bemötande. Vid angrepp på en persons sätt att till exempel hantera sin yrkesroll kan uppföljande publiceringar accepteras ur ett pressetiskt perspektiv.

Därför fäller PO
Men då kritiken är allvarlig och när den bakgrund som skildras är komplex, kan det föreligga skäl till samtidigt bemötande, konstaterar Pressombudsmannen. I detta fall har tidningen lyft flera bakomliggande händelser med anknytning till anmälarens agerande i hennes yrkesutövning. Den centrala händelsen för artikeln involverar vad andra tidningar har publicerat och flera personer ges tillfälle att uttala sig om hennes agerande i artikeln.

Med hänsyn till den allvarliga anklagelse som riktas mot anmälaren, händelsens invecklade bakgrundshistoria och då personer citeras då de uttalar sig om skuldfrågan, borde tidningen ha kontaktat anmälaren inför publiceringen och gett henne tillfälle att bemöta uppgifterna i artikeln.

Då detta inte har skett har tidningen inte agerat i enlighet med god publicistisk sed.

Pressens Opinionsnämnd delar PO:s bedömning. Universitetsläraren ska därför klandras för att ha brutit mot god publicistisk sed.

Detta är en förkortad version av PON:s beslut. Beslutet i dess helhet kommer att finnas tillgängligt på PO:s och PON:s hemsida www.po.se


Kategorier: Artiklar