Förutom ambitionen att Sverige ska vara ett av världens främsta forsknings- och innovationsländer och en ledande kunskapsnation ska utbildning, forskning och innovation ”stå i människornas tjänst för ett hållbart, solidariskt, jämlikt och jämställt samhälle”.
Politiken ska ha ett tioårigt perspektiv, med betoning på de första fyra åren, och följande ”uppföljningsbara delmål” för tioårsperioden: ”Sverige ska vara ett internationellt attraktivt land för investeringar i forskning och utveckling. De offentliga och privata investeringarna i forskning och utveckling bör även fortsatt överskrida EU:s mål. En övergripande kvalitetsförstärkning av forskningen ska ske och jämställdheten öka. Samverkan och samhällspåverkan ska öka.”
Forskningspropositionen bekräftar också tesen att politiker som i opposition ser regeringens strategiska forskningssatsningar som klandervärd detaljstyrning ändrar uppfattning när de själva kommer i regeringsställning.
I ”Kunskap i samverkan” är det nämligen gott om strategiska satsningar och prioriterade områden. Med hänvisning till globala och nationella samhällsutmaningar införs tioåriga strategiska forskningsprogram för följande områden: Klimat, hållbart samhällsbyggande, social bostadspolitik och tillgänglighetsdesign, migration och integration, antibiotikaresistens, tillämpad välfärdsforskning och arbetslivsforskning. Särskilda forskningssatsningar görs inom humaniora och samhällskunskap, rymdforskning, datadriven forskning, digitaliseringsteknik, förstärkning av biobanker och registerforskning, välfärdens kvalitet, organisation och processer samt stöd till forskning för jämlika villkor och till svensk forskning och innovation.
Förbättrade kunskapsresultat i utbildningssystemet framhålls som en av de nationella utmaningarna, bland annat ska en försöksverksamhet genomföras för att stärka den praktiknära forskningen och med vårdens ALF-avtal som förebild skapa strukturer för samverkan mellan skolväsendet och universitet och högskolor.
