Ja: Tommy Ohlsson, professor i teoretisk fysik vid KTH
Nej: Christina Moberg, professor i organisk kemi vid KTH
1. Varför/varför inte?
Tommy Ohlsson:
– De flesta forskare är finansierade av statliga medel, som kommer ifrån skattebetalarnas pengar, och därför bör de producerade resultaten i form av vetenskapliga artiklar självklart vara tillgängliga för de som har betalat dem, det vill säga skattebetalarna. Min första vetenskapliga artikel ligger öppet och fritt tillgänglig på arXiv (se arxiv.org) sedan nästan 20 år tillbaka i tiden och naturligtvis även alla mina andra artiklar sedan dess.
Christina Moberg:
– Det är givetvis i princip bra att vetenskaplig litteratur är tillgänglig för alla. Men öppen publicering, där tidskriftprenumerationer ersätts med betalning till förlagen för accepterade artiklar, medför en hel del problem. Eftersom förlagen får ekonomisk ersättning endast för artiklar som publiceras är risken alltför stor att även vetenskapligt tvivelaktiga artiklar, eller rent forskningsfusk, accepteras för publicering. Vi ser redan i dag konsekvenserna av detta; antalet förlag ökar raskt och i stort sett vad som helst går att publicera, det är bara att betala. Detta är en strålande ekonomisk affär för förlagen men destruktivt för vetenskapen.
2. Vad innebär öppen publicering för artikelförfattare, förlag och läsare?
Tommy Ohlsson:
– Öppen publicering eller open access, OA, betyder vanligtvis att publiceringskostnaderna förskjuts från läsaren till författaren. Förlagen påverkas inte lika mycket – de får sina pengar i alla fall. Det finns också OA-modeller där kostnaderna för den enskilde författaren täcks av internationella partnerskap såsom SCOAP3 (över 3 000 bibliotek, forskningsråd och institut i över 40 länder), som finansieras av de tidigare prenumerationsavgifterna som biblioteken betalade, samt den så kallade gröna arXiv-modellen, vilken tyvärr inte accepteras av alla förlag och som baseras på att artiklar i prenumerationstidskrifter finns tillgängliga i preprintdatabaser som till exempel arXiv.
Christina Moberg:
– Författare måste betala för att göra sina artiklar fritt tillgängliga, vilket gör det svårt för dem som saknar medel att publicera sina resultat. Detta gäller i hög utsträckning forskare i utvecklingsländer. Förlag gör stora vinster genom att acceptera artiklar med låg vetenskaplig nivå – man ska inte förledas att tro att vetenskaplig granskning (peer review) i sig är en garant för god vetenskaplig kvalitet – kvaliteten hos peer review varierar på samma sätt som kvaliteten hos tidskrifterna. Risken finns att läsaren luras av felaktiga resultat; ny forskning bygger på tidigare resultat och det är därför viktigt att dessa har hög trovärdighet.
3. Passar öppen publicering olika bra för olika forskningsområden?
Tommy Ohlsson:
– Jag tror att OA passar lika bra för alla forskningsområden, som finansieras av statliga medel. Jag tror dock att forskare inom vissa områden är mer eller mindre konservativa än andra och således har svårare att anpassa sig till nya publiceringsformer såsom OA. Jag forskar själv inom teoretisk partikelfysik, som är ett forskningsområde, där den gröna arXiv-modellen har fungerat smärtfritt sedan 1991, då arXiv grundades och alltså i år firar 25 år. För mer information om den gröna arXiv-modellen, se till exempel T. Ohlsson, Nature 489, 367 (2012).
Christina Moberg:
– Vetenskaplig litteratur vänder sig till experter och är ofta tillgänglig endast för experter. I vilken utsträckning vetenskaplig litteratur är till glädje och nytta för lekmannen varierar mellan olika vetenskapsområden. Det finns förvisso områden där lekmannen har god möjlighet att tillgodogöra sig innehållet i vetenskapliga artiklar. Men för de flesta områden skulle lekmannen ha betydligt större behållning av populärvetenskapliga texter av hög kvalitet – här borde större medel satsas eftersom det är oerhört viktigt att allmänheten kan ta del av framsteg inom vetenskapen.
