I en rapport behandlar arbetsgruppen lokaler, teknik, digitala miljöer, pedagogik och hur diskussionen förs på lärosätena.
Begreppet lärandemiljöer är nytt eller till och med främmande för många lärosäten.
Johan Alvfors, före detta vice ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS, och nu praktiserande arkitekt, har skrivit det framåtblickande avslutningskapitlet i rapporten.
– Lärosätena har sällan någon genomtänkt strategi för utveckling av lärandemiljöer, det finns inte alltid en tydlig agenda och ibland är begreppet lärandemiljö inte tydligt etablerat på lärosätena, säger han.
Handlar inte enbart om lektionssalar
Lärandemiljöer innefattar både fysiska och digitala, formella och informella miljöer.
– I litteraturen om lärandemiljöer flyter de olika typerna av lärandemiljöer ofta in i varandra, man ska kunna välja en god miljö som passar till det pedagogiska upplägget och det innehåll som utbildningar handlar om.
Men i praktiken flyter de sällan ihop, vilket speglas i lärosätenas organisation; lokalutvecklare för sig, digitala utvecklare för sig och pedagogiska utvecklare för sig.
– Jag försöker lyfta fram att ett gott lärandemiljöarbete måste bottna i en gemensam pedagogisk agenda. Lärandemiljön är bara ett av alla verktyg som finns för att skapa goda förutsättningar för lärande.
Dessutom menar Johan Alvfors att lärosätena ofta tänker alldeles för smalt om vad som är lärandemiljö; att det är fråga om lektionssalarna.
– Förutom att smälta ihop olika typer av fysisk och digital lärandemiljö tror jag att den största potentialen handlar om att tänka på studentens alla 40 timmar i veckan. Lärandet sker så mycket i glappen utanför schemalagd tid. Det tänkesättet tror jag har störst potential att förändra hur vi bygger och designar våra lärandemiljöer, säger Johan Alvfors.
Det handlar alltså om studentens och lärarens totala arbetsmiljö och om att skapa lärande tillsammans.
– En strategi kan vara att planera en övergripande lärandemiljö där studenter och lärare från olika utbildningar kan mötas utanför schemalagda moment.
Johan Alvfors påpekar att många lärare kan känna sig maktlösa inför lärandemiljösituationen eftersom det ofta handlar om systemfrågor som kräver samordning inom och mellan utbildningar. Därför är lärandemiljön sällan ett medvetet val och något lärare aktivt förhåller sig till.
– I dag är lärosätena sällan organiserade så att det är möjligt för lärarna att föra en sådan aktiv diskussion.
Han betonar att för att en diskussion om lärandemiljön ska bli fruktbar måste den utgå från en pedagogisk grundidé.
– Att se helheten för lärande och diskutera det är det viktigaste. Vi i arbetsgruppen hoppas att både studentkårer och lärosäten tar upp bollen från rapporten och utvecklar ett sammanhållet lärandemiljöarbete.
Ska främja bäst tänkbara pedagogik
SUHF betraktar lärandemiljöer som en framtidsfråga.
– För att utbildningen ska bli så bra som möjligt måste läraren utifrån varje ämne och moment kunna välja den lokal och den teknik som bäst lämpar sig för just det tillfället. Det är kanske det viktigaste med lärmiljöer; miljöer som möjliggör den – för momentet – bästa tänkbara pedagogiken. Våra lokaler i dag är alltför ofta ett hinder för detta, meddelar Anders Fällström, arbetsgruppens ordförande och vicerektor vid Umeå universitet, via mejl.
