Beslut om titeländring tog regeringen i dag, på torsdagens sammanträde, inför rekryteringen av förra universitetskanslern Harriet Wallbergs efterträdare.
Sannolikt kommer också myndigheten Universitetskanslersämbetet, UKÄ, att få nytt namn men den förändringen har utbildningsdepartementet ännu inte hunnit bereda.
Att ändra titeln prioriterades eftersom tjänsten inom kort ska utlysas och då vill Helene Hellmark Knutsson (S), minister för högre utbildning och forskning, markera att det är en ”generaldirektör” man söker.
– Genom att byta ”universitetskansler” mot ”generaldirektör” vill jag tydliggöra att verksamheten är en statlig myndighet med uppdrag att kvalitetsgranska utbildningar, men också att granska lärosätena och deras kvalitetsarbete, säger Helene Hellmark Knutsson.
– Det ska vara tydligt för den som vill söka tjänsten, men också för alla andra, för mig är det viktigt att det inte ska vara möjligt att missuppfatta myndighetens uppdrag.
Några konkreta exempel på felaktiga tolkningar av vad ”universitetskansler” respektive ”Universitetskanslersämbetet” står för har inte ministern, utan framhåller behovet av tydlighet, bland annat med hänvisning till det nya kvalitetssäkringssystemet.
Förslag att ändra tidigare
Det är inte första försöket att avskaffa ”universitetskansler”, senast 2012 förordade utredaren Birgitta Böhlin i ”Tre blir två” (SOU 2012:1) att dåvarande Högskoleverket skulle byta namn till ”Högskolemyndigheten för kvalitetssäkring och tillsyn” samt att universitetskansler skulle skrotas som benämning: ”för att skapa tydlighet nationellt och internationellt och undvika framtida rollkonflikter bör den nya myndighetens chef vara generaldirektör och inte ha titeln universitetskansler.”
Utredningen vann dock inte gehör hos dåvarande minister, Jan Björklund (L), som höll fast vid universitetskansler och dessutom beslutade att myndigheten i fortsättningen skulle heta Universitetskanslersämbetet.
Mer än 500-årig titel
Under de drygt 500 år som det funnits universitetskanslerer (som den korrekta pluralformen lyder) i Sverige har uppdragets innebörd och funktion varierat.
Men själva universitetskanslers-titeln har överlevt de milt uttryckt skiftade förutsättningarna. Detta medan verkets benämning har ändrats, under de senaste decennierna från Universitetskanslersämbetet till Högskoleverket för att återgå till att kallas Universitetskanslersämbetet.
Återkommande i diskussionen har varit att kanslern (och verket) ansetts ha dubbla roller, som företrädare för både akademi och för den politiska nivån (fram till 1900-talet kungamakten). På 1960-talet beskrev dåvarande ecklesiastikminister Olof Palme utmaningen för en universitetskansler; ”den hårda uppgiften att vänja universiteten vid att lyda under ett statligt ämbetsverk”.
Beröringsskräck för ordet?
Hellmark Knutsson kan sägas följa den traditionen, genom att språkligt undanröja risken att någon får för sig att en universitetskansler skulle företräda akademin, mer än staten.
Kanske tillkommer en beröringsskräck i förhållande till ordet ”kansler” som något föråldrat, rentav med Bismarck-associationer. Regeringen Löfvens vallöfte att tillsätta en ”industrikansler” tonades ju också ned och nu talar man i stället om den ”advisory board” som ska bidra till att ”återindustrialisera” Sverige.
Kanslerns olika roller har under århundraden medfört konflikter, med både lärosäten och regeringar.
En av de mer spektakulära i nutid är bråket kring ett nytt kvalitetsutvärderingssystem, som ledde till krig på flera fronter. Dåvarande universitetskansler Anders Flodström avgick 2010 i protest mot att utbildningsdepartementet tagit fram ett eget system.
Detta medförde inte bara skifte på universitetskanslerposten, utan också att UKÄ förlorade sin plats som fullvärdig medlem av ENQA (The European Association for Quality Assurance in Higher Education). Ett tungt vägande skäl för degraderingen var att arbetet med utvärderingssystemet hade skett i besvärande närhet av den politiska makten.
”En mycket viktig myndighet”
Ser då Helene Hellmark Knutsson någon fara med sin markering av att UKÄ är just en statlig myndighet, att det återigen signalerar politikernärhet, det vill säga sådant som ENQA reagerade mot?
– Inte alls, säger Helene Hellmark Knutsson bestämt.
– UKÄ är en mycket viktig myndighet som har ett tydligt uppdrag att genomföra det nya kvalitetssäkringssystemet som inte är lika smalt som det förra, nu granskas både utbildningarna och universitetens och högskolornas eget kvalitetsarbete.
Det har länge varit mer eller mindre tradition att universitetskanslererna har varit före detta rektorer. När Lars Haikola (med bakgrund som rektor) 2010 tillträdde som chef för dåvarande Högskoleverket motiverande han det bland annat med att ”man inte tackar nej till att bli universitetskansler.”
När tjänsten som högsta chef för vad som än så länge heter Universitetskanslersämbetet nu utlyses finns inte längre den anrika titeln som lockbete, från och med 2017 kommer det att handla om någon som tackar ja till att bli generaldirektör.
