Det var långhelg, Labor Day, och sedan skulle höstterminen börja. Då fick 400 universitetslärare på Campus Brooklyn vid Long Island University veta att de var utestängda från sina jobb. Ledningen hade inte lyckats komma överens med facket om ett nytt kollektivavtal, men lockouten kom utan att det skett något varsel om strejk.
Löneutbetalningarna stoppades, sjukförsäkringar och andra förmåner avbröts. De anställda fick inte tillgång till e-post, kurslistor eller undervisningsplattformar.
I föreläsningssalarna möttes studenterna av administrativ personal och utomstående vikarier som fick erkänna att de inte var kvalificerade att undervisa på kurserna.
Tidsramen krymptes för studenternas möjlighet att avbryta sina studier och få kursavgifterna återbetalda.
– Det var ett stort misstag, säger Jessica Rosenberg som är ordförande för det lokala facket, Long Island University Faculty Federation.
Har skadat anseendet
Efter tolv dagar av starka protester från universitetspersonal och studenter, liksom skarp kritik i nationell och internationell press, avslutades lockouten. Kollektivavtalet har förlängts till våren och en medlare har kallats in.
Lockouten har allvarligt skadat universitetets anseende. Jessica Rosenberg berättar att stämningen på campus nu är tung, många är ledsna och arga. Ännu argare kommer universitetslärarna att bli när de på fredag får sin lön och ser att dagarna under lockouten räknats bort.
Lockouten var den första av sitt slag i amerikansk historia, men Jessica Rosenberg tror inte att den är början på en ny trend. Hon menar att det handlar om en enskild rektor med ambition att försvaga facket, en så kallad union buster.
Ledningens aggressiva åtgärd har i stället ökat stödet för facket lokalt och de anställda vid universitetets båda campus har genom en omröstning förklarat att de saknar förtroende för rektorn. På nationell nivå har villkoren för universitetsanställda och facklig organisering fått ökad uppmärksamhet.
Framgångar och bakslag i USA
Sedan 2013 har medlemsantalet i den nationella paraplyorganisationen Amercian Association of University Professors, AAUP, ökat stadigt. De senaste åren är det framför allt tillfälligt anställda vid olika lärosäten som gjort sina röster hörda. Ett nytt domslut har också gett doktorander och masterstudenter som utför arbete vid privata universitet rätt att företrädas kollektivt.
Åtgärder som försvagat fackförbundens ställning har främst skett genom regleringar på delstatsnivå. Det finns en stark lobby som myntat begreppet ”right to work”. Den vinner mark genom att argumentera för rätten att inte behöva företrädas av eller betala till en facklig organisation.
I USA kan nämligen även de icke-anslutna vara skyldiga att betala en administrativ avgift till det lokala facket, eftersom de också får ta del av förmånerna som förhandlas fram. Facken menar att avgiften är rättvis och ett legitimt sätt att omöjliggöra free riders.
”Right to work”-lagar förespråkas främst av republikaner och finns nu i omkring hälften av delstaterna. Facket kallar det ”right to work for less”-lagar eftersom ekonomisk statistik visar att anställda i dessa delstater har lägre löner och sämre sjukförsäkringar.
Facklig rädsla för republikanska segrar
Om det amerikanska valet i november leder till fler delstater under republikansk kontroll kan det alltså påverka fackförbundens ställning lokalt. Men enligt Samuel Dunietz, politisk analytiker på AAUP, är den viktigaste frågan vem som blir president och därmed får nominera domare till högsta domstolen. En plats är ledig i nuläget, fler kan bli lediga under de kommande fyra åren.
– Om högsta domstolen får konservativa domare som är rädda för facklig organisering kan det göra stor skada, säger Samuel Dunietz.
AAUP har inte officiellt ställt sig bakom någon presidentkandidat. Men Samuel Dunietz säger att skiljelinjen mellan republikaner och demokrater i inställningen till facklig verksamhet blivit allt mer skarp.
– På senaste tiden har republikanerna varit väldigt emot fackförbundens arbete, inte uteslutande, men om man utgår från kandidaterna så brukar de demokratiska vara mer positivt inställda, säger Samuel Dunietz.
