Lärare vid högskolor och universitet måste bli bättre på att undervisa.
Det deklarerade högre utbildnings- och forskningsministern i en intervju i Sveriges Radios Eko-nyheter och aviserade att ”åtgärder” från regeringen som att ”det kan behövas lagändringar för att komma tillrätta med problemet”, det vill säga lärares pedagogiska skicklighet och pedagogikens roll i förhållande till forskningen.
När Universitetsläraren ber Helene Hellmark Knutsson om ytterligare kommentar och framför allt svar på vilka lagändringar hon kan tänka sig tar ministern (via mejl) upp att det krav på högskolepedagogisk utbildning som tidigare fanns i högskoleförordningen togs bort av den borgerliga regeringen. Därefter är det upp till högskolor och universitet att bedöma pedagogisk skicklighet i samband med anställningar.
Men hon flaggar inte för att själv vilja ändra högskoleförordningen och återinföra nämnda krav, i stället pekar ministern på det nya kvalitetssäkringssystemet och möjligheten att göra tematiska utvärderingar.
”Får återkomma om exakta åtgärder”
– Pedagogik är ett bra exempel på en möjlig sådan utvärdering. Från regeringens sida har vi flera verktyg för styrning av våra universitet och högskolor. Myndighetsdialogerna som hålls årligen är ett exempel på ett tillfälle där vi kan diskutera hur pedagogikens ställning kan stärkas. Exakt vilka ytterligare åtgärder som kan bli aktuella för att uppvärdera pedagogikens betydelse får jag återkomma om, skriver Helene Hellmark Knutsson.
Ministerns utspel i Ekot har väckt debatt, förvåning och möjligen viss förvirring då det inte var glasklart vad som avsågs med att ”många högskoletjänster över huvud taget inte kräver någon pedagogisk utbildning”.
I Eko-inslaget hänvisades frånvaron av krav till preliminära resultat från en pågående granskning som genomförs av Sveriges universitets- och högskoleförbund, SUHF.
Vilket SUHF snabbt dementerade, eftersom förbundets arbetsgrupp inte kartlagt vilka krav ett lärosäte de facto ställer på högskolepedagogisk utbildning.
Det man granskat är i stället vad lärosätenas anställningsordningar säger om högskolepedagogisk utbildning. SUHF hänvisar vidare till sin rekommendation avseende behörighetsgivande högskolepedagogik som, enligt förbundet, sedan 2005 visar på en utveckling av utbudet av högskolepedagogiska kurser och stöd som lärosätena bygger upp för att lärare ska ha förutsättningar att utveckla sin pedagogiska skicklighet.
Normalt kräver lärosätena att den som innehar någon av dessa tre anställningar ska gå en högskolepedagogisk utbildning inom de två första åren av sin anställning. Störst krav på högskolepedagogisk utbildning ställs på lektorer, näst högst på professorer och därefter adjunkter.
Enligt SUHF:s arbetsgrupp är lärosätena ”än mer intresserade av utbildning och studenternas lärande och därför lägger en ökad vikt vid pedagogisk behörighet och skicklighet för lärare i högskolan”.
”Varken tid eller incitament”
Också SULF reagerade på ministerns utspel och bemötte det genom en debattartikel i UNT där SULF:s ordförande Mats Ericson påpekar att det är självklart att universitetslärare ska ha adekvat utbildning, inte bara för att vara forskare utan också för undervisning, men att ministern förenklar problemet.
”Visst har Hellmark Knutsson rätt i att all undervisning inte är tillräckligt bra vid svenska högskolor, men det är ett resultat av hur denna och tidigare regeringar har agerat. De flesta lärosäten bedriver pedagogisk utbildning, men lärarna ges varken tid eller incitament att bedriva ett akademiskt lärarskap”.
SULF menar att det är regeringen som kan och bör ge lärosätena en reell chans att bedriva detta akademiska lärarskap genom att tillföra resurser i form av ökade basanslag som kopplar samman utbildning och forskning.
Överst på SULF:s kravlista finns avskaffande av produktivitetsavdraget gällande finansiering av undervisning. Avdraget på tilldelningen av resurser förutsätter effektivisering som, enligt ett av SULF:s exempel, gör att en föreläsning som 1998 tog 90 minuter i dag ska genomföras på 74 minuter.
SULF vill se att lärosätena får ett tydligt uppdrag att jämställa undervisning och forskning samt att man följer upp att lärosätena arbetar aktivt med att jämställa undervisning och forskning samt ger förutsättningar för utvecklandet av akademiskt lärarskap.
