SULF och SFS ställer krav för bättre högskolepedagogik

SULF och Sveriges förenade studentkårer, SFS, satsar gemensamt på att förbättra högskolepedagogiken. På onsdagen lanserade de fyra krav riktade till lärosätena och regeringen för att skapa bra förutsättningar.
Mats Ericsson, ordförande för SULF och Charlotta Tjärdahl, vice ordförande för SFS.
SULF:s ordförande Mats Ericson och SFS vice ordförande Charlotta Tjärdahl lanserade organisationernas gemensamma krav i Almedalen. Det var startskottet för en samordnad kamp för bättre förutsättningar för akademiskt lärarskap.

Det var under det gemensamma seminariet i Almedalen ”Maxad högskola – hur maximerar vi lärandet?” som SULF och SFS presenterade sina krav. De båda organisationerna vill bland annat att alla lärare ska få pedagogisk utbildning, att pedagogisk skicklighet ska värderas högre när tjänster tillsätts och regeringen tillför mer resurser samt följer upp förutsättningarna för akademiskt lärarskap.
Utspelet kan ses som startskottet på en gemensam satsning av de båda organisationerna för att driva frågan om bättre villkor för högskolepedagogik.

Moderatorn Karin Åmossa, chefsutredare på SULF, frågade Karin Röding, statssekreterare på utbildningsdepartementet, vad regeringen ska göra för att skapa bra förutsättningar för akademiskt lärarskap.
Svaret blev att hon var glad över att regeringen fått igenom det nya kvalitetsutvärderingssystemet.
– Inom ramen för systemet finns det möjlighet att göra tematiska utvärderingar. Man kan tänka sig att pedagogik och uppföljning av pedagogiska meriter kan vara ett sådant tema framgent. Men vår utgångspunkt är ändå att vi har starka lärosäten som tar sitt ansvar, sa Karin Röding.

  • – Vi träffas inte och diskuterar undervisning på samma sätt som forskning, sa Max Scheja, Sveriges enda professor i högskolepedagogik.
  • Många ville lyssna på seminariet ”Maxad högskola – hur maximerar vi lärandet?”. Lokalen vid Campus Gotland blev snabbt fullsatt.

Akademiskt lärarskap
Seminariet var populärt bland Almedalsbesökarna, och en del åhörare fick stå. Samtalet kretsade kring akademiskt lärarskap, något som Sveriges enda professor i högskolepedagogik, Max Scheja, definierade så här:
– Det är ett systematiskt utforskande av den egna pedagogiska praktiken och dess inverkan på studenters lärande. Det är en verksamhet som vi ägnar oss åt kontinuerligt, men som inte alltid följs upp. Det viktiga är spridningen i form av kollegialt erfarenhetsutbyte, att man hittar andra sätt att dokumentera och föra vidare de erfarenheter som finns.

Att universitetslärare kritiskt reflekterar kring undervisning är avgörande för kvaliteten, menar Max Scheja.
– Vi träffas inte och diskuterar undervisning på samma sätt som forskning, sa han.

Han har tagit fram en modell som visar att det akademiska lärarskapet är knutet till tre nivåer: individuellt, kollegialt och institutionellt. Det handlar om personliga erfarenheter av vad som fungerar och inte fungerar i undervisningen, kritiskt reflekterande tillsammans med kollegor, och hur lärosäten skapar utrymme för den verksamheten samt hur undervisning värderas i relation till forskning.

Vad händer i själva studentmötet?
Karin Åmossa lyfte fram att många använder antalet undervisningstimmar i veckan som mått på kvalitet.
Max Scheja svarade att det inte finns några enkla samband mellan ett visst antal undervisningstimmar och en viss kvalitet. Men tiden måste vara tillräcklig för att studenterna ska kunna forma sin förståelse. Är det för lite kommer det att märkas eftersom studenterna inte får grepp om ämnet, menade han.
– Undervisningstimmar är ett enkelt mått att titta på. Men det är viktigt att ha i åtanke vad som händer i mötet med studenterna under de där timmarna. Det är ju där de här kvalitetsdrivande processerna finns.

Tidsbrist och jämställdhetsfråga
SULF:s ordförande, Mats Ericson, lyfte fram tidsbristen, att det är svårt att få utrymme för reflektion.
– Lagom till att man har lämnat sin egen tenta är det dags att starta nästa kurs och samtidigt ska du rätta den där tentan. Det blir inte mycket tid över till reflektion kring hur det gick.

Karin Åmossa undrade om det har med jämställdhet att göra, att kvinnor mer än män ägnar sig mer åt undervisning.
Jo, det trodde Charlotta Tjärdahl, vice ordförande för SFS.
– Även om man får mer tid så är det många som lägger den på forskning. Det ses ner på den som väljer ledarskapsvägen eller den pedagogiska vägen. Det är det vi måste komma åt, det är inte mindre värda vägar.

Efterlyste tydliga kriterier
Det behövs också tydligare riktlinjer för hur pedagogisk skicklighet och meriter bedöms, det sa Sigbritt Karlsson, rektor vid Högskolan i Skövde. Hon har lett Sveriges universitets- och högskoleförbunds, SUHF, arbetsgrupp som tagit fram en ny rekommendation kring behörighetsgivande pedagogik. De har också tittat på lärosätenas anställningsordningar.
– Hur skickligheten bedöms och vad som står i anställningsordningar är både svajigt och väldigt olika. Det verkar som att varje lärosäte i viss mån har sin egen tolkning av hur man ska bedöma pedagogisk meritering och skicklighet. Det behövs tydliga kriterier för vad som krävs för att nå olika nivåer i anställningen, sa hon.


Kategorier: Artiklar, Kvalitet, Student, SULF, Undervisning