– Vi som är verksamma som lärare inom humsam känner ofta att vi får trolla med knäna i undervisningssituationer. Den tid och de resurser som står till buds räcker inte till, varken för studenternas behov eller med tanke på utbildningsplaner, kursplaner och de krav på kvalitet som lagar och förordningar ställer. Det är en pressad situation för oss, sa Helen Fuchs på seminariet Universitetsutbildning = självstudier? Om finansiering och kvalitet i högre utbildning inom humsam, som hölls i Almedalen på måndagen.
Hon har tagit fram rapporten Resurser och undervisningskvalitet för högre utbildning inom humaniora för tankesmedjan Humtank. Den visar bland annat att humaniora har lägst tilldelning av studentpengen.
– Tilldelningssystemet måste göras om och frångå principen om att det är innehållet, snarare än undervisningsformerna, som bestämmer resurstilldelningen, sa Helen Fuchs.
Lärare vågar inte underkänna
På seminariet medverkade också Johan Tralau, professor på statsvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Han har märkt en urgröpning av universitetslärarnas professionalitet. Att lärare av ekonomiska skäl godkänner personer som egentligen inte klarar kraven.
– Som universitetslärare blir man medskyldig. Att underkänna alla som borde bli underkända är en kostsam affär för en institution, men det går inte heller att säga att vi släpper igenom dem, sa han.
Helen Fuchs påpekade också att prestationsgraden är direkt kopplad till nivån på studentpengen.
– Områden med hög studentpeng har ibland 100 procents genomströmning.
Hon var också orolig för att den höga graden av självstudier gör att humaniora utvecklas till ett ämne enbart för personer från studievana hem.
– Är det så vi vill att humaniora ska utvecklas? När vi talar mer och mer om breddad rekrytering är det djupt problematiskt.
Kvalitetssatsningar inte värda namnet
Git Claesson Pipping, förbundsdirektör för SULF, lyfte problemet att universitetssektorn effektiviseras på samma sätt som banker och försäkringsbolag varje år.
– För runt tio år sedan räknade jag ut att en föreläsning om Aristoteles poetik, som inte är det enklaste man kan ge sig på, fick ta 2×45 minuter 1998. Åtta år senare skulle den genomföras på 2×37 minuter. Så länge vi gör den sortens urgröpning av en verksamhet som bygger på mellanmänsklig interaktion så har vi problem.
Hon menade också att de kvalitetssatsningar som regeringen gjort på humaniora under de senaste åren inte är värda namnet.
– Det är inte kvalitetssatsningar, det är satsningar för att hålla skamgränsen nere.
I publiken satt Jonas Ingvarsson från tankesmedjan Humtank och undrade hur man från fackligt håll såg på möjligheterna att förbättra villkoren för undervisande personal, som till exempel tid för kompetensutveckling.
Git Claesson Pipping svarade att det finns så lite resurser att det vore att trolla med knäna på avtalsnivå.
– Vi behöver ha mer pengar per student men vi behöver också fler fasta forskningsresurser. Det finns problem med tid för kompetensutveckling, den används ofta för att täcka upp för den tid man inte har till undervisning, sa hon.
