Nytt uppdrag ger hopp om ökad jämställdhet

Självkritik hos forskningsråden, inget krav på mustasch för professorer och nytt hopp efter uppdraget om jämställdhetsintegrering. På måndagen bjöd SULF, SUHF och Nationella genussekretariatet på ett fullmatat seminarium med tre paneler om jämställdhet i Almedalen.
Göran Blomqvist, vd, Riksbankens jubileumsfond, Lars Wärngård, planeringschef, Forte, Joakim Appelquist, avdelningschef, Vinnova, Ingrid Petersson, generaldirektör, Formas, Sven Stafström, generaldirektör, Vetenskapsrådet
Vinnovas Joakim Appelquist (nr 3 från vänster) var självkritisk och menade att forskningsrådet inte hade lyckats nå ut till kvinnor. Övriga paneldeltagare från vänster: Göran Blomqvist, vd, Riksbankens jubileumsfond, Lars Wärngård, planeringschef, Forte och Ingrid Petersson, generaldirektör, Formas.

– 26 procent av professorerna är kvinnor, men det allvarliga är att ökningstakten snarare sjunker. Tidigare var den en procent om året, nu har den sjunkit till 0,6 procent. Det motsäger det här talet som vi hör ibland om att det här kommer att lösa sig av sig självt, sa Kerstin Alnebratt, föreståndare för Sekretariatet för genusforskning och moderator för seminariet ”Från beslut till förändring – jämställdhetsintegrering av universitet och högskolor”.

Hon menade att grundproblemet fortfarande är glappet mellan den stora mängden kvinnor på grund- och forskarutbildningsnivå och andelen som blir professorer. Något som påverkar kvinnors tillgång till både makt och pengar. Hon tror att det är därför som regeringen har satt målet att hälften av alla nyrekryterade professorer ska vara kvinnor år 2030.

Under förra årets jämställdhetsseminarium i Almedalen önskade sig Göteborgs universitets rektor Pam Fredman ett regeringsuppdrag om jämställdhetsintegrering. Nu har hon, och alla landets andra statliga högskolor plus Chalmers och Högskolan i Jönköping, fått det. Genussekretariatet fungerar som stödfunktion och ska under hösten besöka alla lärosäten för att hjälpa dem att göra en probleminventering.
– I fokus står de ojämställda karriärvägarna, de könsbundna utbildningsvalen, genomströmningsfrågorna och frågor som synen på hur den ideala forskaren ska vara och hur vi ska lyckas rekrytera den, sa Kerstin Alnebratt.

Bedömning och utbildning i fokus
Forskningsråden hade en egen paneldebatt där Forte, Formas och Vinnova berättade om hur de tagit rygg på Vetenskapsrådet, som var först ut med jämställdhetsintegrering. Flera av de medverkande lyfte bedömningsprocesserna och utbildning av personal.
– Vi har gått vidare med vår satsning utmaningsdriven innovation, där har vi för första gången börjat ställa krav på en genuskonsekvensanalys av de projekt som ska genomföras, säger Joakim Appelquist på Vinnova.

Göran Blomqvist, vd för Riksbankens jubileumsfond, uttryckte sitt gillande för Vetenskapsrådets arbete med observatörer i beredningsgrupperna.
– Jag tror att det var en ögonöppnare för många i branschen. Vi har tittat mycket på fördelningen; vilka som söker, vilka som blir beviljade och hur mycket pengar män och kvinnor får. Nu vill vi titta mer på beslut- och bedömarprocesserna, sa han.

Ingrid Petersson, generaldirektör för Formas, hoppades att lärosäten och forskningsråd ska kunna jobba tillsammans och inte skylla på varandra för den bristande jämställdheten. Hon lyfte också vikten av transparenta och förutsägbara processer.

Svårt att nå ut till kvinnor
Forte testar nu ett särskilt fält i ansökningarna där alla som söker pengar måste reflektera över mångfald och jämställdhet. Det ska utvärderas i höst.
Vinnovas avdelningschef Joakim Appelquist var självkritisk och menade att forskningsrådet inte hade lyckats nå ut till kvinnor.
– Vi måste ut i andra nätverk, vi rör oss i för smala cirklar. Det är upp till oss att synas där de nya forskarna finns. Vi har bjudit in kvinnliga nätverk kring tekniksektorer och pratat med dem om varför folk inte söker. Men vi jobbar också med synen på innovation, som är starkt manligt kodad, säger Joakim Appelquist.

Men när diskussionen kom in på varför kvinnor inte söker tröttnade en person i publiken på prat om att kvinnor är blyga, inte vågar och måste uppmuntras.
– Men kom igen, det är strukturella problem. Det är inte att kvinnor inte vågar som är problemet, sa hon.

Kvinnobrist inom naturvetenskapen
När det var dags för lärosätenas panel inledde moderatorn Karin Åmossa, chefsutredare på SULF, med att fråga om man måste ”ha musche för att bli proffe?”.
– Nej, svarade paneldeltagarna lydigt en efter en.

De var också överens om att uppdraget om jämställdhetsintegreringen kommer att göra skillnad för kvinnor och män inom akademin.
Sigbritt Karlsson är på väg från tjänsten som rektor för Högskolan i Skövde med 29 procent kvinnliga professorer och 42 procent kvinnliga lektorer, till Kungliga Tekniska högskolan, där siffrorna är 15 respektive 23 procent.
– Utmaningen på KTH handlar om att det är en väldigt meritokratisk miljö, och vi tror alla att vi mäter och tittar objektivt på människors kvalifikationer, men det finns mängder av studier som visar att det inte är så, sa hon.

Karin Åmossa frågade Lunds rektor varför de har 23 procent kvinnliga professorer och 41 procent kvinnliga lektorer – ”inte jätteimponerande”, tyckte hon.
Jo, Lund har ju en hel del att göra, höll rektor Torbjörn von Schantz med om, särskilt inom de naturvetenskapliga ämnena.
– Vissa ämnen som teoretisk fysisk och datavetenskap har inga kvinnliga studenter och doktorander. Vi har börjat med ett speciellt program riktat mot framgångsrika kvinnor som inte nått lektorsnivå.

  • Ann Fust, utredare unga forskares villkor, Helen Dannetun, rektor, Linköpings universitet, Sigbritt Karlsson, rektor, Högskolan i Skövde, Torbjörn von Schantz, rektor, Lunds universitet
  • Karin Röding (till höger), statssekreterare vid utbildningsdepartementet, uttryckte beundran för lärosätena för att de tar jämställdhetsfrågan på allvar. Till vänster Marianne Granfelt, generalsekreterare, SUHF.

Tydliga karriärvägar viktigt
Ann Fust, utredare för unga forskares villkor på Vetenskapsrådet, efterlyste tydliga karriärvägar där kraven är fastställda på förhand. Under sin utredning har hon sett att det sällan är meriteringen som avgör vilka som får de forskartjänster som inte är tillsvidareanställningar. Det handlar mer om att man hänger sig kvar i den egna forskargruppen.
– Jag är trött på att problematiken läggs på kvinnor och att man pratar om att kvinnor ska bli lite tuffare eller bli si eller så. Det handlar om strukturer. Vi måste titta på vad som försiggår i miljöerna på universiteten på samma sätt som i beredningsgrupperna.

Helen Dannetun, rektor för Linköpings universitet, trodde också att tydlighet i karriärvägarna är viktigt. Men hon poängterade också att vi gör könsbundna val redan i förskolan. Och att hon själv en gång varit på väg att inte välja teknisk fysik för att hon aldrig hade mekat med en moppe.
– Min studierektor sa att ”Oh, är det ett förkunskapskrav?” Då bestämde jag mig för att välja teknisk fysik, säger Helen Dannetun och möts av skratt och applåder från publiken.

Hoppfull statssekreterare
Seminariet avslutades med ett samtal med Karin Röding, som under det senaste året har gått från rektor till statssekreterare.
– Vissa frågor tycks vara ever green, som jämställdhetsfrågorna till exempel, även om vi har tagit kliv framåt. Den frågan lever lika mycket, eller mer, jämfört med när jag slutade på utbildningsdepartementet förra gången, för tio år sedan.

Hon tyckte att det var bra att båda panelerna talade om strukturer. Under våren träffade hon alla universitet och högskolor i myndighetsdialoger.
– Det är med stor beundran jag noterar att alla lärosäten tar sig an den här uppgiften på största allvar. Det borgar för att vi ska kunna ta snabbare kliv framåt.


Kategorier: Artiklar, Jämställdhet, Karriär, Politik, SULF, Villkor